www.oraklet.net // www.ettorakel.blogspot.se

Startsidan / Site Index

lördag 24 mars 2018

Känner mig klar med den här bloggen...

Hejsan!
Som de flesta som går in på denna blogg då och då har märkt så har bloggen uppdaterats väldigt dåligt de senaste månaderna. Jag har helt enkelt inte haft någon motivation för att skriva. Istället har jag ägnat mig till 100% åt konstnärsskapet/måleriet/illustrerandet och musiken.

Därför lämnar jag nu den här bloggen på obestämd tid. Jag kanske kommer tillbaka hit till Ett Orakel. När jag känner för att skriva igen. Och jag kommer inte radera bloggen som det ser ut för tillfället. Men nu har jag istället en enkel och mer lättsam blogg, som är mer som en konst/illustrations- och fotodagbok där jag fokuserar på, ja just foto och konst istället. Det faller sig mer naturligt för mig än att skriva, så jag tror att den bloggen kommer vara mer lättskött och aktiv.

Om ni istället vill följa mig på mitt nya ställe så finns jag nu på:

www.nouw.com/triciafurtado


Och självklart finns jag även på min primära hemsida:

www.triciafurtado.se

Ha det fint så ses vi!

/Oraklet

söndag 18 februari 2018

Tavlan

Den hänger där.
Jag tittar in i den.
En drömsk vy.
Uppslukande.

Den finns där.
Jag blir inspirerad.
Ska måla sen.
När jag kommer hem.

Den hänger i min ateljé.
Egentligen många tavlor.
Med van hand.
Tar jag tag i penseln.

Mitt inre öppnar sig.
Det är en värld bara jag kan se.
En värld som bjuder in mig.
Tänk att allt finns i den där tavlan.

- - -

Skrivpuff 18/2-18: "Tavla".

- - -


www.triciafurtado.se


/Oraklet

fredag 19 januari 2018

En massa saker - skrivpuff 19/1-18

EN MASSA SAKER
Det var en massa saker jag ville säga och göra. En massa saker jag inte ville minnas. Men jag visste inte hur jag skulle ta mig ur det. Jag hade hamnat i något jag inte kunde hantera.

Jag ville inte bli slagen på, ville inte bli utnyttjad, våldtagen, ville inte bli kallad namn. Men det blev jag, allt det var sanning. En massa saker jag inte kunde stå ut med längre.

Jag hade tappat räkningen på hur många gånger det hänt. Lika bra det kanske. De som vet min historia i efterhand tycker jag är stark. Det tycker inte jag.

Jag känner mig som världens mest naiva människa. En massa saker kunde ha blivit ogjort om jag inte jämt trodde gott om alla. När jag säger det tycker de flesta att jag trycker ner mig själv.

Och det gör jag kanske. Jag har tagit det beteende han använde mot mig, och använder det mot mig själv. En massa saker. Jag är min egen förövare nu.


(fortsättning på föregående skrivpuff)

- - -

Skrivpuff 19/1-18: "En massa saker"

- - -

Besök mina instagram. Jag är rätt hyfsat aktiv där.
@avoranic
@triciafurtadoarts

Men jag försöker att inte glömma bort bloggen... Även om jag skriver här ganska sporadiskt.

/Oraklet

tisdag 5 december 2017

Inget samvete

Tyst lyssnade jag efter något som indikerade att jag hade rätt. I mörkret satt jag och bara teg. Jag hör, jag ser, jag känner. Men det räknas inte. Han hade vaknat bredvid mig.
"Varför sitter du där? Är du hög eller?" frågade han.
Jag var absolut inte hög, det visste han. Han ville nog bara lite lagom elakt referera till alla mina miljoner psykofarmaka.
"Hörru, varför svarar du inte? Du ska svara när jag pratar med dig!"
Orden blev plötsligt högljudda och vassa och jag blev rädd. Inte nu igen.
"Du vet att jag inte har något samvete eller hur?", fortsatte han och log ett litet, märkligt, snett leende.
Nej, det visste jag mycket väl. Jag tittade ner i madrassen.
"Varför är du så förbannat tyst?!"
Min tystnad gjorde honom upprörd, det visste jag, men vad skulle jag göra? Sa jag någonting skulle det också bli fel.
"Jag vet inte vad jag ska säga..." började jag.
"Använd din hjärna, för helvete, så ska du se att det går bättre? Eller vill du att jag ska banka fram något ur dig istället?"
"Det är just därför jag inte vågar säga något, för vad jag än gör är det ju fel!"
Blixtsnabbt for hans hand fram som tidigare varit gömd under täcket. Blottade sin näve som tog ett hårt tag om min hals och klämde åt.
"Var inte så kaxig"
Jag kände tårarna komma men vägrade att gråta. Han log och gav mig ett hårt slag i magen.
"Gå och lägg dig, din jävla slyna"
Jag lade mig ner, kurade ihop mig och höll mig för magen. Kände mig ensammast i hela världen.

- - -

Skrivpuff 5/12-17: "Hör"

- - -

Ett litet soundtrack till texten:



/Oraklet

onsdag 29 november 2017

Besökaren i mitt huvud

Jag letade efter ett svar. For runt i rummet och vevade runt med armarna i en hysterisk, roterande rörelse. Hon tittade förundrat på mig.
"Det där hjälper inte", sa hon.
Det gjorde bara saken värre. Jag vet väl mycket väl att det inte hjälper, men besökaren i mitt huvud ville inte försvinna.
"Slutar du inte blir vi tvungna att bälta dig, förstår du" fortsatte hon.
Det där orden hjälpte mig ungefär lika mycket som att slå en stekpanna i huvudet skulle gjort.
Jag slutade veva med armarna för en stund. Jag kände mig inte lika överväldigad, för skötaren hade ställt sig i ett hörn av rummet nu, en bit bort från mig. Alla sinnesintryck blev plötsligt mjukare.
"Du ser, det var väl inte så svårt?" sa hon och gick fram mot mig, kanske för att göra någon tröstande gest. Men det satte bara igång mitt inre kaos igen.
Hon skakade på huvudet, ringde på fler personal.
Denna besökare i mitt huvud försvann inte för det.

- - -

Skrivpuff 29/11-17: "Besökare"

- - -

Nej, jag är inte på sjukhus just nu, detta är en text taget ur mitt förflutna.



Mina känslor just nu genom en ostämd cello...

/Oraklet

tisdag 31 oktober 2017

Orden blir till sand

Jag ser på
Medan du försvann
Där och då
Verkligheten är inte sann.

Jag tittar ner
Min verklighet är din
Blir sorgsen när jag ser
Att denna längtan är inte min.

Reflekterar ibland,
över denna lek
Orden blir till sand
Liksom ditt svek.

Ansträngande är det att fatta mod
Men det är så det är
Kanske är det vad jag inte förstod
Att lyckan går inte att finna här.

- - -

Dagens skrivpuff 31/10-17: "Anstränga"
(eller "ansträngande" som jag skrev)

- - -

Längesen jag skrev här nu (har börjat jobba som konstnär på ett galleri, så har haft fullt upp), och när jag väl skriver någonting, så blir det något vemodigt... Är inte mitt bästa jag just nu, mitt mående är inte på topp...

- - -

Följ mig på Instagram:
Jag är ganska mer aktiv där ;) Men ska försöka uppdatera bloggen lite oftare också!

/Oraklet

tisdag 8 augusti 2017

Det jag drömt

Jag har glömt
Vad jag inom mig kan höra
Det jag drömt
Vet inte vad jag ska göra

Jag har känt
Vad jag inom mig kan se
Vad har egentligen hänt
Jag har slutat att le

Jag kan se att det är så
Att jag får börja om på nytt
Kan leta på måfå
Jag har från alla känslor flytt

Jag har glömt
Vad jag inom mig kan se
Jag har drömt
Att en dag få börja le



En liten video där jag spelar "River flows in you" (Yiruma). Tyckte den passade lite till texten :)

- - -

Skrivpuff 8/8-17: "Drömt"

- - -

/Oraklet