www.ettorakel.blogspot.com
- - -

NY SKRIVBLOGG:
ELDVARELSE.BLOGSPOT.COM
Visar inlägg med etikett Fotat med iPhone. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Fotat med iPhone. Visa alla inlägg

måndag 20 januari 2014

Outfit of the day

Hey monday!
Helgen har vart bra, pojkvännen har vart här och vi har även träffat en vän till oss som jag inte sett på länge. Har även träffat en av mina närmsta vänner i helgen. Så det finna inget att klaga på..!

Idag har jag dock vart en aning nedstämd. Är inte helt 100% säker på varför dock.

Nedan finner ni senaste Instagram-bilden. Don't ask me why I posting outfit-photos..

söndag 22 december 2013

The days before christmas...




Jag har inte vart så överdrivet engagerad i denna blogg på den senaste tiden. Men jag är inte den typen som bloggar om jag inte har något att blogga om. Hellre några få inlägg med smått kvalitativt innehåll, än tjugo inlägg med innehållslösa små rader. Fast självklart önskar jag att jag kunde skriva både mycket och intressant, men jag antar att det bara är en sån period just nu. Sorry.

Från en sak till en annan, jag har absolut ingen julstämning. Fast det gör inget. Jag är inte så väldigt förtjust i julen. Okej, julafton är mysigt, men jag är mest glad när det är över. Och dagarna innan jul är bara jobbiga med all hysteri. Eftersom jag inte direkt "engagerat" mig i julen detta år (mer än julklappsinköp) så har dagarna fram till jul gått otroligt snabbt för mig. Då jag inte är den som längtar, så har det inte varit det minsta utdraget. Jag gillar som sagt bara själva julaftonen med allt vad det innebär, men blir å andra sidan inte besviken när den är slut...

Idag har jag träffat pojkvännen och hans familj. Vi bytte julklapparna som vi köpt till varandra, som vi ska öppna på julafton. Ska tyvärr inte träffas på jul, men nyår ska vi i alla fall fira tillsammans.

På senaste tiden har jag spelat piano som en tok, men det är inget jag direkt fångat på film/podcast. Men någon gång ska jag spela in några av låtarna jag har skrivit, ja jag skriver ju en del låtar, det är bara det att fåtalet finns uppvisade. Det finns nån enstaka på min Soundcloud-profil, och en del improvisationer på min Youtube. Det är väl det närmsta man kan komma för tillfället. Planerar dock att spela in min låt som heter "Blue Love" nån gång, men det blir efter nyår.

Detta inlägg var ovanligt "dagboksaktigt", haha. Jag brukar ju vara lite emot att bara skriva random vardagssaker, då det inte direkt ger något. Men det blev som det blev.

Ska försöka ställa in ett inlägg (tidsinställt) till jul, men om jag inte gör det så får ni alla ha en riktigt god jul!

To make it more fun, I used another Instagram-photo. Big surprise.


söndag 15 december 2013

Another day captured on Instagram



Mitt senaste Instagramfoto i brist på annat att blogga om. Inte världens bästa bild av min och min pojkväns besök på "Jul på Liseberg", men vi var för förälskade för att ha tid med att ta fotografiskt korrekta bilder... Så ni får nöja er med denna ;)

fredag 6 december 2013

2 notböcker från Bokus anlände idag!

Jag har alltid älskat alla dessa Disney-låtar: "Circle of life", "Colors of the wind", "Beauty and the beast" etc etc. De är otroligt vackra, och jag personligen tänker inte på att de är delar av animerade filmer för barn. Sen jag blivit vuxen, så tänker jag på låtarna mer "separat" och inser hur begvåvade kompositörerna är som gjorde dem. Plus de är otroligt vackra när de spelas på piano. Har redan hittat några av dem på gehör.

