Jag har en liten kategori om mitt förflutna. Så i denna kategori ser ni denna loggan (över), och då vet ni, vad som väntar ;)
Hursom. Idag tänkte jag skriva om mina tankar kring självmord, och det faktum att människor ser ner på folk med självmordstankar. Jo, så är det faktiskt. Hur många gånger hör man inte folk säga att det "är fegt att begå självmord" för att man "skadar sina anhöriga", och det är "ogudaktigt" och tusen andra saker. Jag säger inte att självmord är bra, men om man mår så dåligt, hur fan orkar man då bry sig om alla andra? Hur orkar man då ens tänka tanken på Gud eller sina anhöriga? Mår man riktigt dåligt, så kan man inte se något annat än sig själv, alltså är det inte det minsta fegt att begå självmord. De som säger sådant är ofta såna som har åsikter om skit som de inte vet någonting om...
Jag tycker absolut inte att självmord är bra. Nejnej. Men jag tog en medicinöverdos en gång, i syftet att försöka ta mitt liv. Idag är jag glad att jag inte lyckades, för trots allt, de flesta vill ju faktiskt leva!
Och hur kan det vara fegt om man är redo att möta något som ingen människa i världen vet vad det är eller vad som väntar bortom döden? Jag tycker man är modig om man vågar möta det. Men samtidigt så menar jag på att man inte ska begå självmord, eftersom livet ska vara något vackert.
Skrivet av Tricia Johansson 2010
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar