www.ettorakel.blogspot.com
- - -

NY SKRIVBLOGG:
ELDVARELSE.BLOGSPOT.COM

fredag 31 december 2010

Bok: Att vara det lite extra - en bok om ADHD del 1

Nu tänkte jag lägga in mitt gamla bokprojekt jag jobbat med som är en bok skriven ur en sjuks perspektiv, med information, egna tankar och tips.

Här kommer bokomslag, handling + de första två kapitlen. Resten kommer efter hand.

Bokomslag:






Handling:

Mina personliga erfarenheter om ADHD, varvat med fakta om diagnoserna Bipolär sjukdom, och ADHD. Denna bok är en terapi för mig, samtidigt som den kan hjälpa andra, och vara nyttig för exempel sjukhuspersonal. Allt är skrivit ur mitt perspektiv

I boken finner du också lite av mina texter, och egna funderingar.

Innehåll
1. Vad har jag för roll?
2. Vad är egentligen adhd, och vad är en affektiv sjukdom?
3. Att ha integritet
4. Självironi och självrespekt
5. Att skriva en krönika
6. Att göra sig sjukare än man är
7. Att göra sig förstådd
8. Att vara normalstörd
9. Att ge folk ett nytt perspektiv
10. Är man sin sjukdom?
11. Hur ska sjukhuspersonal bete sig?
12. Argument
13. Att vara det lite extra
14. Att bli behandlad som en frisk

Kapitel 1. Vad har jag för roll?

Jag skriver om erfarenheter, fakta och personer jag pratat med. Men även om sjukhuspersonal. Den här boken är till för att människor ska förstå, och att andra med adhd kan få hjälp att förstå sig själva.

Jag själv har adhd, och jag vill kunna visa att man kan vara smart och sansad. Allt jag skriver är mitt eget material, men jag lånar även citat, och fakta, men anger källor.

Jag har även affektiv sjukdom. Jag skriver om mig själv på ett diskret sätt. Jag vill förtydliga dessa diagnoser utan att lägga ut mig helt.

Jag är krönikör och har blivit publicerad i en ungdomsbok, efter att jag kommit till final i en skrivartävling. Jag har även skrivit för lokaltidningen med en krönika.

Att handskas med dessa funktionshinder är inte helt lätt. Och denna bok är inget register för hur du ska vara. Den är en bok med mina egna erfarenheter och det finns inget rätt eller fel. Dock hoppas jag att boken skapar positiva reaktioner, och mer förståelse

Kapitel 2. Vad är egentligen adhd och en affektiv sjukdom?

Jag har den affektiva bipolära syndromet typ två, vilket betyder att jag är manisk, som betyder att man har en sjuklig upprymdhet, och att man hallucinerar. De affektiva syndromet är en störning som berör känslorna, och ofta ingår kronisk depression i denna störning. En kronisk depression är ingen vanlig depression, utan den bestående (kronisk) det vill säga, man blir aldrig av med den.

I tonåren är man ofta ganska orolig, och många kallar sig själva depressiva. Depression är mer allvarligt och är en diagnos, såsom schizofreni och autism, och inte sätter man säg själv i sådana mediciniska diagnoser helt plötsligt? Så varför sätter man då diagnosen depression på sig själv?

Att vara deprimerad innebär mycket, inte endast att vara deppig. Mer än hälften av personer som kallar sig deprimerade är inte depressiva.

Adhd är en ganska missuppfattad sjukdom. Många tror att adhd och överaktivitet är samma sak för att den riktiga betydelsen kallas Attention Deficit Hyperactivity Disorder. Det finns flera underdiagnoser, även en som kallas adhd – underaktiv disorder (disorder=sjukdom), även som i namnet där det nämns Deficit, vilket betyder underskott eller brist.

Oftast har personer med adhd inte den bipolära störningen som jag också blivit diagnoserad med. Jag har mött sjukhuspersonal som sagt att sådana fall inte blivit korrekt utredda och förnekad det som för mig är verklighet. En behandlare inom barn och ungdoms psykiatrin sa att bordelinestörning inte ges till barn, men att det i vissa fall gör det. Samma är det med schizofreni. När jag läste Torey Haydens bok ”Bara Barnet” så var det en pojke runt 5-6 åldern som fått diagnosen Schizofreni.

Varför jag tog upp borderline och schizofreni är att de är samma med dessa fall som med de hopflätade diagnoserna adhd och bipolär störning ofta anses som inkorrekt. Samtidigt som det är viktigt att få en diagnos om märker att man får problem med ens symptom så får man komma ihåg att man inte är sin sjukdom.

måndag 27 december 2010

Fotostund

Ett fotouppdrag med syskonen Emma och Jacob.







Tog även kort på min syster Madeleine som också var med:



Och Emma och Jacobs mamma:



En liten film från fototuren:

 

Emma, Jakob & Madeleine - porträtt i snön









Jag vet inte varför men de två svartvita bilderna blev typ gråbruna när jag laddade upp dem... Har provat flera gånger, men de blir helt enkelt "missfärgade"... Konstigt.

/T

söndag 24 oktober 2010

Berättelse: Gubbo & Tossa

Detta är en berättelse som jag och min pappa skrivit tillsammans^^

kapitel 1  - Tossa får ett namn på grund av en "Nilssons tomater"-kartong!

Gubbo hade bestämt sig för att gå genom skogen en dag. Riktigt varför hade han glömt. Han var ju så glömsk, den stackars gubben. Det var en vanlig tisdag i September. Eller helt vanlig var den inte. För rätt som det var, snubblade den stackars gubben över en låda på vägen. Vägen var en gammaldags grusväg, som du säkert – om du inte bott under en sten under större delen av ditt liv – hört talas om, om du har släktingar som gillar att berätta långtråkiga historier om sin barndom, som familjen snarkar i kör till. I alla fall så passade inte direkt denna kartong in i den gammaldags vägen. Det stod nämligen ”Nilssons tomater” på den. Han gluttade lite försiktigt på kartongen – som om den skulle bita honom (Han var ju så förbaskat rädd, denna gubbe). Plötsligt började kartongen hoppa. Upp och ner, upp och ner.
- Nämen?! Sa Gubbo förvirrat. Han var inte direkt van vid hoppande kartonger.
- Vad betyder ”nämen”? Är det en slags godis? Sade en tunn, pipig, och aningen hes röst.
Ut ur kartongen stack ett litet huvud upp. Kanske lika stort som ett äpple.
- Vart kommer du ifrån? Frågade Gubbo den lille tösa.
- Hemifrån såklart! Sa tösa, fast jag vet inte vart det är.
- Jasså? Det får vi väl åtgärda då! Sade Gubbo, och tog lådan i ett stadigt grepp.
Hi hi, hipp hopp i hopp, sa flickan, och hoppade så hon nästan ramlade ur genom golvet i lådan, där hon råkat göra ett hål i botten med sitt hoppande.
- Du va mig allt en liten hoppetossa! Sa Gubbo. Jag tror jag kallar dig för Tossa helt enkelt!
- Tossa hihi, härmade flickan och skrattade, som numera kallas Tossa.

Väl hemma i gubbens kök – som inte direkt liknar ett kök, utan ett stort rum med högar av grejer som inte matchar med någonting alls – så började Tossa bli hungrig.
- Hungiiiiiiii!! Hungriiiiiig! Skrek hon, och hoppade upp och ner
- Då får vi väl åtgärda det då. Sa Gubbo, och började leta efter mat,
vilket var svårt i detta rum av överblivna – och efterblivna – grejer i kolossala högar. Han hade inte tänkt att han skulle få besök, och inte var han någon bra kock heller..
- Det får väl bli muffins och blåbärssoppa då! Sade han, och Tossa hoppade entusiastiskt upp och ner.
Fuffins, och blåfarsloppa! Skrek hon, och skrattade, och smaskade soppa, så hon var nära att dimpa ner i skålen hela hon. Den var ju nästan som ett badkar stort i gemförelse med henne.
- Sicket folk! Sade gubben, det var ett uttryck som hans far alltid sa, och det betydde ungefär ”Sådana märkliga mänskor…”.
- Var är det sickna folket? Sade Tossa, och tittade undrande på Gubben.
- Ja, lite här och var. Sade gubben och pekade ut mot trädgården.
- Jaaaaaaaag ska leta efter siiiiiiiicket foooolk! Sade Tossa, och hoppade ner från stolen, och ut i trädgården. Hon letade under stenar, och buskar och lyfte på katten Grå – katten heter Grå, för att han är gråfärgad - som låg på stentrappan. Men katten blev rädd och sprattlade iväg.
- Jag hittade det sickna folket! Sade Tossa, och pekade på Grå. Han gömmer sig nu i en knorr tomatsoppa-kartong!
- Nej, sade Gubbo, det är bara Grå. Han är en katt, inget sicket folk!
- En fnatt! Fnatti-natt-hatt! Sade Tossa.
- Nej en KATT, sade Gubben. Säg K A T T! Textade gubben.
- F N A T T, textade flickan.
- K A T T!
- K F J A T T!
- Okej, det duger! Sa Gubben.
- Suger? Frågade flickan. Vad suger?
- Nej D U G E R, textade gubben. Man får inte säga att något suger. Det är inte snällt.
- Näe, det är inte mjällt! Sade flickan.
Gubben suckade. Hon var minsann inte lätt att lära. De hann inte diskutera detta särskilt länge, för det knackade på dörren. Och det var minsann det Gubbo sade till Tossa också.
- Vi får diskutera mer sen!
- Ska vi duskitera mer klockan fem? sade Tossa frågande. Jag kan inte klockan, så det går inte! Sade hon bestämt.
- Nej, jag sade SEN, vi får diskutera SEN.
Utan att invänta svar, gick gubben till dörren och öppnade. Där stod en mycket liten flicka, med huvud stort som en mindre potatis, men henne såg inte gubben.
- Det knackade, men ingen är ju här! Sade Gubbo.
- Jag är visst här! Sade en liten röst.
- Jag ser dig inte! Sade Gubben.
- Det är för att du inte tittar på mig! Sade rösten.
- Aha, sade gubben, och fick syn på den lilla flickan. Vem är du?
- Jag är jag, sade flickan bestämt.
- Vart kommer du ifrån?
- Hemifrån såklart, vad trodde du dumskalle? Sade flickan och skrattade.
- Men vad gör du här?
- Jag letar efter min storasyster!
- Varför knackade du på just det här huset? Sade gubben fundersamt.
- Det finns inte direkt så många hus att välja på, skrattade den lilla flickan. Detta är det enda huset i urskogen ju!
- Hm.. Jag vet inte vem det är. Du får nog beskriva henne! Sade gubben.
- Hon drällde omkring i skogen en dag, och vimsade bort sig. Sen blidde hon rädd och gömde sig i en låda!
- Jaha, då vet jag nog vem det är! Men hur kan du veta att hon satt i en låda, om hon hade tappat bort sig, och du inte vet var hon är?
- Vi kan telepati. Vi är släkt med skogsmössen, skrattade flickan.
- Jag har aldrig sätt möss som kan telepati! Sade gubben.
- Har du pratat med en mus? Frågade flickan.
- Nej, möss kan inte prata!
- Nej, så kan du väl inte veta om de kan telepati? Sade flickan.
Tossa kom rusande.
- Syster Siri! Skrek hon. Siri Siri Siri!!
- Smilla Smilla Smilla Smilla Smilla!! Ropade flickan som tydligen hette Siri.
- Heter du Smilla? Frågade Gubbo Tossa.
- Ja Smilla-Lilla kallas jag! Sade Tossa och hoppade upp och ner upp och ner.