Även om mitt gehör är perfekt, så kan jag ändå tycka att det är enkelt och bekvämt att ha låtar som noter. Då slipper jag oroa mig för vilken tonart jag ska "utgå från", utan går efter noterna. Även fast jag ändå improviserar en del när jag spelar efter noter, så improviserar jag utifrån rätt grund, vilket är stor skillnad. Och väldigt många låtar är svåra att ta ut, vilket gör att all kraft läggs på att hitta rätt toner, mer än själva spelandet.

Med underlag av detta, så bestämde jag mig för att beställa "Disney's Giant Movie Hits" på bokus.com. Jag beställde även en bok med noter från första High School Musical-filmen. Har redan hittat några låtar på gehör, men det är samma där, har jag noter så vet jag att jag improviserar åt rätt håll. Egentligen är jag inget fan av High School Musical, men jag tycker - precis som låtar från gamla Disney-klassiker - att musiken är en separat grej från filmen. Och många av låtarna i både de animerade filmerna och High School Musical, blir otroligt vackra när man spelar dem på piano, helt utan sång.

Nu vet ni vad jag kommer pyssla med i helgen!





Ha en trevlig fredag kväll!

fredag 29 november 2013

Så mycket jag vill göra...

Det är så himla mycket jag vill göra, men inte orkar eller hinner. Jag har sagt att jag ska göra ett nytt nyhetsbrev, men har varken tid, ork eller kraft att göra det där brevet jag tänkt göra ett tag. Jag har haft massa idéer, och vill introducera massa nya må bra-tips, men kan tyvärr inte göra det än. Har haft mycket att göra med skolan, och när jag inte har skolan vill jag hellre umgås med vänner eller spela piano, och inte sitta vid datorn. Så jag får ta en paus med nyhetsbrevet (men fortsätt prenumerera för det är bara tillfälligt).

Sen har jag många nya pianolåtar som jag vill spela in också, men känner samma där. Har inte kraft till det. Jag spelar piano på dagarna, men då gör jag det på ett lättsamt och kravlöst sätt. Det är skillnad mot att spela in en seriös video... Men ska ändå försöka orka med det. Låtar jag ska spela in är bl.a Michael Jackson's Heal the world, High school musical's What I've been looking for, och en rad andra låtar. Har även son mål att spela in låten Julen är här (också piano), och lägga upp lagom till jul. 

Aja, nu ska jag sluta. Gör detta inlägg från min iPhone, och det börjar bli jobbigt att skriva nu. Mitt internet är asdåligt (det blir det i slutet av en månad och början på nästa, pga att mina gigabyte typ tagit slut. Jag har mobilt bredband).

Nu sitter jag och dricker smoothie som jag gjort på björnbär, hallon, blåbär, banan och vaniljyoghurt!

Uppdat. 5/12-13 Har skickat ut ett nyhetsbrev med en del av denna info idag.

(Bild från min instagram)

/Tricia.

söndag 24 november 2013

21 år

Idag fyller jag 21. Firade med närmsta familjen bara, för jag ville inte ha någon fest eller något i år. Det var en mysig dag/kväll, vi åt tårta och bara umgicks. Av min pappa fick jag ett skivor som jag önskat mig + nothäfte, och av mamma och Mats fick jag en smoothie-maker, eller vad man ska kalla det (en maskin man gör smoothie med). Musikalen jag skrev om nedan var även en present. Av syrran fick jag en slags prydnad hon gjort själv: en väldigt fin burk med godis i (den var sjukt snygg, jag är bara dålig på att förklara). Tack allihop (fast jag har ju redan tackat, hehe)!

Jag har bett om att inte göra en stor grej av min födelsedag i år, så det var helt perfekt.




fredag 22 november 2013

Familjen Addams musikal!

Om två dagar fyller jag 21. Ska inte säga så mycket om just det, för det kommer väl pratas mer om det när jag väl fyller år, men vill bara säga att om ni inte redan sett musikalen "Familjen Addams" (originalet "The Addams family" är hämtad från Broadway!), så rekommenderar jag er att se den! För det var en tidig födelsedagspresent från min mamma (jag och hon var där tillsammans), och det var helt magiskt! Kulisser och rekvisita var verkligen sjukt bra gjorda, sångnumren, humorn och skådespelarna var också helt perfekta! De hade lyckats tolka karaktärerna jättebra, och de förde genast tankarna till originalserien från 60-talet, vilket är otroligt bra gjort.

