tag:blogger.com,1999:blog-5758791096975434522024-03-13T04:00:26.979+01:00Ett Orakel | Fragment ur min fantasi...Fragment ur min fantasiTricia Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/14541849467776062718noreply@blogger.comBlogger642125tag:blogger.com,1999:blog-575879109697543452.post-25850416541743162592020-05-22T01:38:00.003+02:002020-05-22T01:38:57.142+02:00Ny bloggDet var över ett år sen jag skrev något här så nu vill jag göra en nystart. Följ mitt skrivande och massa andra äventyr på min nya blogg:<br />
<br />
<span style="font-size: x-large;"><a href="http://eldvarelse.blogspot.com/" target="_blank">eldvarelse.blogspot.com</a></span>Tricia Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/14541849467776062718noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-575879109697543452.post-53832717479215501132019-03-17T13:48:00.000+01:002019-03-17T13:49:41.970+01:00Var är Trolla nu då?!Ur mina berättelser om <a href="https://ettorakel.blogspot.com/search/label/Nya%20Trixie%20och%20Truls"><span style="font-size: large;">(nya) </span><span style="font-size: large;">Trixie & Truls</span></a>.<br />
Finns även här <a href="https://ettorakel.blogspot.com/search/label/Trixie%20och%20Truls">Trixie & Truls tecknad serie</a>.<br />
<br />
- - -<br />
<br />
<b>Var är Trolla nu då?!</b><br />
<br />
Ur en springa i dörren kan Trixie se att Trolla inte är där hon hade lämnat henne. Det vill säga, ute på gården.<br />
"Var är den där ungen nu då?" säger hon högt och ser till sin lättnad och Trolla stod bakom henne.<br />
"Jag är här!" piper hon och ser mycket belåten ut.<br />
<br />
Trixie springer runt och letar i de stora skåpen. Hon försöker att springa ordentligt för det ligger ju grejer precis överallt.<br />
"Vad letar du efter?" undrar Trolla nyfiket och guppar upp och ner på stolen.<br />
"Efter nåt vi kan sysselsätta oss med, så du inte försvinner".<br />
<br />
Hon behövde inte sagt meningen, för sekunden därefter var stolen tom.<br />
"Åååh, det är hopplöst med barn", suckar Trixie och stänger alla skåpdörrar och börjar plocka i alla grejer som ligger nedanför skåpen.<br />
"De är ju inte stilla en nanosekund".<br />
<br />
Dagen går och Trixie springer runt mellan alla rum på Kilroy's manor. Det är många rum, nästan hundra stycken, om man räknar med alla otaliga förråd. En arg röst hörs från trappan bakom.<br />
"Du hade ETT jobb! ETT! Varför är du så.. ja, varför är du såååå.."<br />
Truls står där och hittar inte orden.<br />
"Sååå?" upprepar Trixie och ser trixig ut.<br />
"Ja, så." svarar Truls.<br />
"Du hade ett jobb, det var att vakta Trolla, vart är hon nu?"<br />
"Öh, jag vet inte" svarar Trixie och tittar spontant ut genom fönstret. Trolla leker för fullt upp-och-ner i ett träd. Det är något med den där trollungen och träd?! Förra gången hade hon sett till att fastna i ett, men nu verka hon vara bättre vän med trädet.<br />
<br />
"Där är hon!" pekar Trixie och Truls tittar på vad som ser ut som ett träd med ett troll i.<br />
"Ja hon hänger upp och ner, du har ansvaret för om hon ramlar och landar på huvudet"<br />
Nu är det Trixie som plötsligt försvunnit, snarare sprungit iväg, snabbt som attan.<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-gIYHt1fE_jw/XI4_uMjG7WI/AAAAAAAANkM/ri3Iv2mIX0AYfXFFtVvWWYQRL3gf7PQYACLcBGAs/s1600/IMG_1384.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://2.bp.blogspot.com/-gIYHt1fE_jw/XI4_uMjG7WI/AAAAAAAANkM/ri3Iv2mIX0AYfXFFtVvWWYQRL3gf7PQYACLcBGAs/s640/IMG_1384.JPG" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<i>Illustration till berättelsen.</i></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/KX25AcOUmbg/0.jpg" frameborder="0" height="366" src="https://www.youtube.com/embed/KX25AcOUmbg?feature=player_embedded" width="520"></iframe></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<i>En time-lapse illustrations-video.</i></div>
<br />
<br />
<div style="text-align: center;">
<b>Trixie & Truls soundtrack:</b></div>
<div style="text-align: center;">
<iframe seamless="" src="https://bandcamp.com/EmbeddedPlayer/track=1966755435/size=large/bgcol=ffffff/linkcol=0687f5/tracklist=false/artwork=small/transparent=true/" style="border: 0; height: 120px; width: 100%;"><a href="http://avoranicmusic.bandcamp.com/track/the-change-2">The Change by Avoranic Music</a></iframe></div>
<div style="text-align: center;">
<i>"The Change" komponerad av mig.</i></div>
<br />
- - -<br />
<br />
Inspirerad av dagens <a href="http://skrivpuff.blogspot.com/" target="_blank">Skrivpuff</a> 17/3-19:<br />
"Skriv en text (t.ex. skönlitterär, poem, debattinlägg, kåseri) inspirerad av<br /><u>Springa</u>"<div>
<br /></div>
<div>
- - -</div>
<div>
<br /></div>
<div>
/Oraklet</div>
Tricia Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/14541849467776062718noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-575879109697543452.post-64323127958405140562019-02-25T11:42:00.000+01:002019-02-25T11:42:19.815+01:00Inget vittne<div style="text-align: center;">
<b>Inget vittne</b></div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<div style="text-align: center;">
Jag har inget vittne,</div>
<div style="text-align: center;">
alltså har det inte hänt.</div>
<div style="text-align: center;">
Jag har ingen som tror mig,</div>
<div style="text-align: center;">
nåja nån enstaka har jag,</div>
<div style="text-align: center;">
men det flesta andra, nej.</div>
<div style="text-align: center;">
Jag har inget minne,</div>
<div style="text-align: center;">
från vissa av sakerna.</div>
<div style="text-align: center;">
Har bara fragment,</div>
<div style="text-align: center;">
för vad som hänt.</div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<div style="text-align: center;">
Jag har inget vittne,</div>
<div style="text-align: center;">
alltså ingen som var där.</div>
<div style="text-align: center;">
Ingen som såg,</div>
<div style="text-align: center;">
och det var bra.</div>
<div style="text-align: center;">
På sätt och vis kanske en fördel.</div>
<div style="text-align: center;">
Jag hade inte kunnat se vittnet i ögonen,</div>
<div style="text-align: center;">
om detta vittne funnits.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://4.bp.blogspot.com/-98TwthveLQA/XHPFK4UXPuI/AAAAAAAANjA/dtROupSY11gyfbaA7ydXIOCNOrToLb9SACLcBGAs/s1600/IMG_1362.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://4.bp.blogspot.com/-98TwthveLQA/XHPFK4UXPuI/AAAAAAAANjA/dtROupSY11gyfbaA7ydXIOCNOrToLb9SACLcBGAs/s640/IMG_1362.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: small;"><i>Demonerna som är i mitt huvud ibland kan ha många skepnader. Och om vittnet i dikten fanns, skulle den blivit ännu en demon.</i></span></td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/NELCUKJBTuE/0.jpg" frameborder="0" height="366" src="https://www.youtube.com/embed/NELCUKJBTuE?feature=player_embedded" width="520"></iframe></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<i>En passande låt till dikten. "Blott en dag". Man ska ta ett ögonblick i sänder. Video inspelad i onsdags på min pianoövning i kyrkan.</i></div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<br />
- - -<br />
<br />
Dagens <a href="http://skrivpuff.blogspot.com/" target="_blank">skrivpuff</a> 25/2-19:<br />
"Skriv en text (t.ex. skönlitterär, poem, debattinlägg, kåseri) inspirerad av<br /><u>Vittne</u>"<div>
<br /></div>
<div>
- - -</div>
<div>
<br /></div>
<div>
/Oraklet<br /><br /></div>
Tricia Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/14541849467776062718noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-575879109697543452.post-34007165062737523712019-02-13T13:46:00.003+01:002019-02-13T13:46:47.035+01:00Otrolig känslaUr mina berättelser om <span style="font-size: large;"><a href="http://ettorakel.blogspot.com/search/label/Sagan%20om%20Avoranic">Avoranic</a>.</span><br />
Finns även under <a href="http://ettorakel.blogspot.com/search/label/Planeten%20Norphor">Planeten Norphor</a> och <a href="http://ettorakel.blogspot.com/search/label/Cassidy%20och%20Castor">Cassidy och Castor</a>.<br />
<br />
- - -<br />
<br />
<b>Otrolig känsla</b><br />
<br />
Det var en otrolig känsla. Av nedstämdhet. Hon kunde inte urskilja mörkt från ljust och ljust från mörkt. Allt kändes hopplöst nu.<br />
<br />
Cassidy tittade på Noria.<br />
"Jag vet att det kan kännas så just nu" sa hon.<br />
Noria tittade upp och nickade till svar.<br />
<br />
Just nu, det känns alltid såhär. Hon vet inte varför och kanske slutar hon även bry sig. Men hon var glad att hon hade en vän i det hela.<br />
"Du älskade honom eller hur?"<br />
Noria nickade till svar igen. Cassidy visste precis allt hon kände. Hur kunde hon veta det?<br />
"Älskade du någon, du vet, när du bodde på Jorden?" frågade Noria och Cassidy tittade genast ner i marken.<br />
"Ja".<br />
"Hur gick det med den personen?"<br />
Noria ångrade lite att hon ställde frågan när hon såg Cassidys ansiktsuttryck. Nu såg hon också nedstämd ut.<br />
"Hon dog".<br />
Noria ångrade att hon frågade nu. Nels var i alla fall inte död. Han var bara rent omöjlig. Avoranic må vara en värld med mycket som Jorden aldrig hade. Men kärlek fungerar alltid den samma. Det gör ont, en otrolig känsla man inte kan mäta med något. Avoranic har tre blodröda månar på nätterna. Jorden har en vit lysande måne. Det finns många olikheter. I Avoranic är det inte ovanligt att små barn utvecklar konsten att kunna förflytta saker med tankekraft. Sådant kan inte jordiska barn göra. Men kärleken är densamma överallt.<br />
<br />
"Får jag fråga om det var därför du flyttade hit?" frågar Noria.<br />
"Åh nej, verkligen inte. Hit kom jag av en ren slump faktiskt".<br />
"Så du vill inte vara här?"<br />
"Jo såklart. Jag saknar jorden ibland, men jag vill vara här mer än där. Jag hade inget liv som var värt att leva där".<br />
<br />
Kärleken är den samma överallt. Men även livslusten. Otroliga känslor.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/-bMV1O-0t2wA/XGQNS-f1j9I/AAAAAAAANiA/DUvFccp2aRYdh2gW7XqtwWmLEu_V82uzACLcBGAs/s1600/IMG_1386.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://2.bp.blogspot.com/-bMV1O-0t2wA/XGQNS-f1j9I/AAAAAAAANiA/DUvFccp2aRYdh2gW7XqtwWmLEu_V82uzACLcBGAs/s640/IMG_1386.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: small;"><i>Noria.</i></span><br />
<br />
<span style="font-size: small;"><i><br /></i></span></td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<b>SOUNDTRACKS:</b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<b>Dark musings - komponerad av mig:</b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe frameborder="no" height="150" scrolling="no" src="https://www.reverbnation.com/widget_code/html_widget/artist_6007042?widget_id=55&pwc[song_ids]=29681049&context_type=song&pwc[size]=small" style="max-width: 100%; min-width: 100%; width: 0px;" width="100%"></iframe></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<b>En gammal video där jag spelar delar ur "Can you feel the love tonight" (från Lejongkungen) på viola och piano:</b></div>
<center>
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/McPjNtMa-s4/0.jpg" frameborder="0" height="366" src="https://www.youtube.com/embed/McPjNtMa-s4?feature=player_embedded" width="520"></iframe></center>
<center>
<br /></center>
<center style="text-align: left;">
<br /></center>
<center style="text-align: left;">
- - -</center>
<center style="text-align: left;">
<br /></center>
<center style="text-align: left;">
Inspirerad av dagens <a href="http://skrivpuff.blogspot.com/" target="_blank">Skrivpuff</a> 13/2-19:</center>
"Skriv en text (t.ex. skönlitterär, poem, debattinlägg, kåseri) inspirerad av<br /><u>Otrolig</u>"<div>
<br /></div>
<div>
- - -</div>
<div>
<br /></div>
<div>
/Oraklet<br /><br /></div>
Tricia Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/14541849467776062718noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-575879109697543452.post-73925481091545393362019-01-27T14:39:00.000+01:002019-01-27T14:45:52.420+01:00Hon vill inte tillhöra det här<div>
Ur min berättelse <span style="font-size: large;"><a href="http://ettorakel.blogspot.com/search/label/Mina%20sinnen%20ljuger%20inte">Mina sinnen ljuger inte</a>.</span></div>
<div>
- - -</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<b>Hon vill inte tillhöra det här</b></div>
<div>
<br /></div>
Sönderslagna glas, flaskor som vält, allt var kaos. En mamma som låg på soffan medvetslös. En flicka som fick ringa ambulansen. Det är kaos i huvudet och hon vill inte tillhöra det här. Miranda tittar på klockan, hon har suttit på sjukhuset i två timmar. Mamma har inte vaknat upp. Men så ser hon två välbekanta siluetter i sjukhuskorridoren. Det är Samantha och Damien.<br />
<div>
"Vi gick hem till dig efter att du stuckit för du hade glömt din väska. Vi såg ambulansen och skyndade efter."</div>
<div>
Samantha slår armarna om Miranda och kramen mottages tacksamt.</div>
<div>
"Jag är så ledsen, Marre".</div>
<div>
<br /></div>
<div>
De väntar på att tiden ska utvisa vad som ska hända härnäst. Miranda är borta i ett parallellt universum och de andra är nånstans där i tankarna de också. De tre ungdomarna sitter på rad i väntrummet.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Läkaren tittar på Miranda. Han ser först stram ut, men sen skymtas ett litet leende.</div>
<div>
"Din mamma kommer bli bra igen", säger han. "Men frågan är vad som ska hända med dig nu."</div>
<div>
Miranda vet precis vad läkaren menar. Hon har nästan precis fått komma hem till sin mamma igen efter att ha varit placerad på andra ställen. Hon har mixade känslor kring hela situationen.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Det är svårt att leva med en förälder som inte kan ta hand om sig själv, men det är lika svårt att inte känna att man har ett riktigt hem. Tankarna far i huvudet.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Läkaren sätter sig bredvid Miranda.</div>
<div>
"Du, än så länge kommer det inte hända någonting. Blir din mamma bättre och hon börjar sköta sig, så kan det hända att ingen kommer ta dig iväg någon annan stans"</div>
<div>
Miranda vill kunna tro på de orden. Att hennes mamma blir den mamma hon alltid önskat sig. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Samantha och Damien sitter bara tysta och tittar ner på sina händer. När läkaren har gått ger Samantha Miranda en kyss och så säger de hej då för den här dagen.</div>
<div>
"Du vet, jag har också en strulig familj. Jag vet hur det är. Och om jag inte är hemma snart så kommer någon göra ett stort väsen av det. Så jag måste nog gå", säger Samantha, fast det märks att hon inte riktigt vill gå.</div>
<div>
"Jag förstår. Tack för att ni kom, båda två".<br />
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/-NaO5PiDGMm8/XE2xyma56TI/AAAAAAAANhI/owGSsWV3rDI7sKpyvmHGfNfKAY-R5q1vwCLcBGAs/s1600/undefined.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="360" src="https://2.bp.blogspot.com/-NaO5PiDGMm8/XE2xyma56TI/AAAAAAAANhI/owGSsWV3rDI7sKpyvmHGfNfKAY-R5q1vwCLcBGAs/s640/undefined.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: small;"><i>Sam mår odefinierat.</i></span></td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div style="text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/Pk_q13HzzPk/0.jpg" frameborder="0" height="366" src="https://www.youtube.com/embed/Pk_q13HzzPk?feature=player_embedded" width="520"></iframe></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<i>Tyckte denna video där jag spelar en egen tolkning av "Mio babbino caro" i Trollhättans Missionskyrka passar bra till berättelsen på något vis. Musiken i videon är lite vemodig...</i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<b>Soundtrack till berättelsen:</b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe seamless="" src="https://bandcamp.com/EmbeddedPlayer/track=732304425/size=large/bgcol=ffffff/linkcol=0687f5/tracklist=false/artwork=small/transparent=true/" style="border: 0; height: 120px; width: 100%;"><a href="http://avoranicmusic.bandcamp.com/track/somber-2">Somber by Avoranic Music</a></iframe></div>
<div>
<div style="text-align: center;">
<i>Mina berättelser har ett soundtrack som är skrivet just för den berättelsen. Men ibland kan de ha flera soundtrack. Har dock inte skrivit nått nytt sen "Somber" till "Mina sinnen ljuger inte" i musikväg.</i></div>
</div>
<div>
<br /></div>
<div>
- - -</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Inspirerad av dagens <a href="http://skrivpuff.blogspot.com/" target="_blank">Skrivpuff</a> 27/1-19:</div>
"Skriv en text (t.ex. skönlitterär, debattinlägg, kåseri) inspirerad av <br />
<u>Höra till/tillhöra</u>"<br />
<div>
<br /></div>
<div>
- - -</div>
<div>
<br /></div>
<div>
/Oraklet</div>
Tricia Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/14541849467776062718noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-575879109697543452.post-92149735047332758812019-01-23T13:13:00.000+01:002019-01-23T13:14:25.209+01:00Han kämpar, han gör faktiskt detKämpar för att inte hata.<br />
Han kämpar verkligen.<br />
Med knytnäven i fickan och med ögonen helt blanka.<br />
Så onödigt känslomässig,<br />
så onödigt sentimental.<br />
Men den där andra människan,<br />
han har förstört allt.<br />
<br />
Kämpar för att inte bli ledsen,<br />
inte bli arg,<br />
inte bli förtvivlad.<br />
Han känner det som att hela magen har blivit en sten.<br />
Knytnäven är kvar i fickan,<br />
men den ska inte komma ut.<br />
Såklart, man skadar inte andra,<br />
man får bara själv bli skadad, av andra.<br />
<br />
Kämpar emot sorgen,<br />
emot det nattsvarta,<br />
emot världen.<br />
Inget känns så tungt som det här.<br />
De säger att han inte får tänka på gamla grejer,<br />
trots att gamla grejer förföljer honom.<br />
Han kämpar,<br />
han gör faktiskt det.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-WXfI0lpYz78/XEhZC4IGUCI/AAAAAAAANgw/6TbIhCUubrI8RcOwUbMbvB7zbUIB_blkACLcBGAs/s1600/50801815_949946055204904_1333673352128102400_o.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="725" data-original-width="1080" height="428" src="https://1.bp.blogspot.com/-WXfI0lpYz78/XEhZC4IGUCI/AAAAAAAANgw/6TbIhCUubrI8RcOwUbMbvB7zbUIB_blkACLcBGAs/s640/50801815_949946055204904_1333673352128102400_o.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<i>Visserligen min kvinnliga karaktär Trixie i den här illustrationen, men jag tyckte den passade.</i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div style="text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/YQgnT1Gsf-g/0.jpg" frameborder="0" height="366" src="https://www.youtube.com/embed/YQgnT1Gsf-g?feature=player_embedded" width="520"></iframe></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<i>Då denna text inte ingår i någon av mina berättelser så har denna text inget eget soundtrack. Så jag får ta min senaste video från när jag övade på det akustiska pianot i missionskyrkan och låtsas att det är typ ett soundtrack, även om musiken inte direkt passar alls.</i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
- - -</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Inspirerad av dagens <a href="http://skrivpuff.blogspot.com/" target="_blank">Skrivpuff</a> 23/1-19:</div>
"Skriv en text (t.ex. skönlitterär, debattinlägg, kåseri) inspirerad av <br />
<u>Kämpar för</u>"<br />
<div>
<br /></div>
<div>
- - -</div>
<div>
<br /></div>
<div>
/Oraklet<br />
<br /></div>
Tricia Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/14541849467776062718noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-575879109697543452.post-61423651365211384982019-01-18T12:54:00.000+01:002019-01-18T14:53:01.609+01:00Hoppa av och allt vad det innebärUr min berättelse om <span style="font-size: large;"><a href="http://ettorakel.blogspot.com/search/label/Ingrid%20den%20udda">Ingrid den udda</a></span>.<br />
Finns även under <a href="http://ettorakel.blogspot.com/search/label/Den%20udda">Den udda</a> och <a href="http://ettorakel.blogspot.com/search/label/Aline">Aline</a>.<br />
<div>
<br /></div>
<div>
- - -</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<b>Hoppa av och allt vad det innebär</b></div>
<div>
<br /></div>
<div>
Ingrid vill ibland bara hoppa av livet. Det är för mycket att tänka på och för mycket att göra och nu är Konrad inlagd på sjukhus. Olyckan med Konrad har gjort att Ingrids ångest och depression blivit mycket sämre. Trots att hon och Konrad aldrig hade kommit överens, eller ens gillade varandra. Olyckan hade skakat om alla, och ingen visste när Konrad skulle vakna. Och om han ens skulle det.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Musikaffären var tom och Ingrid satt på en pall med sin elbas. Hon vill hoppa av musiken också. Inget låter bra och förstärkaren brummar högt och allt känns jättejobbigt.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Plötsligt klingar det till i dörren till affären. Ingrid tittar upp och ser ett ansikte hon känner igen.</div>
<div>
"Aline!" nästan skriker hon och springer fram, faller i hennes armar.</div>
<div>
"Men Ingrid, vad har hänt?"</div>
<div>
Aline blir orolig och kramar Ingrid hårt.</div>
<div>
"Inget, det är bara en sån där dag, du vet", svarar Ingrid.</div>
<div>
"Ja jag vet. Jag ville mest be om ursäkt för jag var så hård mot dig igår. Jag vet hur lätt det är att klandra sig själv". Aline tittar vädjande på Ingrid.</div>
<div>
"Äsch det där hade jag faktiskt glömt, jag hade så mycket att tänka på", säger Ingrid med ett leende.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Aline funderar och säger sedan:</div>
<div>
"Var det du som spelade på basgitarren? Det hördes ut och lät jättefint"</div>
<div>
"Äsch, så säger du bara"</div>
<div>
"Nej, det är säkert!"</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Plötsligt klingar butiksklockan till igen. Med blodigt bandage på huvudet och staplande steg. Där är Konrad. Varken Ingrid och Aline vet inte vad de ska säga.</div>
<div>
"Jag var tvungen att säga förlåt", sa Konrad tyst.</div>
<div>
"Va?"</div>
<div>
Ingrid bara gapar.</div>
<div>
"Du borde ta igen dig på sjukhuset? Jag visste inte ens att du vaknat. Jag var så orolig"</div>
<div>
"Var du orolig? Jag som varit den mest elaka arbetsledare man kan tänka sig. Jag förtjänade inte att vakna upp" svarar Konrad och ögonen börjar bli blanka av tårar.</div>
<div>
"Så farligt var det inte" försöker Ingrid men vet inte hur hon ska fortsätta. "Jag menar, det finns anledningar till allt. Jag vet om din hemlighet, du vet..."</div>
<div>
"Jaha". Konrad tittar ner i marken. Han vill aldrig titta upp igen.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-PNRWsUsWoJE/XEG7q0Fym7I/AAAAAAAANf0/sJEBl6I1oSQS4NKNxwQXM57tEOlzeMftgCLcBGAs/s1600/ingrid.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="792" data-original-width="1152" height="440" src="https://1.bp.blogspot.com/-PNRWsUsWoJE/XEG7q0Fym7I/AAAAAAAANf0/sJEBl6I1oSQS4NKNxwQXM57tEOlzeMftgCLcBGAs/s640/ingrid.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: small;"><i>En illustration jag inte blev helt nöjd med, men den får representera Ingrid ändå.</i></span></td></tr>
</tbody></table>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/eJaWackLP4U/0.jpg" frameborder="0" height="366" src="https://www.youtube.com/embed/eJaWackLP4U?feature=player_embedded" width="520"></iframe></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<i>En liten Art progress video.</i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<i><br /></i></div>
<div>
<br />
<div style="text-align: center;">
<b>Soundtrack till berättelsen om Ingrid:</b></div>
<div style="text-align: center;">
<iframe seamless="" src="https://bandcamp.com/EmbeddedPlayer/track=656547169/size=large/bgcol=ffffff/linkcol=0687f5/tracklist=false/artwork=small/transparent=true/" style="border: 0; height: 120px; width: 100%;"><a href="http://avoranicmusic.bandcamp.com/track/midnight-stars">Midnight stars by Avoranic Music</a></iframe><br />
<i>Låt komponerad av mig :)</i></div>
<div style="text-align: left;">
<br />
<br /></div>
<div style="text-align: left;">
- - -</div>
<div style="text-align: left;">
<br /></div>
<div style="text-align: left;">
Inspirerad av dagens <a href="http://skrivpuff.blogspot.com/" target="_blank">Skrivpuff</a> 18/1-19:</div>
"Skriv en text (t.ex. skönlitterär, debattinlägg, kåseri) inspirerad av<br />
<u>Hoppa av</u>"</div>
<div>
<br /></div>
<div>
- - -</div>
<div>
<br /></div>
<div>
/Oraklet</div>
Tricia Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/14541849467776062718noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-575879109697543452.post-2443718273847852722019-01-14T11:37:00.000+01:002019-01-14T11:37:34.295+01:00Mirandas ambitionUr min berättelse <span style="font-size: large;"><a href="http://ettorakel.blogspot.com/search/label/Mina%20sinnen%20ljuger%20inte">Mina sinnen ljuger inte</a></span>.<br />
<br />
- - -<br />
<br />
<b>Mirandas ambition</b><br />
<br />
Mirandas ambition var att se sin mamma frisk igen. Hon skulle göra allt för att hjälpa sin mamma, och hon kunde inte tänka på något annat. Hon var uppspelt hela dagen och Sam var lycklig för sin flickväns skull. De gick hand i hand och bara pratade. De kysstes och var helt nykära, trots att de för några veckor sen hatat varandra så att de inte visste vart de skulle ta vägen.<br />
<div>
<br /></div>
<div>
De oroade sig inte för vad det gapande gänget skulle tycka om att två tjejer älskar varandra, de brydde sig inte om någonting. Allt var bara fantastiskt och fint vid denna tidpunkt i livet. Och de klamrade sig fast vid det, för de visste båda att det kunde tas ifrån dem.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
"Ska vi gå hem till Damien kanske? Jag vet att han inte längre hänger med gaphalsarna" säger Miranda och tvinnar sitt hår runt pekfingret. Så gör hon bara när hon blir nervös. För ärligt talat visste hon faktiskt inte vart Damien stod. Trots att han uttryckligen sagt att han är på deras sida.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
"Ja det gör vi!". Sam blev uppspelt för hon tänkte att hon måste verkligen skaffa fler vänner. Hon kan liksom inte bara ha Miranda och ingen mer. Alla måste ha ett socialt nätverk. Och den som kändes närmast till hands verkar vara Damien.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Eftermiddagen bara försvann. Allt flöt på och Damien skrattade och grät om vart annat. Glädjetårar. Allt kändes så orealistiskt för allt brukade annars vara så hemskt. Men Miranda visste inte vid denna tidpunkt vad som väntade på henne där hemma. Hon visste inte att hennes mamma satt och drack flaska efter flaska, att hon var så evigt trött på livet att hon ville ge sig själv en alkoholförgiftning. Miranda visste inte heller att detta var början på ett rent helvete.</div>
<div>
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://3.bp.blogspot.com/-8vVk5rJzG80/XDxi-U-Hd9I/AAAAAAAANfU/YvPoRyAkxWEGVZAY_0f2u5r_Xi9gFs-qQCLcBGAs/s1600/demonpojken.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="600" data-original-width="900" height="426" src="https://3.bp.blogspot.com/-8vVk5rJzG80/XDxi-U-Hd9I/AAAAAAAANfU/YvPoRyAkxWEGVZAY_0f2u5r_Xi9gFs-qQCLcBGAs/s640/demonpojken.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i><span style="font-size: small;">En illustration av en orolig Samantha (Sam).</span></i></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/QVGQELQEMn8/0.jpg" frameborder="0" height="366" src="https://www.youtube.com/embed/QVGQELQEMn8?feature=player_embedded" width="520"></iframe></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Den här videon heter "The demon boy", men I min berättelse så föreställer bilden en tjej. Det är för att det ju kan va vilket som egentligen. Jag visste inte att jag skulle använda bilden till denna berättelsen när jag skapade bilden, nämligen.</i></div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<div style="text-align: center;">
<b>Soundtrack till "Mina sinnen ljuger inte":</b></div>
<div style="text-align: center;">
<iframe seamless="" src="https://bandcamp.com/EmbeddedPlayer/track=732304425/size=large/bgcol=ffffff/linkcol=0687f5/tracklist=false/artwork=small/transparent=true/" style="border: 0; height: 120px; width: 100%;"><a href="http://avoranicmusic.bandcamp.com/track/somber-2">Somber by Avoranic Music</a></iframe></div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<div style="text-align: left;">
<br />
- - -</div>
<div style="text-align: left;">
<br /></div>
<div style="text-align: left;">
Inspirerad av dagens <a href="http://skrivpuff.blogspot.com/" target="_blank">Skrivpuff</a> 14/1-19:</div>
"Skriv en text (t.ex. skönlitterär, debattinlägg, kåseri) inspirerad av<br />
<u>Ambition</u>"</div>
<div>
<br /></div>
<div>
- - -<br />
<br />
Igår spelade jag altfiol i kyrkan och det har tagit mycket av min tid att öva till det. Jag tycker det är väldigt roligt att spela i kyrkan och på ställen där jag får möjlighet. Men idag behövde jag meditera över en text om Samantha och Miranda, och vila lite från övandet. Även om jag planerar att ta fram altfiolen lite senare och öva ändå haha. Men just i detta nu, så kändes det avkopplande att skriva.<br />
<div style="text-align: left;">
<br /></div>
<div style="text-align: left;">
/Oraklet</div>
</div>
Tricia Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/14541849467776062718noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-575879109697543452.post-79767874866480050732019-01-11T12:43:00.000+01:002019-01-11T12:45:56.086+01:00Hur hamnade du där uppe?Ur mina serier om <span style="font-size: large;"><a href="https://ettorakel.blogspot.com/search/label/Nya%20Trixie%20och%20Truls">Nya Trixie och Truls</a></span>.<br />
Här finns även <a href="https://ettorakel.blogspot.com/search/label/Trixie%20och%20Truls">Gamla Trixie och Truls</a>.<br />
<br />
- - -<br />
<br />
<b>Hur hamnade du där uppe?</b><br />
<br />
Trixie försöker städa, men det är lika jobbigt att städa en stor herrgård som det låter. Och ingen har hon som kan hjälpa henne heller. För Trolla är ute på vift och Truls är Truls. En evighet, en evighet, en evighet... Och dammsugare-sladden räckte inte genom ens halva korridoren för det är ju så stort överallt.<br />
<br />
Det är inte som att Trixie är otacksam över att ha ärvt ett så stort hus och relativt trevligt från sin morbror, men det är så jobbigt att städa stora hus. Särskilt när resten av familjen aldrig hjälper till. Visst, Trolla är ett barn så hon kanske kan få bli lämnad i fred, men Truls?<br />
<br />
Trixie kikar ut genom fönstret och ser Truls stå och balansera en sill på nosen. Vad gör den där katten egentligen? "Han är ju galen", funderar Trixie för sig själv. Kanske för galen för att man ska kunna begära att han ska vara till nån som helst hjälp.<br />
<br />
Samtidigt som hon kikar ut genom fönstret får hon syn på Trolla. Hon hänger och dinglar i ett av de många döda träden som finns i trädgården. Hur tusan hamna hon där uppe? Och den frågan ställer hon till Trolla när hon springer till hennes undsättning också.<br />
<br />
"Hur hamna du där uppe, människa?" undrar Trixie och är både oroad och arg på samma gång.<br />
"Jag är inte ens en människa, utan ett troll, men skitsamma.. jag vet inte! Det började blåsa så mycket att jag flög iväg och fastnade!"<br />
"Ja du kom ju långt innan du fastnade. Skulle inte du ner till hamnen och leka med din barkbåt?" lägger sig Truls i och ler irriterande, fortfarande koncentrerad på sin sill och att den ska balansera på nosen.<br />
"Men om du visste att Trolla satt fast i ett träd, varför hjälpte du henne inte?" frågar Trixie förargad och blänger på Truls och hans evinnerliga sill.<br />
"Jag är också kort, jag kan inte göra något"<br />
"Men jag är lång och du kunde sagt till mig så kunde jag gjorde något för att hjälpa till", svarar Trixie och så börjar de tjafsa om saken.<br />
<br />
"Ja såvida jag inte var upptagen med att äta pannkakor... <u>annars</u> hjälper jag alltid troll i nöd!", var Trixies ord innan Trolla avbryter:<br />
"Ska du hjälpa mig nån gång då?"<br />
"Jaha, ja, för jag äter ju inte pannkakor!" garvar Trixie och lyfter ner Trolla från trädet.<br />
"Jag kan inte bestämma mig för om jag gillade att hänga i trädet eller inte" filosoferar Trolla, "för det var lite trevligt att bara dingla och se en bit längre över marken än jag brukar göra". Trolla skrattar och skuttar ner för kullen med sin barkbåt i högsta hugg.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-Azz8IorJK8k/XDh-ACGry3I/AAAAAAAANfI/853UFsTexjcDsjhSNpijnXg-eT5p_S3kACLcBGAs/s1600/quitenormal.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1137" data-original-width="1600" height="452" src="https://4.bp.blogspot.com/-Azz8IorJK8k/XDh-ACGry3I/AAAAAAAANfI/853UFsTexjcDsjhSNpijnXg-eT5p_S3kACLcBGAs/s640/quitenormal.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<i>En liten Trixie & Truls serie/illustration</i></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/CD1lsXSROB0/0.jpg" frameborder="0" height="366" src="https://www.youtube.com/embed/CD1lsXSROB0?feature=player_embedded" width="520"></iframe></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<i>En liten video med soundtrack till texten + illustration progress video</i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<b>Hela soundtracket till texten:</b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe seamless="" src="https://bandcamp.com/EmbeddedPlayer/track=1966755435/size=large/bgcol=ffffff/linkcol=0687f5/tracklist=false/artwork=small/transparent=true/" style="border: 0; height: 120px; width: 100%;"><a href="http://avoranicmusic.bandcamp.com/track/the-change-2">The Change by Avoranic Music</a></iframe></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<i>Låten heter "The Change" och är komponerad och gjord av mig :)</i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
- - -</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Inspirerad av dagens <a href="http://skrivpuff.blogspot.com/" target="_blank">Skrivpuff</a> 11/1-19:</div>
"Skriv en text (t.ex. skönlitterär, debattinlägg, kåseri) inspirerad av<br />
<u>Annars</u>"<br />
<div>
<br /></div>
<div>
- - -</div>
<div>
<br />
<br /></div>
<div>
/Oraklet<br />
<br /></div>
Tricia Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/14541849467776062718noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-575879109697543452.post-66958112354896431102019-01-06T13:59:00.000+01:002019-01-11T12:45:56.011+01:00Kort sagt, enligt SickanUr mina berättelser om <span style="font-size: large;"><a href="http://ettorakel.blogspot.com/search/label/Pepp%20sickan%20och%20Krusberth">Pepp, Sickan och Krusberth</a></span>.<br />
<br />
- - -<br />
<br />
"Ja kort sagt, så var min väns resa till Japan fantastiskt! Han började med att inte hitta toaletten på sitt hotellrum och sen..."<br />
Sickans mun gick i ett och det gick inte att få stopp på honom. Krusberth och Pepp tittade irriterat på varandra - irriterade över att de ens lät honom berätta sin historia igen - och sedan ännu mer irriterat på Sickan. Han kunde inte vara kortfattad, någonsin. "Kort sagt hit, och kort sagt dit", tänkte Pepp men satt ändå kvar och lyssnade.<br />
<br />
"... och diskbänken gick av på mitten!", avslutade Sickan nöjt sin berättelse. Sickan hade inte ens varit med på denna resan till Japan, så varför han var så nöjd kunde ingen av de andra förstå. Kort sagt, var alla förvirrade och Sickan mest glad över att få öppna munnen, trots att det inte direkt var en raritet.<br />
<br />
"Varför ser ni så buttra ut?" frågade Sickan efter en monolog av diskbänkar som gått av på mitten, toaletter folk inte hittat och om robotar som vägrade konversera med en.<br />
"Nä då, vi avundas bara dina vänner!" svarar Pepp. Innerst inne var hon nog lite avundsjuk att hon bara hade varit i Danmark som längst. Sickan hade inte ens vart så långt, men hela hans huvud är ju fullt av färger och glada erfarenheter så han behöver liksom inte åka nånstans för att uppfylla sina drömmar eller "finna sig själv". Pepp tänker att hela Sickans huvud består av färgglada virvlar som bara virvlar runt och kort sagt är hon faktiskt lite avundsjuk på de också.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-vRM0oGMt7xI/XDH2uFFth3I/AAAAAAAANes/zSupOP8qD90R4a-ZjXnstzMvEFXvSii0gCLcBGAs/s1600/sickan3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="734" data-original-width="896" height="524" src="https://3.bp.blogspot.com/-vRM0oGMt7xI/XDH2uFFth3I/AAAAAAAANes/zSupOP8qD90R4a-ZjXnstzMvEFXvSii0gCLcBGAs/s640/sickan3.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div style="text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/4eDqfQOOBes/0.jpg" frameborder="0" height="400" src="https://www.youtube.com/embed/4eDqfQOOBes?feature=player_embedded" width="520"></iframe></div>
<i><br /></i>
<i>Kombinerat soundtrack till texten (i videoform) och video för illustrationen och hur jag gjorde den haha. Allt i ett. Så smart. Eller inte, men det var roligt i alla fall!</i><br />
<br />
- - -<br />
<br />
Inspirerad av dagens <a href="http://skrivpuff.blogspot.com/" target="_blank">Skrivpuff</a> 6/1-19:<br />
<div>
"Skriv en text (t.ex. skönlitterär, debattinlägg, kåseri) inspirerad av<br />
<u>Kort sagt</u>"<br />
<br />
- - -<br />
<br />
/Oraklet</div>
Tricia Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/14541849467776062718noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-575879109697543452.post-46641673852171472522019-01-03T17:47:00.000+01:002019-01-10T22:58:58.756+01:00GigantisktTvå små texter idag. Den ena om Pepp och Sickan och den andra om Trixie, Truls och Trolla.<br />
<br />
- - -<br />
<br />
Ur mina berättelser om <span style="font-size: large;"><a href="http://ettorakel.blogspot.com/search/label/Pepp%20sickan%20och%20Krusberth">Pepp, Sickan och Krusberth</a></span>.<br />
<br />
<b>Du liknar en gigant</b><br />
<br />
Pepp letar kläder och finner absolut ingenting. Vänder upp och ner på låda efter låda. Allt ligger i tvätten och allt hon finner är sådant som är helt omaka. Till slut sätter hon på sig alla kläder i hela rummet och ser sig i spegeln. Mest i ren frustration.<br />
<br />
Det är lager på lager av koftor och tröjor, tights, byxor, linnen och skarfer.<br />
<br />
"Hihi, du ser ut som en gigant" hörs en röst ifrån dörren.<br />
Pepp vänder sig snabbt om - hon som trodde hon var ensam - och där står givetvis Sickan.<br />
"Sicksten! Varför knackar du aldrig och hur kom du ens in?"<br />
"Jag gick in genom dörren.." funderade han men ändrade sig; "När förresten jag klev in genom det öppna fönstret i källaren".<br />
"Va?"<br />
"Ja?"<br />
"Du ser hur som helst gigantiskt stor ut med alla kläder som du har lager på lager, vad är du utklädd till? Liksom tre jackor och två tjocktröjor och fem par brallor, behöver du så mycket kläder?!"<br />
"Äsch inget", surar Pepp och vet egentligen inte varför hon ens letar efter kläder till att börja med.<br />
"Okej, vi säger väl så, stora versionen av Pepp!" kvittrar Sickan och hoppar ut ur rummet.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-hR1MCFfQ6so/XC5qlwp1e2I/AAAAAAAANeQ/AsTDUnMrA7cXgS888DmnpB1bNumxIqPewCLcBGAs/s1600/pepp2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1590" data-original-width="1600" height="634" src="https://3.bp.blogspot.com/-hR1MCFfQ6so/XC5qlwp1e2I/AAAAAAAANeQ/AsTDUnMrA7cXgS888DmnpB1bNumxIqPewCLcBGAs/s640/pepp2.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-yL6oZU3Rg-w/XC43Knh7DSI/AAAAAAAANds/ZqgbtITdmwAOMKg-kNwxG3MMIFhWew11wCLcBGAs/s1600/klader.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="680" data-original-width="929" height="292" src="https://1.bp.blogspot.com/-yL6oZU3Rg-w/XC43Knh7DSI/AAAAAAAANds/ZqgbtITdmwAOMKg-kNwxG3MMIFhWew11wCLcBGAs/s400/klader.png" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
- - -</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Ur mina serier om <span style="font-size: large;"><a href="http://ettorakel.blogspot.com/search/label/Trixie%20och%20Truls">Trixie och Truls</a></span>.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Universum är gigantiskt!</b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Trolla och Trixie sitter vid köksbordet och sitter alldeles alldeles tysta. Plötsligt får Trolla något sorgset i blicken.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
"Saknar du dina föräldrar?" undrar Trixie och ser lite oroad ut. Ibland känner hon sig som en storasyster till Trolla. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Trolla ramlade en dag ner på jorden, efter att ha tippat över gränsen på hennes hemplanet. Och sedan dess har Trixie tagit hand om henne. Eller tagit hand och tagit hand... Trixie kan knappt ta hand om sig själv (även om hon hävdar envist att det kan hon visst det!) och då och då har hon glömt bort Trolla i källaren, råkat låsa ute henne i trädgården och på andra sätt varit slarvig med sin adopterade lillasyster.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
"Nej då", svarar Trolla, även fast hon vet att Trixie vet att hon ljuger.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Trixie tittar med ett höjt ögonbryn och ser skeptisk ut.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
"Visste du att universum är evigt? Enormt? Oändligt? Gigantiskt! En gigantisk gigant!" utbrister Trixie som genast har tankarna på annat håll.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
"Ja", svarar Trolla. "Det vet jag. Precis som våra hjärnor och vårt medvetande"</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det blev plötsligt djupt detta.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
På Kilroy's Manor, där Trixie och Trolla bor, så finns också en stor och svart katt som kan prata. Han heter Truls och i vanliga fall mest intresserad av att äta sill och vara en besserwisser som kan allt. Nu går han in i köket och svassar runt, där de andra två sitter och har det trevligt. Trixie tänker att nu ska hon svara något spydigt när Truls säger något, för han avbryter faktiskt detta filosofiska samtal!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
"Jag vill ha ost", säger Truls och sen var det liksom inget mer med någonting. För ost hade de inte hemma och Trixie har dåligt korttidsminne och glömde varför de ens sitter i köket när de varken ska äta eller göra något annat som kräver ett kök. Så var det med den eftermiddagen och inget vettigt hände egentligen idag heller.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-EuBe63MvNDQ/XC46KPwagiI/AAAAAAAANd8/OUlv-KTqetwx54BsXLdrWBgBJOCUAnwJACLcBGAs/s1600/spacecheese3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1440" height="400" src="https://4.bp.blogspot.com/-EuBe63MvNDQ/XC46KPwagiI/AAAAAAAANd8/OUlv-KTqetwx54BsXLdrWBgBJOCUAnwJACLcBGAs/s640/spacecheese3.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-VBwQKrEUZSQ/XC46Q9s987I/AAAAAAAANeA/qx6C38UxzTYlC2oDXBU4bWIfWGi8I_ijACLcBGAs/s1600/thoughts-trixie.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1440" height="250" src="https://1.bp.blogspot.com/-VBwQKrEUZSQ/XC46Q9s987I/AAAAAAAANeA/qx6C38UxzTYlC2oDXBU4bWIfWGi8I_ijACLcBGAs/s400/thoughts-trixie.jpg" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Inspirerad av dagens <a href="http://skrivpuff.blogspot.com/" target="_blank">Skrivpuff</a> 3/1-19:</div>
"Skriv en text inspirerad av<br />
<u>Gigant</u>".<br />
<div>
<br /></div>
<div>
/Tricio (Oraklet)<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<br /></div>
Tricia Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/14541849467776062718noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-575879109697543452.post-40147361890232129942019-01-02T11:00:00.000+01:002019-01-06T15:13:56.312+01:00Kommer det hända i framtiden?<i>Utdrag/episod ur min berättelse <a href="http://ettorakel.blogspot.com/search/label/Mina%20sinnen%20ljuger%20inte"><span style="font-size: large;">Mina sinnen ljuger inte</span></a>.</i><br />
<i><br /></i>
<i>- - -</i><br />
<i><br /></i>
<b>Framtiden får vänta</b><br />
<br />
Sam vet inte hur hon överlevde dagen, för ingen gjorde någonting. Men det kommer nog hända i framtiden. Miranda sneglade på Sam genom klassrummet med en frågande min. Det var sista lektionen. De gangsters som var ute efter dem slutade mycket senare än dem. Kanske skulle de komma undan just den här gången?<br />
<br />
Men sen vet man ju aldrig med framtiden.<br />
"Kanske försöker de psyka oss?", undrar Sam när lektionen är slut och hon och Miranda står i ett hörn i busskuren och väntar.<br />
"Hur då?"<br />
"Ja, alltså att de inte gör något med en gång, utan att de väntar tills vi glömt det?"<br />
"Som om vi skulle glömma?" svarar Miranda och gapflabbar.<br />
Det var inget att flabba åt egentligen, detta är allvarligt. Men skrattet var inte nervöst, det var ett rent garv. Sam tittade förvånat på Miranda.<br />
"Har det hänt något? Du är så annorlunda"<br />
"Ja, Sam, du förstår, morsan ska prova 12-stegs-programmet. Jag är överlycklig. Hon har druckit i evigheter men jag tror hon klarar det"<br />
Miranda ger Sam en snabb puss och sen kom bussen.<br />
<br />
Bussen var tre minuter sen. Det gjorde inget. Och kaffet kändes godare än vanligt.<br />
<br />
Vad som än händer i framtiden kan de inte tänka på det nu. Det får bli som det blir.<br />
<br />
<br />
<b>Soundtrack till "Mina sinnen ljuger inte":</b><br />
<iframe seamless="" src="https://bandcamp.com/EmbeddedPlayer/track=732304425/size=large/bgcol=ffffff/linkcol=0687f5/tracklist=false/artwork=small/transparent=true/" style="border: 0; height: 120px; width: 100%;"><a href="http://avoranicmusic.bandcamp.com/track/somber-2">Somber by Avoranic Music</a></iframe><br />
<i>Musiken är komponerad av mig och jag spelar på en altfiol (ja, det är jag som spelar båda stämmorna haha!). Låten heter "Somber".</i><br />
<br />
- - -<br />
<br />
<b><a href="http://skrivpuff.blogspot.com/" target="_blank">Skrivpuff</a> 2/1-19:</b><br />
"Skriv en text inspirerad av<br />
<u>Framtiden</u>"<br />
<br />
- - -<br />
<br />
<i>Liten notis...</i><br />
<i>Det var längesen jag skrev en skrivpuff och jag lade ju ner denna bloggen ett tag. Läs föregående inlägg om ni vill veta mer om det. Och sen angående att jag har ett annat namn än tidigare och att vissa saker har ändrats på bloggen beror på att jag kommit ut som trans sen sist och jag är i en könskorrigeringsprocess. Dvs jag identifierar mig som kille men jag är född som tjej, eller ja, i en kvinnokropp. Så känner ni inte igen mig så är det därför. Sen har jag ju inte skrivit någon skrivpuff på nästan ett år, så kanske ni inte skulle ha känt igen mig oavsett... Och sen kanske gamla skrivpuffare försvunnit och nya tillkommit. Men vill bara tala om detta och att jag inte är ny på skrivpuff.</i><br />
<br />
/Tricio (Oraklet)Tricia Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/14541849467776062718noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-575879109697543452.post-3514426197444399252018-12-31T13:24:00.000+01:002018-12-31T13:24:21.265+01:00Ska börja skriva och blogga här igen! (och GOTT NYTT ÅR!)Hej!<br />
DET var längesen. Har vart en period där jag bara har hållit på med musik och målat/tecknat. Men jag känner mig nu redo att börja skriva igen. För nu längtar jag efter det. Har behövt en period utan skrivandet, för att inse hur mycket terapi mina fiktiva karaktärer faktiskt gav mig.<br />
<br />
Men jag kommer utveckla bloggen. Detta är en skrivblogg, men jag kommer publicera konst och illustrationer som hör till texterna också. Jag kommer även då och då publicera "soundtrack" till berättelserna dvs musik jag antingen skrivit själv eller covers jag gjort som jag tycker passar. Allt kommer dock vara egenskapat; texterna, konsten och musiken.<br />
<br />
Visst har jag haft det här konceptet tidigare, med text och passande bild och musik. Men nu kommer jag göra det till en "grej". Ser så fram emot vad denna blogg kan bli år 2019. Den kommer bli en version 2.0 av vad den vart tidigare.<br />
<br />
Jag kommer fortsätta med alla mina berättelser och karaktärer är det tänkt. Och självklart komma på nya. Så ni blir inte av med Pepp, Sickan (Sicksten/Sickabarhetalia)), Krusberth, Sam, Miranda, Aline, Lex, Ingrid och alla andra haha! Om någon ens minns dem... Knappt så jag minns själv vad jag skrivit om. Är nog på sin plats att läsa om berättelserna och uppdatera personporträtten.<br />
<br />
Nu vill jag önska alla ett Gott Nytt År och här nedan kommer en video med en bild jag gjort samt en låt jag skrivit. Visst, det är en skrivblogg i första hand, men jag kom på idag att jag skulle återuppliva bloggen, så man kan ju inte begära att jag ska ha en text klar redan *blinkar med ena ögat*.<br />
<br />
Vi ses 2019!<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/4th5TuiF4l8/0.jpg" frameborder="0" height="366" src="https://www.youtube.com/embed/4th5TuiF4l8?feature=player_embedded" width="520"></iframe></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Obs! Jag har kommit ut som transperson sen sist dvs jag identifierar mig som kille. Det är därför saker är ändrade i bloggen, samt namnet! Bara för att förtydliga.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
//Tricio (a.k.a Oraklet)</div>
<br />Tricia Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/14541849467776062718noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-575879109697543452.post-88323342236798276622018-03-24T09:30:00.002+01:002019-01-02T12:22:04.777+01:00Känner mig klar med den här bloggen...Hejsan!<br />
Som de flesta som går in på denna blogg då och då har märkt så har bloggen uppdaterats väldigt dåligt de senaste månaderna. Jag har helt enkelt inte haft någon motivation för att skriva. Istället har jag ägnat mig till 100% åt konstnärsskapet/måleriet/illustrerandet och musiken.<br />
<br />
Därför lämnar jag nu den här bloggen på obestämd tid. Jag kanske kommer tillbaka hit till Ett Orakel. När jag känner för att skriva igen. Och jag kommer inte radera bloggen som det ser ut för tillfället. Men nu har jag istället en enkel och mer lättsam blogg, som är mer som en konst/illustrations- och fotodagbok där jag fokuserar på, ja just foto och konst istället. Det faller sig mer naturligt för mig än att skriva, så jag tror att den bloggen kommer vara mer lättskött och aktiv.<br />
<br />
Om ni istället vill följa mig på mitt nya ställe så finns jag nu på:<br />
<h2>
<a href="http://www.nouw.com/triciafurtado" target="_blank"><strike>www.nouw.com/triciafurtado</strike></a></h2>
<br />
Och självklart finns jag även på min primära hemsida:<br />
<br />
<b><strike><a href="http://www.triciafurtado.se/" target="_blank">www.triciafurtado.se</a></strike></b><br />
<br />
Ha det fint så ses vi!<br />
<br />
/OrakletTricia Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/14541849467776062718noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-575879109697543452.post-20121034278696748932018-02-18T15:39:00.000+01:002018-02-18T15:40:55.566+01:00TavlanDen hänger där.<br />
Jag tittar in i den.<br />
En drömsk vy.<br />
Uppslukande.<br />
<br />
Den finns där.<br />
Jag blir inspirerad.<br />
Ska måla sen.<br />
När jag kommer hem.<br />
<br />
Den hänger i min ateljé.<br />
Egentligen många tavlor.<br />
Med van hand.<br />
Tar jag tag i penseln.<br />
<br />
Mitt inre öppnar sig.<br />
Det är en värld bara jag kan se.<br />
En värld som bjuder in mig.<br />
Tänk att allt finns i den där tavlan.<br />
<br />
- - -<br />
<br />
<a href="http://skrivpuff.blogspot.se/" target="_blank">Skrivpuff </a>18/2-18: "Tavla".<br />
<br />
- - -<br />
<br />
<blockquote class="instagram-media" data-instgrm-permalink="https://www.instagram.com/p/BXxO_mDldHT/" data-instgrm-version="8" style="background: #fff; border-radius: 3px; border: 0; box-shadow: 0 0 1px 0 rgba(0 , 0 , 0 , 0.5) , 0 1px 10px 0 rgba(0 , 0 , 0 , 0.15); margin: 1px; max-width: 658px; padding: 0; width: 99.375%;">
<div style="padding: 8px;">
<div style="background: #F8F8F8; line-height: 0; margin-top: 40px; padding: 50.0% 0; text-align: center; width: 100%;">
<div style="background: url(data:image/png; display: block; height: 44px; margin: 0 auto -44px; position: relative; top: -22px; width: 44px;">
</div>
</div>
<div style="color: #c9c8cd; font-family: Arial,sans-serif; font-size: 14px; line-height: 17px; margin-bottom: 0; margin-top: 8px; overflow: hidden; padding: 8px 0 7px; text-align: center; text-overflow: ellipsis; white-space: nowrap;">
<a href="https://www.instagram.com/p/BXxO_mDldHT/" style="color: #c9c8cd; font-family: Arial,sans-serif; font-size: 14px; font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 17px; text-decoration: none;" target="_blank">Ett inlägg delat av Tricia Furtado Arts 🎨 (@triciafurtadoarts)</a> <time datetime="2017-08-14T09:32:07+00:00" style="font-family: Arial,sans-serif; font-size: 14px; line-height: 17px;">14 Aug 2017 kl. 2:32 PDT</time></div>
</div>
</blockquote>
<script async="" defer="" src="//www.instagram.com/embed.js"></script><br />
<a href="http://www.triciafurtado.se/" target="_blank">www.triciafurtado.se</a><br />
<br />
<br />
/Oraklet<br />
<br />Tricia Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/14541849467776062718noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-575879109697543452.post-7415996679642763412018-01-19T04:34:00.002+01:002018-01-19T04:34:34.782+01:00En massa saker - skrivpuff 19/1-18<b>EN MASSA SAKER</b><br />
Det var en massa saker jag ville säga och göra. En massa saker jag inte ville minnas. Men jag visste inte hur jag skulle ta mig ur det. Jag hade hamnat i något jag inte kunde hantera.<br />
<br />
Jag ville inte bli slagen på, ville inte bli utnyttjad, våldtagen, ville inte bli kallad namn. Men det blev jag, allt det var sanning. En massa saker jag inte kunde stå ut med längre.<br />
<br />
Jag hade tappat räkningen på hur många gånger det hänt. Lika bra det kanske. De som vet min historia i efterhand tycker jag är stark. Det tycker inte jag.<br />
<br />
Jag känner mig som världens mest naiva människa. En massa saker kunde ha blivit ogjort om jag inte jämt trodde gott om alla. När jag säger det tycker de flesta att jag trycker ner mig själv.<br />
<br />
Och det gör jag kanske. Jag har tagit det beteende han använde mot mig, och använder det mot mig själv. En massa saker. Jag är min egen förövare nu.<br />
<br />
<br />
<i>(fortsättning på föregående skrivpuff)</i><br />
<i><br /></i>
<i>- - -</i><br />
<i><br /></i>
<i><a href="http://skrivpuff.blogspot.se/" target="_blank">Skrivpuff </a>19/1-18: "En massa saker"</i><br />
<i><br /></i>
<i>- - -</i><br />
<i><br /></i>
<i>Besök mina instagram. Jag är rätt hyfsat aktiv där.</i><br />
<a href="http://www.instagram.com/avoranic" target="_blank">@avoranic</a><br />
<a href="http://www.instagram.com/triciafurtadoarts" target="_blank">@triciafurtadoarts</a><br />
<br />
<i>Men jag försöker att inte glömma bort bloggen... Även om jag skriver här ganska sporadiskt.</i><br />
<i><br /></i>
/OrakletTricia Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/14541849467776062718noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-575879109697543452.post-58531818045751069882017-12-05T04:28:00.001+01:002017-12-05T04:54:07.717+01:00Inget samveteTyst lyssnade jag efter något som indikerade att jag hade rätt. I mörkret satt jag och bara teg. Jag hör, jag ser, jag känner. Men det räknas inte. Han hade vaknat bredvid mig.<br />
"Varför sitter du där? Är du hög eller?" frågade han.<br />
Jag var absolut inte hög, det visste han. Han ville nog bara lite lagom elakt referera till alla mina miljoner psykofarmaka.<br />
"Hörru, varför svarar du inte? Du ska svara när jag pratar med dig!"<br />
Orden blev plötsligt högljudda och vassa och jag blev rädd. Inte nu igen.<br />
"Du vet att jag inte har något samvete eller hur?", fortsatte han och log ett litet, märkligt, snett leende.<br />
Nej, det visste jag mycket väl. Jag tittade ner i madrassen.<br />
"Varför är du så förbannat tyst?!"<br />
Min tystnad gjorde honom upprörd, det visste jag, men vad skulle jag göra? Sa jag någonting skulle det också bli fel.<br />
"Jag vet inte vad jag ska säga..." började jag.<br />
"Använd din hjärna, för helvete, så ska du se att det går bättre? Eller vill du att jag ska banka fram något ur dig istället?"<br />
"Det är just därför jag inte vågar säga något, för vad jag än gör är det ju fel!"<br />
Blixtsnabbt for hans hand fram som tidigare varit gömd under täcket. Blottade sin näve som tog ett hårt tag om min hals och klämde åt.<br />
"Var inte så kaxig"<br />
Jag kände tårarna komma men vägrade att gråta. Han log och gav mig ett hårt slag i magen.<br />
"Gå och lägg dig, din jävla slyna"<br />
Jag lade mig ner, kurade ihop mig och höll mig för magen. Kände mig ensammast i hela världen.<br />
<br />
- - -<br />
<i><br /></i>
<i><a href="http://skrivpuff.blogspot.se/" target="_blank">Skrivpuff</a> 5/12-17: "Hör"</i><br />
<br />
- - -<br />
<br />
Ett litet soundtrack till texten:<br />
<br />
<iframe frameborder="no" height="150" scrolling="no" src="https://www.reverbnation.com/widget_code/html_widget/artist_6007042?widget_id=55&pwc[song_ids]=28868028&context_type=song&pwc[size]=small" style="max-width: 100%; min-width: 100%; width: 0px;" width="100%"></iframe><br />
<br />
/OrakletTricia Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/14541849467776062718noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-575879109697543452.post-28836163203362819002017-11-29T00:36:00.002+01:002017-11-29T00:36:47.364+01:00Besökaren i mitt huvudJag letade efter ett svar. For runt i rummet och vevade runt med armarna i en hysterisk, roterande rörelse. Hon tittade förundrat på mig.<br />
"Det där hjälper inte", sa hon.<br />
Det gjorde bara saken värre. Jag vet väl mycket väl att det inte hjälper, men besökaren i mitt huvud ville inte försvinna.<br />
"Slutar du inte blir vi tvungna att bälta dig, förstår du" fortsatte hon.<br />
Det där orden hjälpte mig ungefär lika mycket som att slå en stekpanna i huvudet skulle gjort.<br />
Jag slutade veva med armarna för en stund. Jag kände mig inte lika överväldigad, för skötaren hade ställt sig i ett hörn av rummet nu, en bit bort från mig. Alla sinnesintryck blev plötsligt mjukare.<br />
"Du ser, det var väl inte så svårt?" sa hon och gick fram mot mig, kanske för att göra någon tröstande gest. Men det satte bara igång mitt inre kaos igen.<br />
Hon skakade på huvudet, ringde på fler personal.<br />
Denna besökare i mitt huvud försvann inte för det.<br />
<br />
- - -<br />
<br />
<i><a href="http://skrivpuff.blogspot.se/" target="_blank">Skrivpuff</a> 29/11-17: "Besökare"</i><br />
<br />
- - -<br />
<br />
Nej, jag är inte på sjukhus just nu, detta är en text taget ur mitt förflutna.<br />
<br />
<br />
<blockquote class="instagram-media" data-instgrm-version="7" style="background: #fff; border-radius: 3px; border: 0; box-shadow: 0 0 1px 0 rgba(0 , 0 , 0 , 0.5) , 0 1px 10px 0 rgba(0 , 0 , 0 , 0.15); margin: 1px; max-width: 658px; padding: 0; width: 99.375%;">
<div style="padding: 8px;">
<div style="background: #F8F8F8; line-height: 0; margin-top: 40px; padding: 50.0% 0; text-align: center; width: 100%;">
<div style="background: url(data:image/png; display: block; height: 44px; margin: 0 auto -44px; position: relative; top: -22px; width: 44px;">
</div>
</div>
<div style="color: #c9c8cd; font-family: Arial,sans-serif; font-size: 14px; line-height: 17px; margin-bottom: 0; margin-top: 8px; overflow: hidden; padding: 8px 0 7px; text-align: center; text-overflow: ellipsis; white-space: nowrap;">
<a href="https://www.instagram.com/p/Ba_IFGZlXYu/" style="color: #c9c8cd; font-family: Arial,sans-serif; font-size: 14px; font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 17px; text-decoration: none;" target="_blank">Ett inlägg delat av Tricia Tyler Furtado (@avoranic)</a> <time datetime="2017-11-02T08:39:28+00:00" style="font-family: Arial,sans-serif; font-size: 14px; line-height: 17px;">Nov 2, 2017 kl. 1:39 PDT</time></div>
</div>
</blockquote>
<script async="" defer="" src="//platform.instagram.com/en_US/embeds.js"></script>
<br />
Mina känslor just nu genom en ostämd cello...<br />
<br />
/OrakletTricia Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/14541849467776062718noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-575879109697543452.post-83756663515598885582017-10-31T14:43:00.001+01:002017-10-31T14:48:44.980+01:00Orden blir till sandJag ser på<br />
<div>
Medan du försvann</div>
<div>
Där och då</div>
<div>
Verkligheten är inte sann.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Jag tittar ner</div>
<div>
Min verklighet är din</div>
<div>
Blir sorgsen när jag ser</div>
<div>
Att denna längtan är inte min.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Reflekterar ibland,</div>
<div>
över denna lek</div>
<div>
Orden blir till sand</div>
<div>
Liksom ditt svek.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Ansträngande är det att fatta mod</div>
<div>
Men det är så det är</div>
<div>
Kanske är det vad jag inte förstod</div>
<div>
Att lyckan går inte att finna här.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
- - -</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<i>Dagens <a href="http://www.skrivpuff.blogspot.se/" target="_blank">skrivpuff</a> 31/10-17: "Anstränga"</i></div>
<div>
<i>(eller "ansträngande" som jag skrev)</i></div>
<div>
<br /></div>
<div>
- - -</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Längesen jag skrev här nu (har börjat jobba som konstnär på ett galleri, så har haft fullt upp), och när jag väl skriver någonting, så blir det något vemodigt... Är inte mitt bästa jag just nu, mitt mående är inte på topp...</div>
<div>
<br />
<div style="text-align: left;">
- - -</div>
<div style="text-align: left;">
<br /></div>
<div style="text-align: left;">
<i>Följ mig på Instagram:</i></div>
<div style="text-align: left;">
<i><a href="http://www.instagram.com/avoranic" target="_blank">@avoranic</a></i></div>
<div style="text-align: left;">
<i><a href="http://www.instagram.com/triciafurtadoarts" target="_blank">@TriciaFurtadoArts</a></i></div>
<div style="text-align: left;">
<i>Jag är ganska mer aktiv där ;) Men ska försöka uppdatera bloggen lite oftare också!</i></div>
<div style="text-align: left;">
<br /></div>
<div style="text-align: left;">
/Oraklet</div>
<div style="text-align: left;">
<br /></div>
</div>
Tricia Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/14541849467776062718noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-575879109697543452.post-88326198967380151442017-08-08T15:55:00.000+02:002017-08-08T15:56:20.523+02:00Det jag drömtJag har glömt<br />
Vad jag inom mig kan höra<br />
Det jag drömt<br />
Vet inte vad jag ska göra<br />
<br />
Jag har känt<br />
Vad jag inom mig kan se<br />
Vad har egentligen hänt<br />
Jag har slutat att le<br />
<br />
Jag kan se att det är så<br />
Att jag får börja om på nytt<br />
Kan leta på måfå<br />
Jag har från alla känslor flytt<br />
<br />
Jag har glömt<br />
Vad jag inom mig kan se<br />
Jag har drömt<br />
Att en dag få börja le<br />
<br />
<br />
<blockquote class="instagram-media" data-instgrm-version="7" style="background: #fff; border-radius: 3px; border: 0; box-shadow: 0 0 1px 0 rgba(0 , 0 , 0 , 0.5) , 0 1px 10px 0 rgba(0 , 0 , 0 , 0.15); margin: 1px; max-width: 658px; padding: 0; width: 99.375%;">
<div style="padding: 8px;">
<div style="background: #F8F8F8; line-height: 0; margin-top: 40px; padding: 28.194444444444443% 0; text-align: center; width: 100%;">
<div style="background: url(data:image/png; display: block; height: 44px; margin: 0 auto -44px; position: relative; top: -22px; width: 44px;">
</div>
</div>
<div style="color: #c9c8cd; font-family: Arial,sans-serif; font-size: 14px; line-height: 17px; margin-bottom: 0; margin-top: 8px; overflow: hidden; padding: 8px 0 7px; text-align: center; text-overflow: ellipsis; white-space: nowrap;">
<a href="https://www.instagram.com/p/BXiHrJDlOTb/" style="color: #c9c8cd; font-family: Arial,sans-serif; font-size: 14px; font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 17px; text-decoration: none;" target="_blank">Ett inlägg delat av Tricia Tyler Furtado (@avoranic)</a> <time datetime="2017-08-08T12:39:33+00:00" style="font-family: Arial,sans-serif; font-size: 14px; line-height: 17px;">Aug 8, 2017 kl. 5:39 PDT</time></div>
</div>
</blockquote>
<script async="" defer="" src="//platform.instagram.com/en_US/embeds.js"></script><br />
En liten video där jag spelar "River flows in you" (Yiruma). Tyckte den passade lite till texten :)<br />
<br />
- - -<br />
<br />
<i><a href="http://skrivpuff.blogspot.com/" target="_blank">Skrivpuff</a> 8/8-17: "Drömt"</i><br />
<br />
- - -<br />
<br />
/OrakletTricia Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/14541849467776062718noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-575879109697543452.post-46519895257247603512017-08-07T00:07:00.000+02:002017-08-07T00:20:05.226+02:00OlyckanIngrid tvinnar nervöst sitt kolsvarta, axelkorta hår runt pekfingret. Aline tittar på henne. De sitter båda på verandan och dricker te.<br />
"Jag beklagar" säger Aline tyst.<br />
"Vadå beklagar, han är faktiskt inte död än!" utropar Ingrid argt.<br />
"Nej förlåt, det kanske var dumt sagt"<br />
"Det är jag som ska be om ursäkt, jag förstår att du menade väl"<br />
<br />
Chocken hade inte lagt sig. Det var spöklikt tyst. Bilden av Konrad ligga livlös på vägen hade rotat sig i de båda. Aline sörplar sitt te. Det blonda håret flyger åt alla håll i vinden. Det fräkniga ansiktet är grått och uttryckslöst. Plötsligt hör de dörren slå igen i hallen.<br />
<br />
"Hej tjejer..." börjar Karl och tittar på Ingrid. "Jag hörde om olyckan."<br />
"Hur visste du...?" frågar Ingrid.<br />
"Konrads pappa... Han jobbar på beroendeenheten. Vi har haft nära kontakt med dem i några av våra fall. Konrad hade ett missbruk. Han var inte nykter, det var delvis därför olyckan inträffade"<br />
Karl kliar sig i det näst intill hårlösa huvudet. De gröna ögonen ser sorgsna ut. Hans arbete som polis hade slitit ut honom totalt.<br />
<br />
"Hur är det med honom? Vet du det?"<br />
Karl skakade på huvudet.<br />
"Nej, jag vet inte. Vi kan bara vänta och se"<br />
<br />
Höstkylan biter dem i ansiktet där de sitter. Missbruk. Det borde Ingrid ha fattat. Med tanke på det humöret Konrad hade så borde hon förstått att något inte stämde. Men hon trodde helt sonika att det bara var hans sätt. Tänk om hon hade ansträngt sig för att lära känna honom bättre. Fått veta vad som försiggick. Då hade kanske detta aldrig hänt.<br />
Dessa tankar delade hon med sig av till Aline.<br />
<br />
"Men det är ju inte ditt fel!" utropar Aline upprört. Nej, inte upprört egentligen, nu lät hon mer irriterad.<br />
"Varför ska du alltid anklaga dig själv? Vad det än gäller! Det är alltid, alltid ditt fel i ditt huvud. Blir nästan trött på dig" fortsätter hon.<br />
Ingrid ser förvånat upp.<br />
"Förlåt så mycket då"<br />
<br />
Aline reser sig från den trasiga solstolen och går in.<br />
<br />
<blockquote class="instagram-media" data-instgrm-captioned="" data-instgrm-version="7" style="background: #fff; border-radius: 3px; border: 0; box-shadow: 0 0 1px 0 rgba(0 , 0 , 0 , 0.5) , 0 1px 10px 0 rgba(0 , 0 , 0 , 0.15); margin: 1px; max-width: 658px; padding: 0; width: 99.375%;">
<div style="padding: 8px;">
<div style="background: #F8F8F8; line-height: 0; margin-top: 40px; padding: 28.194444444444443% 0; text-align: center; width: 100%;">
<div style="background: url(data:image/png; display: block; height: 44px; margin: 0 auto -44px; position: relative; top: -22px; width: 44px;">
</div>
</div>
<div style="margin: 8px 0 0 0; padding: 0 4px;">
<a href="https://www.instagram.com/p/BXTfE0nl98q/" style="color: black; font-family: "arial" , sans-serif; font-size: 14px; font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 17px; text-decoration: none; word-wrap: break-word;" target="_blank">Jag spelar min egen komposition "Midnight stars" på keyboard. I playing my own composed song "Midnight stars" on the keyboard. #composer #kompositör #piano #keyboard #pianomusic #pianomusik #musik #music #instamusic #classicalmusic #classicmusic #classical #instrumentalmusic #musician #pianist #composition #writingmusic #klassiskmusik</a></div>
<div style="color: #c9c8cd; font-family: Arial,sans-serif; font-size: 14px; line-height: 17px; margin-bottom: 0; margin-top: 8px; overflow: hidden; padding: 8px 0 7px; text-align: center; text-overflow: ellipsis; white-space: nowrap;">
Ett inlägg delat av Tricia Tyler Furtado (@avoranic) <time datetime="2017-08-02T20:15:25+00:00" style="font-family: Arial,sans-serif; font-size: 14px; line-height: 17px;">Aug 2, 2017 kl. 1:15 PDT</time></div>
</div>
</blockquote>
<script async="" defer="" src="//platform.instagram.com/en_US/embeds.js"></script><br />
<br />
- - -<br />
<i><br /></i>
<i><a href="http://skrivpuff.blogspot.com/" target="_blank">Skrivpuff</a> 7/8-17: "Spöklikt"</i><br />
<br />
- - -<br />
<br />
/OrakletTricia Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/14541849467776062718noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-575879109697543452.post-49853201676891127632017-07-29T20:53:00.004+02:002017-08-07T00:09:24.727+02:00KonradIngrid kikade ut genom fönstret och muttrade lågt till Aline:<br />
"Alltså! Konrad gör mig så förbannad ibland"<br />
"Vad har hänt nu?" undrar Aline förvånat.<br />
Ingrid brukade sällan klaga, trots att livet inte varit rättvist emot henne.<br />
"Äh han är bara så gapig i butiken. Kunderna tittar ju på oss. Inte kan jag hjälpa att allt jag gör går långsamt. Jag gör mitt bästa, faktiskt!"<br />
Aline synar Ingrid. De två tjugoåringarna tittar på varandra och sen tittar dem bort.<br />
<br />
"Undrar när Karl tycker att jag borde flytta", säger Ingrid med klen röst. "Jag har ju bott hos er så länge att jag knappt kommer ihåg hur länge det faktiskt är!"<br />
"Du kan inte flytta Ingrid. Inte i det skick du är i. Dessutom har vi fäst oss vid dig. Vi vill inte att du flyttar"<br />
Aline tar Ingrids hand. Ingrid ler mot henne.<br />
"Tack. Karl känns som en far för mig"<br />
"Som jag sagt till dig tidigare, han är som om han vore din far. Jag tror han tycker du är som hans dotter också. Och hur du än känner om mig så är du som en syster"<br />
"Tack. Du är en bra syster"<br />
<br />
Kaffet hade blivit kallt under samtalet. Kaféet de sitter på är nästan helt tomt på folk. Förutom dessa två olyckssystrar. Solen skyms under några moln och utanför är det dimmigt.<br />
<br />
"Angående Konrad... Kan du inte försöka prata med honom? Vet han om att du har en trasslig bakgrund?" frågar Aline.<br />
"Nej! Och det kommer han aldrig få veta heller. Tror du han vill ha ett psycho som anställd?"<br />
"Du är inget psycho, Ingrid"<br />
<br />
Plötsligt blir de avbrutna av en massa oväsen. Ett skarpt ljud skär genom luften. De tittar ut genom fönstret. Båda ställer sig upp och skyndar ut på gatan. Det är en bil som krockat. Och ansiktet de får syn på, kroppen som ligger blodig på marken. Det ansiktet är bekant. Det tillhör Konrad.<br />
<br />
- - -<br />
<br />
<i><a href="http://skrivpuff.blogspot.com/" target="_blank">Skrivpuff</a> 29/7-17: "Alltså"</i><br />
<i><br /></i>
<i>Detta är skrivpuff nr 2 idag (med samma ord som inspiration)!</i><br />
<br />
- - -<br />
<br />
/OrakletTricia Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/14541849467776062718noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-575879109697543452.post-9097109978627385492017-07-29T15:13:00.001+02:002017-07-29T15:13:33.382+02:00CirklarJag tror<br />
Andas<br />
Jag lever<br />
Tänker<br />
Det är så mycket<br />
<br />
Jag iakttar<br />
Betraktar<br />
Jag lever<br />
Grubblar<br />
Måste försöka gå vidare<br />
<br />
Jag söker<br />
Finner inte<br />
Det jag söker<br />
Fortsätter<br />
Ärren är djupa<br />
<br />
Beror det på mig<br />
Eller på oss<br />
Eller på dig<br />
Kanske mest på dig<br />
När jag tänker efter<br />
<br />
Jag tror<br />
Andas<br />
Tänker<br />
Det är så mycket<br />
Alltså går allt i cirklar<br />
<br />
- - -<br />
<br />
En mycket trevande och vankelmodig dikt... Hade dåligt flow med skrivandet idag.<br />
<br />
<i><a href="http://skrivpuff.blogspot.com/" target="_blank">Skrivpuff</a> 29/7-17: "Alltså".</i><br />
<br />
- - -<br />
<br />
/OrakletTricia Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/14541849467776062718noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-575879109697543452.post-88841055840989108802017-07-28T17:06:00.002+02:002017-07-28T17:23:15.313+02:00Mina sinnen ljuger inte - del 9: "Förlåt Sam""De kan ju bli helt djävla galna när de är på humör att spöa upp någon!" gapar Miranda i Samanthas öra. Hon behövde inte ha gapat henne halvt döv, för den saken var Samantha mycket väl medveten om.<br />
"Jaså, det menar du?" svarar hon sarkastiskt och tittar Miranda i ögonen. Ögonen som blev fyllda av skam.<br />
"Förlåt Sam. Jag vet att vi varit riktigt elaka mot dig. Nej inte elaka, riktigt grymma har vi varit. Elaka och grymma. Jag ångrar det."<br />
Mirandas ord får Samantha att slå armarna om henne i en stor kram.<br />
"Jag uppskattar vad du säger".<br />
<br />
"Nog med sentimentala ord. Hur ska vi komma ur detta helskinnade? Gänget är inte att leka med", säger Miranda, nu i en något mer sansad ton. "Djävla gangsters..." muttrar hon, utan att tänka på att hon varit precis likadan som dem för bara några veckor sedan.<br />
<br />
Stegen för dem hem till Samantha.<br />
"Du får gå in bakvägen"<br />
"Varför det?"<br />
Samantha tittar på Miranda och väser irriterat mot henne.<br />
"Därför att jag säger det!"<br />
"Jaja, förlåt då" svarar Miranda och ser ner i backen. Uppenbart fortfarande skamsen efter samtalet de hade tidigare. Hon är mån om att inte reta upp Samantha. Hon står faktiskt i skuld till henne efter allt som hänt.<br />
<br />
Miranda smyger in genom bakdörren och väntar på Samantha som kommer och möter henne.<br />
"Kom" viskar hon och tar Miranda i handen. "Den här vägen".<br />
De går genom en smal korridor och upp för en trappa och till slut kommer de till Samanthas rum. En riktig kontrast mot Mirandas. Men Miranda lägger inte ens märke till de trasiga sängkläderna, de slitna gardinerna och det spartanskt inredda rummet. Hon sätter sig bara på sängen medan Samantha stänger dörren.<br />
<br />
"Kan du inte sätta på lite musik?" undrar Miranda.<br />
"Nej då kan Charlie höra oss. Han har däckat där nere. Vi får vara tysta".<br />
Miranda nickar. Hon förstår precis hur det är att bo ihop med en alkoholist.<br />
"Fint rum"<br />
Miranda försökte bara hitta på något att säga. Vad som helst för att döda tystnaden.<br />
"Sluta nu. Sluta ljug!"<br />
"Förlåt"<br />
"Sluta be om ursäkt!" väser Samantha till svar.<br />
"Men vad vill du att jag ska göra?"<br />
"Håll tyst och hångla med mig"<br />
Två breda flin bryter ut.<br />
"Skall bli, chefen"<br />
"Käften"<br />
<br />
En liten stund senare ligger de ihopslingrade i Samanthas säng.<br />
"Vad hände med dina föräldrar?" frågar Miranda tyst.<br />
"De dog i en brand"<br />
Tystnad.<br />
"Förlåt att jag frågade. Jag menade inte att riva upp någonting"<br />
"Äsch det var längesedan"<br />
"Men ändå".<br />
<br />
"Hur ska vi göra imorgon? I skolan?"<br />
"Tja, du får prova på att vara jag, antar jag." svarar Samantha.<br />
"Vad menar du?"<br />
"Du får stryk av ett gäng bara för att du är du. Du vet, så som ni gjorde mot mig".<br />
"Är du galen?"<br />
"Nej, jag är realist"<br />
"Vi måste komma på en bättre plan"<br />
Miranda tittar bort.<br />
"Och det förbannat fort".<br />
<br />
- - -<br />
<br />
Gäng, gangster, grymma, gapar, galen.<br />
<br />
<i><a href="http://www.skrivpuff.blogspot.com/" target="_blank">Skrivpuff</a> 28/7-17: Välj 5 ord på bokstaven G och skriv en text som innehåller minst 2 av dem.</i><br />
<i><br /></i>
Fler delar av denna berättelse finns <a href="http://ettorakel.blogspot.se/search/label/Mina%20sinnen%20ljuger%20inte" target="_blank">HÄR</a>!<br />
<br />
- - -<br />
<br />
/OrakletTricia Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/14541849467776062718noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-575879109697543452.post-38759718411260991002017-07-25T20:52:00.001+02:002017-07-25T21:00:40.380+02:00Mina sinnen ljuger inte - del 8: Ett storslaget mästerverk"Det är ju ett storslaget mästerverk!" berömde bildläraren och höll upp Samanthas teckning. Hon granskade den noga. "Jag gillar detaljerna du gjort, en riktig fantasy-skog!".<br />
Läraren var i extas.<br />
"Vi har en konstnär ibland oss!" fortsatte hon exalterat.<br />
"Det har vi verkligen" tjoade Miranda tvärs över rummet.<br />
Samantha blev röd i ansiktet. Vid det här laget hade hela klassen börjat undra varför de två rivalerna inte längre var rivaler.<br />
<br />
"Det är kallt!" klagade Samantha på skolgården. Hon tryckte sig närmare Miranda. Nu var det hennes tur att skylla på kylan. Ansiktena möttes i en kyss. Några förbipasserande tittade förvånat. Förmodligen för att de inte bankade skiten ur varandra som de brukade. Damien gjorde tummen upp och skuttade fram till dem.<br />
"Kom så går vi till kafeterian, ni behöver inte kladda på varandra hela dagen" retades han, men blinkade med ena ögat för att visa att han bara skämtade.<br />
"Äh lägg av"<br />
<br />
De satt inne i kafeterian när de plötsligt hörde ett oväsen bakom sig. Miranda vände sig om och såg Sandy komma emot dem. Sandy hade tidigare varit en del av hennes gäng, så hon vinkade glatt. Men sedan ångrade hon sig djupt.<br />
"Storslaget mästerverk va... Ni är så djävla äckliga! Äckliga djävla flator!"<br />
Damien blinkade inte ens. Med ens hade han hoppat upp från stolen och stod ansikte mot ansikte med Sandy.<br />
"Vad fan säger du, djävla missfoster?!" vrålade han.<br />
Damien var röd i ansiktet av vrede. Han höjde stolen han nyss suttit på och slungade den mot Sandy.<br />
"Damien, lugna dig!" försökte Samantha, men det var för sent. Personalen i skolans kafeteria hade tagit tag i Damien och börjat släpa iväg honom. Miranda och Samantha tittade på Sandy. Hon gned sig på armen där ett blålila märke hade börjat breda ut sig. De visste att Damien skulle bli straffad av rektorn för det här. Visst hade Damien tidigare spöat Samantha - hur de nu kunde vara vänner är ett under! - men det hade aldrig skett offentligt. Men nu hade Damien gjort en scen. Och han skulle få ut för det.<br />
Sandy flinade trots att man såg att armen värkte.<br />
"Vi tar er på rasten. Passa dig Marre. Du med Sam!"<br />
Miranda tittar på Samantha. Samantha tittar på Miranda. Båda flyger upp från stolarna och springer ut från kafeterian.<br />
<br />
<blockquote class="instagram-media" data-instgrm-version="7" style="background: #fff; border-radius: 3px; border: 0; box-shadow: 0 0 1px 0 rgba(0 , 0 , 0 , 0.5) , 0 1px 10px 0 rgba(0 , 0 , 0 , 0.15); margin: 1px; max-width: 658px; padding: 0; width: 99.375%;">
<div style="padding: 8px;">
<div style="background: #F8F8F8; line-height: 0; margin-top: 40px; padding: 31.045751633986928% 0; text-align: center; width: 100%;">
<div style="background: url(data:image/png; display: block; height: 44px; margin: 0 auto -44px; position: relative; top: -22px; width: 44px;">
</div>
</div>
<div style="color: #c9c8cd; font-family: Arial,sans-serif; font-size: 14px; line-height: 17px; margin-bottom: 0; margin-top: 8px; overflow: hidden; padding: 8px 0 7px; text-align: center; text-overflow: ellipsis; white-space: nowrap;">
<a href="https://www.instagram.com/p/BVxp-ZOFdsh/" style="color: #c9c8cd; font-family: Arial,sans-serif; font-size: 14px; font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 17px; text-decoration: none;" target="_blank">Ett inlägg delat av Tricia Tyler Furtado (@avoranic)</a> <time datetime="2017-06-25T20:25:05+00:00" style="font-family: Arial,sans-serif; font-size: 14px; line-height: 17px;">Jun 25, 2017 kl. 1:25 PDT</time></div>
</div>
</blockquote>
<script async="" defer="" src="//platform.instagram.com/en_US/embeds.js"></script><br />
<br />
- - -<br />
<br />
<i><a href="http://www.skrivpuff.blogspot.com/" target="_blank">Skrivpuff</a> 25/7-17: "Storslagna".</i><br />
<i><br /></i>
<i>Fler delar av denna berättelse finns <a href="http://ettorakel.blogspot.se/search/label/Mina%20sinnen%20ljuger%20inte" target="_blank">HÄR</a>!</i><br />
<br />
- - -<br />
<br />
/OrakletTricia Johanssonhttp://www.blogger.com/profile/14541849467776062718noreply@blogger.com1