Hur kunde jag?

Det fick inte hända.. Nej det fick inte hända. Men det hände. Jag fimpade mig i armen med gamla tändstickor bara för att rakbladen var gömda. De hade inte tänkt på tändstickorna.. Jag önskar de hade gjort det. Det gjorde så ont. Men ändå inte.


Jag tänker på dig, hur skulle du reagera? När jag gör mig illa, och sedan berättar? Jag mår inte så bra. Men det kanske man redan räknat ut. Hur kunde jag?

lördag 23 oktober 2010

Självskadebeteende fakta

Lite fakta om området kring självskadebeteende
I det här avsnittet pratar man om det utbredda problemet med att skada sig själv frivilligt. Men varför gör man det egentligen? Här kommer lite kort information.

Självskadebeteende, eller självdestruktivitet kallas det när man medvetet orsakar sig själv smärta, i syfte att lindra psykisk smärta, eller som ett substitut för att begå självmord. Människor som skadar sig själva använder oftast rakblad eller fimpar sig med cigaretter. Detta förekommer oftast inom väldigt djup depression, manodepressivitet, och andra affektiva sjukdomar. Att orsaka sig själv skada är INTE normalt.

Vid sådana här psykiska störnngar så behöver personen oftast terapi för att komma ur beroendet. ja, självskadebeteende ÄR ett beroende precis som alkohol eller droger. Oftast använder behandlarna DBT, som betyder Dialektisk Beteende Terapi för att få personen att sakta minska sitt beteende, tills det har slutat helt. I DBT så jobbar man med att hantera sina känslor med andra metoder än med t.ex rakblad. Man arbetar med att lära sig nya metoder för att lindra ångest t.ex att sjunga, skriva dikter, träna och andra kreativa saker. Man försöker helt enkelt hitta andra sätt att leva på, som både känns meningsfullt och är skonsamt för en själv.

Dialektisk Beteende Terapi används inte bara för självskadebeteende, utan också för folk med instabila diagnoser.

Recention av babydow.com

Jag vill bara tipsa om ett online adopt spel som heter Babudow, som går ut på att ta hand om en virtuell baby. Man ska mata den, se efter den, och leka, och tävla med den så den växer. När den blir 3 år så får man något som kallas "pass", som är som virtuella speciell pengar (man har även andra pengar som är lite lättare att tjäna). Pass är svåra att få tag i, man kan köpa dem för riktiga pengar, eller kämpa sig upp med sin baby, så den vinne många tävlingar etc. Spelet är egentligen inte till för småbarn, som många tror, för det är ett ganska komplicerat spel. Man kan även skapa trollbebisar och alvbebisar, och det är lite fantasyinspirerat och man kan t.ex köpa "Magic seeds", för ens bebisar föds ur blommor, haha.

Jag gillar detta spelet skarpt, dock är det lite jobbigt att man måste vara inloggad jätteofta för att bebisarna inte ska få problem och för att inte "soc" ska ta dem. Det är även ett minus att man ska finna "the bedtime routine", alltså sovrutin, då hela måendet hänger på hur bebisens sovrutin är. Det är jobbigt, för det finns inga som hellst pekningar på HUR man ska få till rätt sovrutin. Så det går flera dagar av jobbiga nätter och bebisen gråter, och man känner sig lite kass, innan man hittar rätt kombination. Det är egentligen slumpmässigt.

Men spelet får trots allt 4 av 5 poäng av mig, då det är väldigt roligt, och välgjort.

fredag 22 oktober 2010

Egentligen borde jag sova....

.. men det gör jag inte. Sitter och försöker övertyga mig själv att jag mår bra. Men det gör jag inte...

Gästblogg: Sista ord

Skummet yr,
när vattnet drar till storm,
en liten fågel där guppar,
in till stranden ser man skum,
vitt som molnen,
jag simmar snabbt,
snart är stormen här,
jag hör mitt hjärta som slår,
rädsla,
hjälp ropar jag,
innan vattnet tar mig,
det var mina sista ord.

©Copyright Daniela 2010
Hennes blogg finns på: www.bokfunderingar.wordpress.com

Just nu...

HÄNGER PÅ STALLET.SE! (Jag är så oerhört cool..)


(Mitt tjusiga stall..mööh)

I frågan om abort

Nu känner jag att jag måste skriva någonstans om min frustration till människor som är emot abort. Jag läste på en tjejs blogg, hon hade nämligen skrivit en lista om varför abort är fel. Då kan jag göra likadant - fast tvärtom. Varför abort är nödvädigt - men bara i vissa fall!

Ja till livets vision är att minska aborter. Så långt håller jag med dem. Abort ska inte användas i följande syften (för då har man en skruv lös)
* Som preventivmedel
* För att barnet är en flicka, och i vissa kulturer är pojkar mer värda, och därför gör man en abort.
* För att man är för lat för att skydda sig.