Musikaler, och även annat i modern tid som är baserat på äldre skapelser brukar sällan bli bra. De blir för "moderniserade" och de ändrar ofta för mycket, ibland till oigenkännlighet. Men denna musikalen ger en samma bild av den kusliga, men sammansvetsade familjen Addams som de gamla serierna gjorde, utan att ändra och göra om den.

För de som (mot förmodan) inte känner till familjen Addams: Familjen Addams är karaktärer skapade av illustratören Charles Addams, och är löst baserad på hans egen familj. Det började som enkla serier i tidningen "The Times", men blev snabbt så populära att det resulterade i flertalet serier och film på TV, den första var svartvit och kom ut under mitten av 60-talet. Karaktärerna var först helt namnlösa, men när originalserien för TV skapades så fick alla karaktärer för första gången egna namn. Charles hjälpte visserligen till att döpa en del av sina karaktärer, men de flesta karaktärerna "togs omhand" av TV-folket som skulle filmatisera allt.

Karaktärerna i "The Addams family" dras till allt som "normala" människor tycker är läskigt och kusligt: kyrkogårdar, tortyrredskap, döden och så vidare. De bor i ett slott i skogen, fast det liknar mer ett ruckel. Dottern Wednesday (som inte kan le eller skratta) och sonen Pugsley (som gillar att bli torterad) bråkar med varandra genom att slänga yxor, pappan Gomez, och mamman Morticia, älskar att vara olyckliga (men de är väldigt romantiska..), deras uncle Fester har elektricitet innuti kroppen och visar det genom att stoppa glödlampor i munnen (som tänds), mormorn/farmorn (det är lite olika) älskar att spå framtiden, och Lurch, butlern, ser ut som en Frankenstein's okände son. Sen har de ju den praktiske "The thing" som är en levande hand, som hjälper till där det behövs... Ja de är minst sagt udda.

En sak de dock har, som många andra saknar är att de är väldigt sammansvetsade och har en okrossbar familjekänsla. Berättelserna om familjen Addams (allt från denna musikalen, till det tecknade barnprogrammet, långfilmerna och originalserien) ger tittarna en inblick i deras udda liv, men ger även budskapet att alla de "normala" människorna som avskyr Addams, oftast själva har tråkiga liv och/eller dysfunktionella familjer. Addams har alltid nått som de andra "normala" saknar: samhörighet.

Så man måste inte vara en 15-årig gothare för att gilla dem, då de symboliserar "vi klarar allt tillsammans", faktiskt var majoriteten av människorna på musikalen medelålders och äldre. Barn fanns det bara några enstaka, och det fanns nästan inga ungdomar alls.

Originalet från 60-talet. Farmorn/mormorn, och "The thing" saknas dock på denna bild.
Tyvärr fick man inte fota själva musikalen, men gå in på deras hemsida för att se bilder: familjenaddams.se

Lite instagrambilder som beskriver min dag (det var nästan en vecka sen, 16 november). Anledningen till att jag inte lagt upp detta tidigare, var för att jag glömde... knasigt...

I bilen påväg till musikalen. Lyssnar på musik (för tillfället är det HIM, som ni ser på bilden...) och vilar under tiden...

Fikar på min mammas favoritcafé Eva's Paley för att fylla ut tiden innan musikalen (och magen)

Denna bild togs typ 20 minuter innan det började. Som ni ser var det på Lorensbergsteatern i Göteborg.

fredag 21 juni 2013

Glad midsommar

Hoppas ni har en bra midsommar. Här regnar det... Men jag firar ändå med familj och släkt. Nyhetsbrevet (http://nyhetsbrev.tricia.se) för juni kommer under helgen.



