Parallellt universum

Denna text beskriver hur en PSYKOS känns enligt mig. Det var flera år sen jag var med om den, men jag kommer ihåg hur det kändes. Och det har jag skildrat i denna text.

Parallellt universum

Idag tror jag inte att det kommer vara på det sättet
Det som hände den där dagen, hände aldrig om vi låtsas det
Min låtsasvärld blir verkligare för varje dag som går
Men jag ser den inte i sin fulla utsträckning.

Sen kommer rädslan över att aldrig komma tillbaka
Rädslan att bli fast i sin inre värld
Jag försöker förklara för närmsta människa vad som händer
Jag märker dock att det inte kommer något ljud när jag öppnar munnen.

Jag är vilse i ett parallellt universum som andra inte ser
Jag irrar utan att veta varför
Hur mycket jag än letar efter en väg ut
Jag trasslar bara in mig mer och mer.

Så kommer tankarna
Är jag helt galen?
Går det att komma ut bara genom att tänka logiskt?
Men sen inser jag att det var det dummaste jag tänkt dittils
För inget av det som händer har minsta logik.

För att undvika att bli galen av sina egna tankar
Måste jag kämpa emot när människor tror jag har blivit det
Det som räddade mig var att värja mig mot verkligheten
Och vänta på en dag då verkligheten skulle släppa in mig igen.

(C) Tricia J. 30/10-13
Från början postad på poeter.se/sneakymasterwriter