Varför är abort bra då? Eller bra, och bra. Abort är inte bra. Aldrig. Men varför är det nödvändigt, och varför anser jag att Ja till Livets åsikter är fel? Jo, för i deras ögon känns det som barnet (som inte ens vet om att det lever) är mer värt en själv kvinnan. Hon används som en barnalstringsmaskin i det fallet. Hur känns det att föda ett oönskat barn om man t.ex:
* Har blivit våldtagen?
* Är 13 år, går på fest och gör sitt livs störstag... blir gravd?
* Om ett barn ska föda ett barn, och har en för liten kropp så att chanserna säger att hon kanske dör vid förlostningen, för ett barns skull, som inte ens vet om att det finns?

Jag anser att vid aborter så VÄLJER man part: Kvinnan... eller barnet! Ett sådant beslut är svårt, men i längden är det alltså kvinnan som kommer ta skada, eftersom barnet inte vet om att det finns.

Här var mina åsikter. Hoppas ni har er egen åsikt, och en tanke om er egen undran vad som är rätt och fel. Påverkas inte av varesig mig, eller Ja till livets åsikter. Sök din egen.

Skrivet av Tricia Johansson 2010.

Ny header till kelsieys



 

 

 

 

 

 

Klicka på bilden för att se den  bättre kvalité. Gjorde denna bild till www.kelsieys.com

Saknar dig <3

Längtar efter min lillasyster så det gör ont :'(
Älskar dig Madeleine <3
Förlåt att jag är en så kass förebild med självskadebeteende m.m.
Du får aldrig göra mina misstag! Lova mig det, älskade syster!
Jag skämms varje dag att jag inte kan vara en bättre förebild för dig.
Tack för att du finns. Men det är synd att du bor så långt bort...

Din Tricia

 

Vantar

Vantar håller fingrarna varma
vantar behövs i vinter
vantarna hänger på bokhyllan
Varför hänger de där? undrar jag
och tar ner dem.
Mamma kommer och blir arg.
De ska ju vara där! En örfil och ett blåmärke.
Varför gjorde du så?

torsdag 21 oktober 2010

Vad jag anser om självmord (OBS! Inget farligt inlägg!)


Jag har en liten kategori om mitt förflutna. Så i denna kategori ser ni denna loggan (över), och då vet ni, vad som väntar ;)

Hursom. Idag tänkte jag skriva om mina tankar kring självmord, och det faktum att människor ser ner på folk med självmordstankar. Jo, så är det faktiskt. Hur många gånger hör man inte folk säga att det "är fegt att begå självmord" för att man "skadar sina anhöriga", och det är "ogudaktigt" och tusen andra saker. Jag säger inte att självmord är bra, men om man mår så dåligt, hur fan orkar man då bry sig om alla andra? Hur orkar man då ens tänka tanken på Gud eller sina anhöriga? Mår man riktigt dåligt, så kan man inte se något annat än sig själv, alltså är det inte det minsta fegt att begå självmord. De som säger sådant är ofta såna som har åsikter om skit som de inte vet någonting om...

Jag tycker absolut inte att självmord är bra. Nejnej. Men jag tog en medicinöverdos en gång, i syftet att försöka ta mitt liv. Idag är jag glad att jag inte lyckades, för trots allt, de flesta vill ju faktiskt leva!

Och hur kan det vara fegt om man är redo att möta något som ingen människa i världen vet vad det är eller vad som väntar bortom döden? Jag tycker man är modig om man vågar möta det. Men samtidigt så menar jag på att man inte ska begå självmord, eftersom livet ska vara något vackert.

Skrivet av Tricia Johansson 2010


 


 


 


 


Just nu?



 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

KÄKAR PASTA MED OSTSÅS, TOMATER, BROCCOLI, OCH NÅGON SLAGS MOROTSLIKNANDE GRÖNSAK...

Hösten

Nu är hösten, eller typ, vintern här. Tog mycket fina höstfoton i år. Särskilt en blev jag nöjd med på min syster Maddoz :)





Boken: Murar av glas (INLEDNING)

Handling

Mary är snart 9 år, och hennes omgivning märker snart att något är fel. Mary är långsam, hon leker inte med de andra barnen, och hon ser saker som inte finns.

Men för Mary börjar allt de hemska redan på dagis. Hon är osynlig bland de andra barnen, och skolans personal bara skäller på henne.

6 år senare får Mary diagnoserna ADHD och Bipolär sjukdom, och inser vad som så länge varit fel. Varför hade inte skolan någon förståelse? Varför ingrep ingen? Marys sorg förvandlas snart till ilska...

Förord/inledning

Det finns nog en början när jag tänker efter. Men den sitter långt inne. Jag kan inte komma på någon riktig början. Eller? Hm. Kanske berodde det på att jag föddes med en skada, eller kanske var det omständigheterna? Kanske förvandlades jag sakta till ett psykfall på grund av allt runt omkring? Föddes till att vara, eller helt enkelt förvandlades till?

Jag fick flera diagnoser som jag till en början trodde var JAG. Men jag kom senare på att jag inte är mina diagnoser. Jag är jag, och ingen annan! Jag fick diagnosen bipolärt syndrom som 16-åring, och adhd som15-åring. Fast med 20% underaktivitet istället för hyperaktivitet. Jag hallucinerade mycket, och större delen av mitt liv fram tills nu, har kretsat kring syner och röster.

I skrivande stund har jag precis kommit hem från ett samtal med en pub –kontakt. Utredningar kallas sådana fenomen. Det är en uppfinnig människorna har skapat, och har man en gång hamnat i en utredning, ja då är man fast. Den fortsätter i vad som känns som en oändlighet. Men jag måste erkänna att jag har fått några svar, och att jag mår bättre nu än jag gjort innan. Svarena tackar jag utredarna för, men att jag nu mår bättre tackar jag enbart mig själv för. Jag trodde inte det var möjligt att faktiskt klä på sig och gå på stan med vännerna. Att ens bli bjuden på en 18-årsfest, eller att gå i skolan. Inte efter de åren. Jag lyckades knappt med sådant som faktiskt var normalt i min ålder. Nu lyckas jag, men inte helt av mig själv, utan med hjälp av medicin. Jag lyckades i princip inte göra någonting av det jag nu med medicinen klarar.. Nu går jag på IV, du vet, stället där alla konstiga ungdomar går. Jag är sexton, jag går på gymnasiet, jag går i en speciallinje istället för en normal. I skrivande stund kämpar jag för att komma in på samhäll trotts nästan 40 % frånvaro. Nåja, jag är en begåvad flicka. Jag skulle kunna snappa åt mig mvg, men det gör jag inte. I skrivande stund är jag fortfarande påväg. Inte nått målet om ett så normalt liv som möjligt, men ändå en bra bit påväg. Men ser man tillbaka några år, var jag bara i början.

Sagor: Pepp, Sickan och Krusberth i nordpolen



Det var dagen före Julafton, som detta började… Men vänta lite, först kanske jag ska berätta vilka det handlar om? Jo, detta är nämligen den svåraste biten i hela storyn, för alla är ju så oerhört olika, och dessutom brukade Krusberth, Sickan och Pepp bråka om vem man ska berätta om först. Vi får köra ole dole doff varenda gång någon ska lära känna dessa huvudpersoner. Hur som helst så brukar Pepp vinna, eftersom hon är ättling till Alexander Lukas, och har en gnutta mer tur än Sickan någonsin haft. Nu tror ni säkert att Pepp är en anka, precis som Alexander, men det va så att Pepps mamma (Som råkade vara människovalp) blev adopterad av Alexanders son sons son, och hon gifte sig med Urban och fick Pepp, men även ifall Pepps mamma är adopterad så har turen smittat henne, och sen gått i arv till Pepp. Och därför råkar Pepp vara människa istället för anka. Jaja, nu sitter säkert ni och tycker jag snackar smörja, men Pepp tycker att jag ska tala om detta, för hon vill inte vara en anka i andras ögon. Nämen oj! Nu blev det så igen, att jag började berätta om Pepp först av dem. Jag får väl helt enkelt berätta de allra viktigaste och gå över till nästa person. Pepp är 13 år, har rött hår, glasögon, och ganska kort. Dessa fakta gillar inte Pepp att jag drar upp, men när jag hotar med att inte tala om att hon inte är en anka, så ger hon med sig. Hå hå, jaja. Sickan heter egentligen Sickabarhetalia Mosawa Barsh, men ni hör ju själv hur det låter. Och alla har sagt Sickan till Sickan enda sen han va en liten knatte utan förmågan att gå, så när Sickan va 3 år så trodde han att han faktiskt blivit döpt till Sickan. Så när tant Matildeana va på besök en Julafton för cirka fem år sen, så sa hon: ”Men lilla Sickabarhetalia, va stor du blivit, kom och sätt dig här hos mig”, och eftersom Sickan trodde han hette Sickan så rörde han sig inte ur fläcken, eller ens funderade på om det va honom hon tilltalade. Därför blev han smått förvånad när tant Matildeana sa ”Oförskämda unge, har du inte blivit fint uppfostrad?” och gick sin väg. Men som sagt, Sickan va 3 år, och visste inte va oförskämd, och uppfostrad betydde, och eftersom tåget han lekte med va mycket intressantare än Matildeanas rynkiga ansikte, så hade han inte tid med att fundera på det. Sickan är numera 14 år, har svart hår som går till axlarna, och är medellång och saker som kännetecknar honom är hans baskerkeps. Han är förövrigt hiphopare och avskyr att folk inte vet om det. Krusberth är en gubbe på 50 år, som kan tolkas grinig enligt andra. Han skriver insändare till Tomtebybladet och klagar på grisiga fiskmåsar, flagnande parkbänkar och ungdomar som spränger brevlådor, även om det inte va hans post som regnade ner över byn utan hans fasters sambos ex flickväns äldsta dotter Sarahs, och hennes pojkväns prenumerationer på Motocross nyheter, och Starlets skönhetsbilaga. Krusberths enda kompisar är Pepp och Sickan, men det beror på att han är lika omogen som dem. Som sagt så bråkar de om vem jag ska presentera först. Pepp och Sickan är de enda som vågar besöka Krusberth. Okej, nu kan jag fortsätta med storyn, oh, föresten måste jag tillägga att Pepp och Sickan inte är ihop, det är det sista de kan vara, helt omöjligt! Pepp viskade till mig att inte glömma det. Så nu är det sagt, Pepp, är du nöjd?
Det va dan för doppare dan, och Pepp satt i sitt rum och stirrade på snöflingorna. Som alla vet är ju dan före Julafton årets längsta dag. Det visste väl du? Samtidigt satt Sickan och kollade på HelgTV och tänkte inte på att de va dan före Julafton, och när Pepp sen knackade på fick hon bryta sig in genom källardörren som är spindelnätig eftersom Sickan satt fastklistrad vid TVn och inte hörde henne. Och om hon inte hade dragit ut honom från TVn så hade han suttit och glömt Julaftonen, tro mig.
”Vad är det med dig, det är ju skräckspecial på filmkanalen nu!”
”Äsch sluta sjåpa dig. Det är ju Julafton imorgon, och vi ska till Krusberth”. Sickan muttrade någon som ”Shiit, blä, faan, och hu jeda mig” innan han släntrade ut till Pepp som skrikigt, va fan väntar du på tio gånger i rad. Men Sickan är inte långsint, efter ett tag så började han snacka om hans kompis resa till Japan där han fick leta i två dagar efter en toalett och insåg sista dagen han va där att toan låg inne på hans hotellrum, och om stegar han sågat sönder, och om gubbar han satt ”Sparka mig”-lappar på ryggen på. Pepp bara suckar eftersom hon är mognast av dem, som ni kanske räknat ut. Sickan är en sån där galen med ändå schysst person, men hans enda brist är att han är besvärlig att umgås med om man inte diggar jobbiga historier om sprängda toaletter, diskbänkar som gått av på mitten, och om skosnören som är kända eftersom de suttit på Paris Hiltons hund Layla. Pepp är seriös men är omöjlig att umgås med om man har svårt att skilja på allvar hon ironi, eller ironi och sarkasm. Nu cyklar de ialla fall till Krusberth och Sickan sitter på styret till Pepps cykel och Pepp kämpar för att se förbi honom på vägen, men självklart ser hon inte så bra, och kör in i en snöhög och snart ligger också Sickan upp och ner och svor ”Hur fan kör du, blåbärshuvud?” och Pepp svarar ”Kan jag hjälpa att du sitter på styret och leker skyskrapa?”. De kanske håller på och kacklar i fem minuter eller om de va 8 minuter och 42 sekunder, och sen fortsätter de till Krusberth.

När de kör slarvigt in på Krusberths uppfart och kör in i en blomkruka ( Fast det va inte meningen förklarade Pepp för Krusberth senare) och släntrar in genom dörren och rakt in i Buster som ligger på dörrmattan och drar sig – som vanligt. Buster är Krusberths hund. Den är stor, och rynkig, ganska ful, men den är inte farlig, tvärtom väldigt snäll. Sickan brukar ge Buster ett par skorpor, för annars springer han runt benen på en hela tiden. Utan skorpor, ingen ro, med andra ord.
”Heeej Krusbeth!”, gapar Sickan när han springer in genom dörren och välter Buster som ligger på golvet och slickar på ett par slafsiga pepparkakor. Buster ställer sig genast upp och kräver skorpor, men det har självklart inte Sickan denna gången. De är ju alltid så att man inte har det man brukar ha när man berättar en saga, då brukar det alltid vara annorlunda, just eftersom det är en saga, och sagor är alltid dem samma typ. Buster slickar därför ner Sickans skor så strumporna blir plaskvåta. Inte för att sagor är dem samma, och för att något alltid fattas, utan för att han har brist på skorpor, men eftersom han är en hund kan han inte kräva att de ska köpa skorpor åt honom. Krusberth läser tidningen, och ungefär varannan mening på insändarna så klagar han på att människor är korkade och småaktiga, och glömmer helt att de va en tid då det bara va hans insändare som kom med i tidningen. Pepp och Sickan sitter och slår in de sista julklapparna. Det är ovanligt vanligt för att vara en saga. En helt vanlig dan innan Julafton-dag typ. Men vänta då bara några rader ner, så kommer det något helt oväntat. Krusberth lägger ifrån sig tidningen och säger glatt ”Näpp, Pepp, nu ska vi resa, du och Sickan kan ej sitta där hela dagen, och pyssla, nu skiter vi i den vanliga jul-tristessen dan för dan, och ger oss iväg till Tomten på Nordpolen”. Självklart trodde Pepp och Sickan att det bara var ett skämt, och fortsatte slå in paketen.

Krusberth gick in i sitt sovrum och tog fram en bjällra, stor som en tallkotte, som satt fast i ett rött sidenband. Han blåste på bjällran, och i nästa sekund när Sickan och Pepp tittade upp när de märkte att de klappade i snö, istället för julpapper, så insåg de att det inte va ett skämt. ”Vaa?? Va.. Hur..?” Pepp, behövde inte säga mer. Krusberth tog fram sin bjällra, och sa ”Taadaa” och plingade med bjällran. Nu tycker ni säkert att detta va en korkad saga, liksom bara, taadaa, så är vi borta från verkligheten och inne i en story, som är hur ologiskt som helst, men va bra då, detta är en saga, så sluta klaga, (Oh, de rimmar) och en saga är inte alltid logisk för Tomtar och Troll finns ju inte i verkligheten. Va tyst nu, är det du eller jag som är sagoberättaren? Hur som helst, så va Pepp, Sickan och Krusberth på Nordpolen. De i gick i 4 timmar, 27 minuter och 3 sekunder innan de såg en liten stad med bruna små stugor, med lager av snö på taken. Pepp slog vad med Sickan om att de skulle rasa in snö på de boendes huvud förr eller senare, men ångrade sig eftersom tak brukar vara ganska hållbart. De gick in i byn och fick syn på en stor stenbyggnad mitt i. Ingen av dem va uppfostrade, så de gick rätt in, och hoppades att de va ett museum, eller något. När de kom in så såg dem att de va som ett hål mitt i byggnaden, som en mur typ, och inne där fanns det samma sort stugor som utanför. De gick och knackade på en dörr lite försiktigt och när ingen öppnade, så började de knacka ännu högre. ”Va sjutton snokar ni omkring här för?” hördes en röst bakom dem. Det va en historia som Pepp fick berätta för honom, eftersom hon va mognast, eller ja egentligen va det bara hon som kom på att berätta det. Alla vet ju att tjejer är smartare. Och snyggare. Men jaja det har ju inte med saken att göra. När Pepp ialla fall berättat så sa Nissen (För det va en nisse som frågat varför de snokat omkring för) så sa han att de skulle följa med in till Tomten. Sickan sjåpade sig och gapade att Tomten inte fanns, men med lite övertalning blir han ialla fall inte värre än en blåval med nageltrång (Fast valar har ju inte naglar, men ändå, du kan väl tänka dig hur det skulle vara om en val fick nageltrång?). Tomten hade fått lilltån bruten när han hade lekt med renen Rudolph. Han hade ridit på Rudolph Med Röda Mulen, och eftersom Tomten va så tjock och Rudolph så liten och nätt, så brakade dem samman, och Tomten bröt tån. Nu satt han i sin stol, såg ner på önskelistorna från alla snälla små barn, och tittade upp när Nissen, & co som kom in och störde honom. ”Dessa tre kan sköta julklappsutdelningen istället för dig, på Julen istället, HURRA JULEN ÄR RÄDDAD!”. ”Ska vi?” svarade Pepp, Sickan och Krusberth i kör. ”Ja, det ska ni”, svarade Nissen. ”Jaha. Det visste vi inte att vi skulle!” Sa Sickan, och höjde ett ögonbryn. Han sa det på ett sånt där lite korkat vis som när din faster till exempel säger ”Är du mätt?”, efter världens största middag med släkten, och du svarar ”Ja faster”, och hon maler på ”Nej det är du inte, ta lite morotssoppa!” Och du svarar: ”Är jag hungrig? Det visste jag faktiskt inte. Men om du säger det så…”. Typ så va det. Men ialla fall så tog Pepp, Sickan, och Krusberth tag i saken, och tog på sig ansvaret. De skulle starta vid midnatt.
”Lycka till. Och kom tillbaka med min vackra släde!”, vinkade Tomten adjö när de skulle åka iväg för att dela ut julklappar till alla barn när klockan va 11:58. Rudolph och alla andra renar sprang som om de hade eld i häcken, och släden, som va röd med guldiga räcken, om du inte visste det, for iväg över himlen. Varannan meter stannade de till och delade ut julklappar, genom att klampa in i huset istället för att glida ner genom skorstenen. De märkte att de gjorde på fel sätt, först när en liten pojke med en traktor i handen snyftade ”Ni gör fel!” och brast ut i gråt så förstod dem. Han va visst väldigt känslig, tyckte Pepp, men de gav honom hans julklappar, och sen sket dom i han , och hans mjölk och kakor, och gick vidare ut. Strax före 5 på morgonen va de färdiga, och lämnade släden tillbaka till Tomten med bruten tå, och gick hem till sig själva. Och de va tur, för annars hade de ju missat frukosten!

Låsta bloggen

Välkommen till min bearbetningsblogg. Här skriver jag av mig, och det är ingen ide för dig att läsa om du inte gillar brutalt ärliga bloggar. Okej, det är inte superbra att skriva så mkt som sig själv offentligt, men jag skriver lite åt gången, och blir det för mkt privat så låser jag bloggen Denna bloggen är låst nu Öppen igen! Menmen. Just nu är den öppen. Jao. Här kommer jag skriva om psykiatri, mitt mående, bipolär sjukdom, gammalt självskadebeteende m.m. Börja nu inte kommentera om att jag kanske "triggar" folk (jag kommer INTE visa bilder bara så ni vet Jag visar bilder här, för denna är låst, och du som fått lösenordet, får faktiskt finna dig i det, eller gå här ifrån! Med andra ord, jag har en del bilder, men det är ditt ansvar om du vill läsa eller inte. Jag tar inget ansvar för om DU blir "triggad" eller ej, för det är alltid ens eget ansvar. Man kan bli supertriggad, men det är ens eget ansvar vad man gör med det), för det är min blogg, och ni tar själva ert eget ansvar om ni läser inte. Och man måste skriva ur sitt innersta om man ska informera. Så denna bloggen är självisk, och du får gärna ta del av mitt liv, men var så snäll och klaga inte. Men du får hjärtans gärna kommentera ! Mitt namn är Tricia Johansson,

lördag 11 september 2010

Trött på dessa saker:

* Att folk snor mina stallplaner på stallet.se (inget samvete eller?)
* Att en konstig tjej säger att jag kommenterar bloggar i andras namn (va??)
* Att mina kompisar inte är kompisar (ååh)

Hittade en bild

Som min syster tagit på mig i sommar.

Några ensamma fotografier

Man känner sig ensam när man tittar på mina fotografier.. Det är liksom meningen.


[Klicka på bilderna för att se dem i större format]

Mellanlandning

Nu kommer miss R igen. Direkt när hon gick satte jag mig med mini-PCn i knäet och tänkte vara aktiv på denna bloggen. Hon kom och ringde på dörren, och jag blev en jävla mellanlandningsplats... Hennes föräldrar ville inte hämta henne, och hon mellanlandade hos mig för att sedan inte ens säga hej då, och gå till några andra när de behagade henne. Jag är utnyttjad. Jag orkar inte protestera. Jag har inte råd att förlora fler kompisar pga sjukdomen. Jag kan hålla dem kvar genom att offra mig som någon jävla mellanlandning.

När de vill prata känslor så är jag tydligen en bra lyssnare. Men att göra roliga grejer sparar de till någon annan. Att leka psykolog duger jag till, ingenting mer.

Jag får väl offra mig som en leksak så jag inte blir utan någonting alls.

tisdag 3 augusti 2010

Små serier om mobbning och ADHD

Gjort lite serier på ToonDoo.com. JAg kommer med jämna mellanrum lägga in seriestripar om främst ADHD och mobbning för att upplysa om problemen.