/Tricia

måndag 17 juni 2013

Dagens Instagramfoto


Tittar på filmen "Jennifer's Body" med min syster. När det regnar och är dåligt väder utanför, är det en utmärkt sysselsättning...
Skrivet igår @triciajohansson

fredag 14 juni 2013

Onödigt

Att kämpa mot den där känslan är helt onödigt.
Det är som att slåss mot natten - den kommer i alla fall!




/Tricia

fredag 7 juni 2013

God morgon!

Hej hopp!
Igår var jag och pappa ute och tittade på nationaldagsfirandet (jepp, virveltrummor och orkester...!) och sen gick vi till farmor med nått slags weinerbröd med rostade nötter på. Det var gott! Jag tycker att nationaldagen är lite mysig, men jag glömmer den nästan varje år! Hade det inte varit för att pappa viftade med svenska flaggan överambitiöst framför näsan på mig och att jag hörde trumman ända in i lägenheten, så hade jag säkert missat den...



Brukar ni fira nationaldagen?

Idag har jag bara slappat. Har smått tråkigt nu och funderar på om jag ska gå ut en sväng (fast jag vet inte vad jag ska göra ute...)


/Tricia

tisdag 4 juni 2013

torsdag 30 maj 2013

Tankar om att skriva offentligt!

Jag har länge tänkt skriva ett inlägg om mina tankar kring det faktum att jag är så öppen i den här bloggen. Jag har inte fått så värst mycket kritik, men jag har fått en del tveksamma frågor då och då, både av läsare och personer som känner mig. Visserligen har jag inte tolkat dem som negativa, men jag skriver detta ändå, för det kan vara intressant för andra att läsa om hur jag ser på mitt "offentliga" bloggande. Nu när jag släppt den där boken, så kan det vara ännu bättre att få skrivet och sagt det jag velat säga ett tag, för som jag ser det har jag sedan boksläppet nu blivit en s.k "offentlig person". Här kommer mina tankar om hur mycket man  ska skriva, vad man bör låta bli, om jag har en "gräns" för vad jag skriver o.s.v.

Hur ska jag börja? Jo, jag kan väl börja med att säga att jag började blogga när jag fick min första depression. Men då hade jag ett pseudonym (även om mitt riktiga namn inte var hemligt!), och lade inte upp överdrivet mycket bilder. Jag har ibland fått kommentarer som sagt att jag är modig som skriver öppet. Jag har då och då fått kommentarer som påpekar att inte många skulle skriva så ärligt. Från mina närmsta har jag ibland fått kommentarer om att jag inte borde skriva allt jag gör.


Då kan jag för det första säga att jag har en "gräns" för vad jag skriver. Jag låter t.ex alltid bli att skriva om när jag mår så dåligt att jag inte kan hantera mig själv, t.ex om det skulle innehålla saker som göra att göra mig själv illa. Däremot kan jag skriva texter med känslor om att göra sig illa, men jag skriver ALDRIG om det är ett seriöst faktum. För till skillnad från andra som skriver om psykisk ohälsa, så ska den här bloggen vara positiv. Visst, realistisk också (man kan inte bara skriva om gröna ängar och allt man lyckas med...), men den ska inte bli ett djupt gap att vräkas ner i.

För det andra så skriver jag nästan aldrig saker om andra i den här bloggen, om de själva inte godkänt det. Jag skriver nästan aldrig namn, om jag inte vet att den jag skriver om själv har en egen blogg och därför tycker att det är okej att bli nämnd offentligt. Min syster har t.ex en egen blogg och har tydliga gränser för vad jag får skriva och inte skriva, och jag känner till hennes "regler". Därför är det okej att ha henne i bloggen då och då. Mina föräldrar är noga med att inte bli för synliga, så de är bara med ibland. De har inget emot att vara med på bild då och då, men de vill inte synas överdrivet mycket. Släkt, vänner osv har jag nästan aldrig med då jag inte kan vara säker på om de vill det. Det är i vissa fall, men då har jag bara med de som jag säkert vet inte har något emot det.

