Cirklar

Jag tror
Andas
Jag lever
Tänker
Det är så mycket

Jag iakttar
Betraktar
Jag lever
Grubblar
Måste försöka gå vidare

Jag söker
Finner inte
Det jag söker
Fortsätter
Ärren är djupa

Beror det på mig
Eller på oss
Eller på dig
Kanske mest på dig
När jag tänker efter

Jag tror
Andas
Tänker
Det är så mycket
Alltså går allt i cirklar

- - -

En mycket trevande och vankelmodig dikt... Hade dåligt flow med skrivandet idag.

Skrivpuff 29/7-17: "Alltså".

- - -

/Oraklet

Quote of the day

Dagens filosofier

Ibland får jag bara sakta ner och fundera på saker och ting. Fundera på det jag vill behålla för mig själv. Ibland så vill jag inte publicera covers av vissa låtar bara för att jag känner något speciellt för just vissa låtar. Även om låtarna är skrivna av andra, så blir det i min känsla som att publicera dagboksanteckningar. Känner även så om en stor del av mina kompositioner som jag själv skrivit. Vissa av mina minnen, texter och kreationer vill jag behålla för mig själv, låta bli att dela med omvärlden, därför att det är melodier, vackra stunder, bilder och texter som är mina. Bara mina. De ska finnas i mina sinnen, i mitt medvetande, och inte delas med andras.

Allt detta saktar jag ner och tänker på när jag iakttar mina vänner och det faktum att hos dem finns ingen hejd på vad de måste dela med omvärlden.

- - -

Skrivpuff 17/7-2016: "Sakta ner"

- - -

/Oraklet

Utmed vattnet

Filosofiskt spankulerade jag utmed vattnet. Lyssnade på fåglarna och inandades växtligheten. Tar fram kameran och fångar en hoppande groda på bild. En fågel svävar ovanför mig. Jag tänker på allt som hänt innan jag satte min fot på just denna plats. Barn som sprungit här, strider som utkämpats just här. Folk som kanske mist sina liv här. Folk som kyssts, bråkat eller gråtit här.

Jag går vidare och funderar, reflekterar över platsen. Det är ju bara vatten. Vatten bredvid en liten skog. Jag kan inte simma, men vattnet skrämmer mig inte. Det ser kallt och mörkt ut, men det berör mig inte. Jag är ju på marken.

"Vad funderar du på?" frågar du, som bara svassat runt medan jag spankulerade med kameran. Du såg inte det jag såg, funderade inte över det jag funderade på.

"Men det är ju bara vatten?" svarar du på mina funderingar.

Nå ja, ur min synvinkel är i alla fall allting funderbart. Även sånt som kanske inte borde vara det. Det är både en fördel och en nackdel.

Från motsatt håll kom du och ställde den första frågan. Du berättar om hur stressad du är idag, och hur du inte hinner med det du vill hinna med. Du tycker jag låter märkvärdig när jag berättar vad jag går och funderar på. Men samtidigt. När jag berättar om mina tankar, så avundas du mig som hinner med att tänka så mycket.

Själv avundas jag dig, som slipper.

- - -

Skrivpuff 16/4-2016: "Vatten"

- - -

/Oraklet

Utdrag ur min tankebok #2

Jag har tidigare berättat att jag samlar alla mina tankar i en speciell bok, och här kommer fler av mina tankar och teorier dvs utdrag från boken. Som jag sagt tidigare är detta mina egna tankar och dessa teorier är logiska för mig. De måste givetvis inte vara alla andras sanning bara för att de är min sanning.

Om källkritik:

"När man är källkritisk bör man utgå ifrån sitt sunda förnuft samt se om flera källor pekar på samma slutsats, snarare än kolla om det är en inflytelserik forskare som skrivit slutsatsen.

Det som var fakta för hundra år sedan är inte fakta idag.

Även forskning och rön är i ständig rörelse."

Om 'tid':

"Man kan med förenklade ord säga att tid för mig är något som rör sig och något som är oberoende. Tiden ändrar sig inte efter människan, utan tvärtom. Det är en av få saker vi vet existerar men som vi inte kan manipulera. Däremot kan vi välja hur vi vill mäta tiden. Men det är bara ett instrument för hur vi vill uppfatta den, inte efter vad den är."

Om liv i andra galaxer (universum):

Hämtat ur en filosofisk konversation som jag hade med en person. Detta är mitt svar till personen (som jag tydligen skrivit ner)...