Klicka på serierna för att läsa dem i större format :)

Slusscafeet




onsdag 28 juli 2010

tisdag 27 juli 2010

Hemsidan


Glöm inte att gå in på hemsidan förresten: www.triciajohansson.se

Ute bland djuren

Mormor och morfar, jag, mamma, Madde och Ella var ute och gick en promenad när vi plötsligt sprang på lite djur, hihi.

torsdag 22 juli 2010

myDiary


Hittade ett till program som heter myDiary där man har ett lösenord på den digitala dagboken.


tisdag 20 juli 2010

Målardag



Vanliga frågor




Varför började du blogga?
Svar: För att informera om psykisk sjukdom.

När började du blogga?
Svar: År 2005 eller något sånt, då det inte alls var populärt.

Tricksi, kan vi följa varandra på bloglovin?
Svar: Jag följer bara de bloggar jag själv väljer.

Vad exakt har du för diagnoser? När fick du dem?
Svar: När jag var 15 fick jag diagnosen underaktiv ADHD alltså INTE hyperaktiv och hallucinations syndrom. När jag var 16 fick jag diagnoserna Kronisk depression, bipolär affektiv sjukdom, och dissociativ beteende.

Vad anser du om psykiatrin?
Svar: Den är för långsam. Man orkar inte vänta på alla deras möten och utredningar...

Hur mycket shoppar du för varje månad?
Svar: 100-700 kr.

Vad är dina främsta intressen?
Svar: Nailart, fotografi och japansk söt kultur.
Vad använder du för redigeringsprogram till texter, bilder och layout i dina inlägg?
Svar: Photoshop elements 7.0, photofiltre. Och till att klippa ihop bilder använder jag alltid vanliga paint, eller windows photodraw.


Naglar




Vilka var finast?

måndag 19 juli 2010

Med i fototävling



Jag har gått med i en fototävling på fototavling.nu.


Med detta bidrag:


Temat för tävlingen är "röd". Bilden kan komma användas i media iumed att tävlingen förbehåller sig rätten att kunna marknadsföra bilden. Dock har ju jag upphovsrätten.

Bloggen...

Tänkte lägga upp lite ord om vad bipolär sjukdom verkligen är. Kanske du kan få en inblick om vad för slags blogg det är som du kikar på just nu.


BIPOLÄR SJUKDOM

Denna fakta är endast baserad på egen erfarenhet inom den bipolära diagnosen typ 2. Diagnos skrivs Bipolär Affektiv Sjukdom, men man brukar oftast bara säga Bipolär Sjukdom. Ordet bipolär, betyder att man har två motsatta egenskaper, och det betyder att man är manisk, eller "sjukligt upprymd", och/eller depressiv, det vill säga "sjukligt nedstämd". Bipolär sjukdom kallas det också när man har dessa egenskaper och samtidigt hallucinerar, dock är det inget måste. I mitt fall är det dock så. Att hallucinera heter det om man ser, hör eller känner saker som inte finns i det normala. Hallucinationer finns bara i den utsattas huvud eller medvetande. Det betyder att andra uppfattar det som något som inte finns. Dock upplever oftast personen som att det är ren och skär verklighet.

Bipolärt syndrom är inte samma sak som depression, även om depressiva bitar finns inom diagnosen. Depression kan man oftast bli frisk från, medans bipolärt syndrom oftast är kronisk, det vill säga, den blir man inte av med. Mediciner är oftast en stor del av vardagen hos en bipolär person. Stabiliserande, lugnande och antidepressiva är en del av de som personen tar för att klara av vardagen.


ADHD

ADHD står för Attention Deficit Hyperachtivity Disorder, men LÅNGT infrån alla med ADHD är hyperaktiva. Man kan även vara underaktiv, vilket är den typen av ADHD jag har. Dock är jag impulsiv så jag har H:et i ADHD och har därför inte ADD, som är som ADHD fast utan H. Jag har alltså ADHD, men är hyperaktiv psykisk istället.

ADHD och ADD är INTE samma diagnos. ADHD är mer utbrett, och vanligare. H:et behöver inte betyda att man är hyperaktiv som sagt. Min styvbror har också ADHD (Med H:et), men är underaktiv, dock är han precis som jag impulsiv rent psyksiskt.

Fakta:
Inom diagnosen ADHD finns följande egenskaper som man kan ha för att få diagnosen, eller något av underdiagnoserna (Som t.ex DAMP).
* Koncentrationssvårigheter
* Glömska
* Impulsivitet
* Hyperaktivitet (fysiskt/psykiskt)
* Lätt att bli arg
* Vara för spontan
* Svårt att avsluta det man håller på med.
* Underaktiv, det vill säga långsammare än andra människor.
* tendens att "haka upp sig", de vill säga upprepa samma sak flera gånger.

ADHD och DAMP är egentligen samma sak, men ändå inte. DAMP hette det före man kom på namnet/förkortningen ADHD som hade samma betydelse. Nu har det dock ändrats som två separerade diagnoser.

Affektiv Sjukdom

Affektiv sjukdom kallas det när man har mycket humörsvägningar, det är ungefär samma sak som psykisk sjukdom. Depression är en typ av affektiv sjukdom, och bipolär en annan typ. Ordet affektiv är mer som ett samlingsord för sjukdomar inblanande med mycket instabila känslor.

Dissociativ sjukdom/Dissociativ Syndrom

Ordet dissociativ betyder när man har svårt att skilja på fantasi och verklighet. I mitt fall är det att jag:
* Har en till person i mitt medvetande som jag kallar för Cassandra
* Känner inte alltid igen mig själv.
*Blandar ihop vad jag tänkt göra, och vad jag gjort i verkligheten.

torsdag 25 februari 2010

DBTn

Det gick bra på DBTn idag. Vi pratade, snackade, pratade, snackade....