I boken har jag bytt ut namn på alla personer, utom mitt eget. Det finns ingen regel som säger att jag måste göra det, men jag gör det i alla fall. Jag anser nämligen att jag har rätt att bestämma över mig och min synlighet, men jag har ingen rätt att bestämma över andras. Därför har jag bytt ut alla namn, vare sig de vill vara med eller inte vill.



När jag var yngre, och skrev den där första bloggen så vet jag att jag har utelämnat folk (även om det inte är något allvarligt), och det skäms jag för! Jag har tidigare varit alldeles för öppen i mina tidigare bloggar, och min familj kan ibland fortfarande säga "Tricia, skriv inte om det där i bloggen är du snäll", efter att de berättat något för mig. Jag skulle aldrig göra det, så ibland sårar det mig att de tror att jag inte har några gränser, men samtidigt förstår jag dem. De kan ju inte veta att jag förändrats. Och skillnaden är väl att bloggen nu för tiden ska handla om mig och hur jag åstadkommer en förändring, och därför skriver jag ju inte saker som andra berättar i förtroende. Det är väl knappast sådana signaler jag vill sända ut? Skulle jag göra det, så blir ju bloggen inte längre positiv, och i sådana fall är den ju meningslös (vilket jag inte vill att den ska vara!).

Jag tycker att bloggande ska vara öppet (anonyma bloggar läser jag aldrig!), men man ska ändå ha ett privatliv. Har man svårt att veta vart gränsen för publikt och privat material är, så ska man inte blogga alls. Det vet jag att en del stora bloggare har problem med. Min blogg är inte alls så stor (kanske topp 5 i min hemkommun, men annars är den inte i närheten av storbloggarna), men jag strävar inte efter att bli stor heller. För det är så himla lätt att tappa kontrollen!

Som mest har jag haft runt 1000+ unika besök på en dag. Inte illa, men inte alls nån sensation heller. Dock räcker det för att jag ska inse att dessa 1000+ personer inte ska behöva veta allt. Jag är öppen, och efter boksläppet har jag varit ännu mer öppen, men jag balanserar det. En sak jag t.ex inte skriver ut alls, är exakt vart jag bor. Det är nog inte så svårt att ta reda på, och jag har faktiskt sagt det någonstans, men jag skyltar inte med det. Det är för att jag inte vill att folk ska känna igen mig, och för att jag inte vill äventyra min säkerhet. Det är ingen big deal egentligen, men jag håller "inne" med det ändå.

Jag vet inte hur mycket det här inlägget har besvarat själva frågan, men jag kan iallafall konstatera att jag har koll på vad jag skriver. Det finns bara ett fåtal saker jag ångrar, och de inläggen har jag låst. Självklart kan man inte vara helt säker på att saker försvinner från internet, men jag tror inte folk kan vända det mot mig. Och det är stor chans att ingen ens tänkt på det, mer än jag själv. Så vitt jag vet har jag inte publicerat saker som kan ge mig problem i framtiden, t.ex problem med att söka jobb etc. Tvärtom har kyrkan där jag nu jobbar ideellt blivit intresserade av min blogg, och gärna vill ha ett exemplar av min bok. Den respons jag fått där är att jag ändå skriver på ett nyttigt sätt, och inte på ett destruktivt vis alls.

Om man ska sammanfatta texten kan man väl säga att om man skriver välformulerat, positivt och seriöst, samt inte har en önskan att provocera, lämna ut eller vara destruktiv, så tror jag ytterst få uppfattar det man skriver som något negativt. De två fiktiva berättelserna i boken (om Ingrid och Parava) är trots allt ledsna, men vem kan undgå att se att personerna i dem är starka individer? Så är det nog med min blogg, ibland skriver jag om hopplösa saker, men jag försöker ändå få det att lysa av hopp emellan raderna. Då blir inte bloggen alls utelämnande.

