Mellanlandning

Nu kommer miss R igen. Direkt när hon gick satte jag mig med mini-PCn i knäet och tänkte vara aktiv på denna bloggen. Hon kom och ringde på dörren, och jag blev en jävla mellanlandningsplats... Hennes föräldrar ville inte hämta henne, och hon mellanlandade hos mig för att sedan inte ens säga hej då, och gå till några andra när de behagade henne. Jag är utnyttjad. Jag orkar inte protestera. Jag har inte råd att förlora fler kompisar pga sjukdomen. Jag kan hålla dem kvar genom att offra mig som någon jävla mellanlandning.

När de vill prata känslor så är jag tydligen en bra lyssnare. Men att göra roliga grejer sparar de till någon annan. Att leka psykolog duger jag till, ingenting mer.

Jag får väl offra mig som en leksak så jag inte blir utan någonting alls.