Hej på er!
Idag tänkte jag dela med mig om mina åsikter om homosexualitet. Tror inte jag skrivit om det (mer än i förbifarten) tidigare, men det är en fråga jag är väldigt känslomässigt insatt i, så det passar väl nu. För det första så menar jag inte att detta jag kommer skriva nedan gäller alla som är hetero, nej, alla mina kompisar är hetero och de kunde inte bry sig mindre om sexuell läggning eller kön. Så ni behöver inte ta åt er, bara tänka efter. Detta är saker som gäller alla, oavsätt läggning.
För det första så skulle jag aldrig ens kunna umgås med en person som är emot andra typer av sexuella läggningar än heterosexualitet (dvs Bi-, trans- och homosexualitet), för sen när blev det positivt att ha ett begränsat tänkande? Sen när blev det okej att inte acceptera sådant som inte är "inom ramen"? Folk med negativ syn har tveklöst varit personer som bara kan ställa in sig på "det naturliga och enda sättet", och det är så fyrkantigt att det blir negativt. Bara för att ett sätt är "standard", behöver inte resterande sätt vara mindre naturligt. I djurvärlden förekommer homosexualitet. Om vi ska vara som det "var från början" kan vi ju slänga alla iPhones, datorer och platt-Tv-apparater och gå tillbaka till stenåldern. Det vi gör med miljön nu, samt den teknik vi skapar är allt annat än naturlig. Ska vi göra oss av med den? Jag påstår inte att tekniken är negativ, för nej, vi måste ju gå framåt. Dessutom har homosexualitet alltid funnits, det är bara det att människor var mer trångsynta förr och att det inte fanns ett namn på det då, och därför syntes det inte.
När jag säger "begränsat i sitt tänkande", så kan jag säga rent ut: ja, jag menar ointelligenta personer. För det är inte särskilt intelligent att inte kunna acceptera sådant som man själv inte är/har en del av. Jag accepterar alla religioner, och politiska åsikter, men jag håller inte med dem alla bara för det. Det är för att jag kan tänka utanför mina egna erfarenheter, åsikter och "ramar". Det är kunskap i större grad än IQ-testernas frågor.
Jag tror det är ryssland som har förbud mot homosexualitet va? Det måste vara den mest makabra lag jag någonsin hört talas om. Där har ju hatet lagen på sin sida medan kärleken är laglös. Vad är det för ohälsosam miljö? Lagar ska hålla ordning på folk, inte kritisera folk som inte ens begår något som helst brott. Ingen skadas av homoäktenskap. Eller har jag missat den biten? Nästan all misshandel av barn sker i vanliga, medelmåttiga familjer, och det är heterosexuella som är de som våldtar mest. Jag säger inte att alla homosexuella är änglar, men brott och dåligt uppförande har med personlighet och intellekt att göra, inte med kön, sexuell läggning, religion eller ras. Innerst inne fattar nog de flesta detta. Det är bara så mycket enklare att skylla på "men han är ju gay", eller "hon är ju flata", om någon gör något opassande. Är jag den enda som tycker att man inte behöver ha en förklaring till allt beteende? Mer än att den personer helt enkelt har ett dåligt uppförande av okänd anledning? Människor måste sätta etiketter och förklaringar på allt, men kan man inte lägga tiden på att lösa problemen istället för att se vad de beror på?
Sen vill jag klargöra att jag inte skyltar med min läggning över huvud taget. Jag har hittils bara varit ihop/varit kär i tjejer, men jag är inte helt ointresserad av killar, och min läggning lutar nog mest åt bisexualitet. Men jag skulle aldrig gå på Pride-festivalen eller bli medlem i något gay/bi/trans-community. Vet ni varför? Jo, för äkta jämställdhet kan man bara nå om man beter sig som att det är helt naturligt. Om man skyltar med det, så gör man ju sig bara mer speciell, och då blir det aldrig lika accepterat som heterosexuella blir. Därmed menar jag inte att man inte ska informera om det för att det ska bli mer accepterat (det är ju det jag gör just nu exempelvis), men att skylta med det gör det bara mindre naturligt. Jag går t.ex aldrig omkring och säger att jag är homosexuell. Jag menar, man går ju inte omkring och presenterar sig som hetero? Nej, mycket information och naturligt beteende gentemot homosexualitet är nyckeln, tror jag. Jag säger inte att Pride och olika comunities är dåliga, man behöver ju gemenskap och få likasinnade vänner/kärlek, men det är inte rätt sätt att "nå ut" enligt mig.
Sedan, när jag ändå säger min åsikt så är de där "vardags-fördomarna" något jag rent ut sagt avskyr. Jag har aldrig i hela mitt liv - med handen på hjärtat - kallat någon bög eller flata som skällsord. Inte ens innan jag kom på vad jag hade för läggning som 17-åring. Eller om en kille är lite feminin av sig så är han "gaaaaaaaaaaaay". Jag avskyr sådant. Även om man sen i politiska frågor säger "det är klart jag är för homoäktenskap" eller "det spelar väl ingen roll vad man har för läggning?", så har man ju ett grundläggande, undermedvetet förakt ändå. Och eftersom 70% av alla ungdomar skriker sådana skällsord, så har ju inte samhället kommit så långt ännu.
Nu ska jag skriva ett riktigt maratoninlägg med åsikter, och fortsätter med frågan om adoption hos homosexuella, eller homosexuella som skaffar barn med hjälp av donator eller provrörsbefruktning. Många anser att det är synd om barnen. Låt mig då påminna om att över 55% av barn i dagens samhälle är skillsmässobarn. De lever med antingen en förälder (=ett kön), eller möjligvis med bonusförälder (men denne är ju inte förälder "från början" ändå). Om då två kvinnor skaffar barn (=ett kön) vad gör det då för skillnad? Eller två män? Det är ju brist på två kön hos föräldrar i båda fallen (ensamstående=1, homoäktenskap=1) så vad är skillnaden? Ska man förbjuda skillsmässor också? Jag har själv skilda föräldrar (och bonusföräldrar), men inte har jag farit illa. Mina problem har berott på andra saker, inte på skillsmässan. Så det argumentet håller ju inte alls.
Ett annat argument som homofoberna har mot homosexuella som skaffar barn är att barnen kan bli mobbade i skolan. Det är ett väldigt ointelligent påstående enligt mig. Det argumentet säger ju indirekt till barn att det är okej att mobba andra. Att förbjuda homosexuella att adoptera på grund av detta sjuka påstående, är ju som att säga att det är okej att mobbning förekommer. Mobbning är aldrig okej, så det argumentet håller inte heller. Då får man ju isåfall förbjuda folk med andra etniska bakgrunder att gå i samma skola som originalsvenskarna också, menar ni? För de kan bli mobbade annars? Nej, jag är inte rasistisk nu, för jag är själv halvindier, jag tog bara ett sjukt påstående för att dumförklara argumentet.
Sen det där med att homosexuella inte skulle få gifta sig i kyrkan känns ju bara larvigt. Står inte prästerna hela tiden och predikar om att "Gud älskar alla människor"? Bara alla hetero då eller? Jag är själv kristen så jag nedvärderar inte kyrkan när jag säger detta, men det där larvet som tokreligiösa kommer med, att det skulle vara emot bibeln: Har det slagit er att bibeln är skriven av människor och hur DE tolkat Guds ord? Det är alltså människorna själva som hittat på att det är "fel", så det borde ju inte ha med kyrkan - som påstås vara GUDS hem - att göra. Om prästerna ska predika om gränslös kärlek, så måste de specificera sig på de heterosexuella (ja, jag är oseriös nu), eller acceptera alla som de är. För annars är de själva omoraliska, dubbelmoraliska och rent ut sagt lögnhalsar. Jag går aldrig i kyrkan, men jag är troende. Jag går inte i kyrkan för jag tror att människor inte har förmågan/intelligensen att bedöma Guds ord a.k.a bibeln och jag vill inte sitta och lyssna på sådant som människor själva har tolkat i 1,5 timme. Jag tror på mitt eget vis, alltså det mest grundläggande inom kristendom, det som inte går att tolka på miljoner vis. Kristendom är en trygg religion, men bara när man inte beblandar sig med de som tror på vartenda ord i bibeln. Som det står i - tror det var den ortodoxa bibeln - "den som tolkar bibeln bokstavligt är naiv". Jag har inte läst bibeln alls, utan det är min pappa som sagt att det står så i den. Han är bra på det viset att han är troende, men ingen slav under sin tro. Båda mina föräldrar är troende, men jag har aldrig blivit uppfostrad därefter, då de är precis "lagom" religiösa. Plus att de accepterar mig som jag är.
Jag ställer en fråga: när blev det okej att hata en viss typ av kärlek? När blev kärlek något dåligt, oavsett vem som älskar och blir älskad?
Men jag ska nog inte be om så mycket bekräftelse längre. Jag har gjort det ett fåtal gånger, och alltid fått smäll på käften (ej bokstavligt såklart, haha), för det, så jag har slutat be folk om tillåtelse. Huvudsaken är att man är medmänniska och gör det man tycker är rätt, samt att man inte skadar andra. Det är det enda som betyder något. De vänner jag har, visste inte om min homosexualitet fören för något år sen och det blev ingen skillnad för dem. De använder aldrig skällsord som har med olika läggningar att göra, och mina tjejkompisar tar inte avstånd för att jag råkar gilla tjejer, jag menar jag hoppar väl inte på alla tjejer jag ser bara för det? Den bilden av homosexuella är skapad av media, och är inte verkligheten. Skulle jag inte sagt något, skulle de förmodligen inte märkt något. Min kompis (tjej) sa en gång: "Jag är hetero och har killkompisar, du är homo och har tjejkompisar, so what? Det är väl som att jag skulle bli kär i alla mina killkompisar isåfall?". Stämmer bra. Jag har både tjej och killkompisar och jag är inte kär i någon av dem. Varför skulle jag det? Alla som är hetero kan ju jämföra med sig själva:
Blir DU kär i alla av motsatt kön som du ser? Isåfall är det du som är konstig.
Tycker denna serie var så jävla träffande! Den kommer från serieboken om Nemi (seriebok nr 8) av Lise Myhre:
 |
| Klicka för att se tydligare. |