Kärlek,
Tricia.

söndag 19 maj 2013

London - dag 4

Idag besökte vi China Town, och sist och störst: THRILLER LIVE - A TRIBUTE OF MICHAEL JACKSON. Det var en musikal på Lyric Theatre där det var olika personer (proffessionella dansare etc) som dansade och sjöng Michael Jackson's (och Jackson 5) mest kända låtar. Wow, jag blev mållös. De var helt otroligt lika Michael själv! Ett tag kändes det som om någon hade svingat en trollstav och väckt upp en död... Det var även barn som spelade den unga Michael Jackson. Värt att nämna är att den riktiga Michael Jackson själv har varit på en av dessa konserter som jag besökte, när den första såg dagens ljus 1991 och grundaren känner Michael personligen! Först var det dock bara en musikal, men efter hans död blev det som en hyllning till hans musik.

Ni som följt min blogg ett tag vet att jag älskar MJJ's musik, så detta var resans höjdpunkt för mig!
Jag framför ingången till Thriller live
Vi provade att dricka "Ginger beer". Det var gaaaanska gott. Fast inte riktigt 'min' smak...

Mamma tog en bild på mig när jag står i en telefonkiosk i väntan på att musikalen 
ska börja.
Vi var inne på m&m's world under tiden.
Inne på M&M's world



Inne på China Town

Vi hade jättebra platser på Thriller Live. Tyvärr fick man inte ta några bilder på showen, så jag har inga bilder som kan "bevisa" hur OTROLIGT likt det var! Om ni ska till London nån gång, så rekomenderar jag er att se om någon av Michael Jacksons minnes-musikaler av producenten Adrian Grant går! Då kommer ni förstå vad jag menar!

Program över musikalen, och information om såväl de medverkande och MJJ själv
Skylten utanför Lyrics Theatre säger en del...
Biljetten till musikalen.

I morgon åker vi (tråkigt nog) tillbaka till Sverige igen... Men det har varit väldigt spännande och resan hit var över all förväntan!

/Tricia.

London - dag 3

Hann inte skriva igår vad vi hade för oss, men jag tänkte att jag kan lägga in bilder nu istället. De säger mer än ord. Följ mig gärna på travelog.me/trixiejohansson för att se händelserna i rätt ordning!
Vårt hotellrum
St. Pauls church

Vi besökte Portobello Market
På Portobello Market fanns det ett café där det serverases tea som såg ut som bubblande, färgglada experiment...
Äkta Fish'n' chips!

Vi åkte i en dubbeldäckare! Det MÅSTE  man ju prova!
Vi besökte även Camden Town och Stable Market! Wow, va mycket olika kulturer och häftiga prylar som min inte kan hitta nån annan stans. I morgon ska jag visa lite grejer jag köpt, både här och på andra ställen.

Horse Tunnel Market.
En annan del av Camden Town.

Det här inlägget visar bilder från igår, då jag tyvärr inte hade tid att blogga då.

/Tricia

fredag 17 maj 2013

London - dag 2

Idag har vi sett några av de där typiska sevärdheterna som Big Ben, Buckingham Palace, London Eye m.m. Vi åkte både i en sightseeing tour bus, och tog oss fram själva. Självklart var vi tvugna att prova Fish 'n' chips, och gå in och dricka kaffe på Starbucks också. Där träffade vi en jättetrevlig tjej i min ålder som vi småpratade lite med och hon sa att vi borde besöka portobello market, så vi får se om vi gör det i morgon. Vi besökte även ställen som Oxford street, Paddington m.m. Här kommer en bildbomb!

Garfunkel's. Här åt vi frukost.

Frukost

Stad
Telefonkiosker

Stad

Big ben & Elisabeth tower

London eye

På sightseeing bus

Bussen

Jag och mamma

Inne på Harrods 

Tog den här bilden i ett av skyltfönstren på Harrods.

Skyltfönster

Stad

Ännu mer stad...

Starbucks

Inne på Starbucks

Capuccino på Starbucks

House of parlament.

Kvalitén på bilder i Bloggers app blir jättedåliga, tyvärr. Det kommer bättre bilder senare som jag tog med systemkameran, som sagt.

Tricia.