"Däremot tror jag det finns varelser i kanske andra galaxer som har mer kapacitet än oss, både somatiskt och själsligt. De kanske har förmågor vi inte har. Men då är det deras standard. För även de har en gräns för vad de är kapabla till, även om den gränsen kanske är högre än vår. Tror dock inte man kan konverteras till olika nivåer så som du beskrev utan att det isåfall finns olika förmågor hos olika varelser redan från början och att dessa är standard för respektive art/varelse. Vi kan ju knappast få något från tomma luften som vi inte redan har inbyggt från början, eller hur? Sen tror jag det finns varelser i universum av alla nivåer. Både de som är överlägsna oss, kanske har förmågor vi inte ens besitter alls, men även varelser som är mer primitiva jämfört med oss."

Om idealiskt tänkande:

"Man kan inte alltid tänka idealiskt, dsv se det positiva i allt. Det går emot viss del av min logik. Man kan inte bara se och höra det man vill se och höra, i alla fall inte i för hög dos. Sanningen kan inte alltid vara tillfredställande eftersom jag tror att världen är uppbyggd i motpoler. Godhet kan inte finnas utan ondska och vise versa. En trasig skosula blir inte mer hel för att du tittar på skon uppifrån."

- - -

Notera att detta enbart är utdrag ur mina anteckningar och därför bara korta sammanfattningar. Det kan hända att de längre texterna publiceras någon gång i framtiden.

/Oraklet

Cogito ergo sum

Jag har börjat självstudera Latin (språket samt dess ursprung och all historia och kultur runt språket). Har precis börjat men då jag läst flera latinska språk tidigare så är det mycket man känner igen! Mitt mål är att lära mig latin så jag ska kunna förstå gamla latinska texter (främst filosofiska) och kanske även översätta några av mina mer filosofiska texter till latin. Dock är jag inte ute efter att lära mig hela språket. Mitt mål är snarare grundläggande förståelse.

För övrigt går spanska studierna väldigt bra. Jag förstår mycket i skriven text och börjar utveckla ordförrådet. Som vanligt förtsår jag text bra fast jag är blyg med att prata (som jag är i alla språk) men jag jobbar på det!

Och förresten! Jag har en hel del idéer till nya texter och berättelser även om detta går otroligt segt! Tills vidare kan ni läsa mina senaste dikter på:
www.poeter.se/sneakymasterwriter
www.writerscafe.org/triciajoh

(Ja titeln till detta inlägg är aningen "kliché" haha! Det va änna med flit...)

/Oraklet

Natt-tankar: Det där med etiketter är svårt!

Som jag skrivit om tidigare så är jag ju en transperson. Jag är transperson åt agender/intergender/androgyn/icke-binär hållet, alltså könsneutral (unisex). Jag definierar mig inte varken som kvinna eller man. Så mycket vet jag.

Vissa dagar, och inom visa områden känner jag mig dock som demi-kvinna. Det vill säga jag identifierar mig som delvis en kvinna.

Och andra dagar, samt inom andra områden är jag demi-man, alltså att jag identifierar mig som delvis man.

När jag går till doktorn så skäms jag eftersom jag medicinskt sätt räknas som en kvinna. För inuti mitt huvud kunde jag inte bry mig mindre om prat om livmödrar och kvinnlig anatomi. Dock är den kvinnliga kroppen fascinerade och awesome, jag faller ju för den emotionellt och sexuellt liksom.

När det kommer till pronomen är det lite lurigt. För jag känner mig mer bekväm med att bli tilltalad med han eller hen. Även om jag inte blir arg eller irriterad om någon säger hon. 

I en relation föredrar jag däremot feminint pronomen. Är jag tillsammans med en kvinna är jag hennes flickvän. Inte pojkvän. Inte enligt mitt eget huvud i alla fall. Fast skulle hon kalla mig för sin kille skulle jag  i och för sig inte ha något emot det, och det har faktiskt hänt att f.d flickvänner ibland använt termen kille i relationen.

Jag har en kluven relation till mig kropp, faktiskt. Å ena sidan vill jag vara platt och inte ha några former (men så har jag inte överdrivet mycket av det heller) för jag gillar att se androgyn ut och det matchar bättre med min insida. Å andra sidan så kan jag vissa dagar vilja ha mina bröst (jag är lite bröstfixerad, jag vet...) och andra dagar inte ha dem alls. Fast jag älskar bröst i allmänhet, fast jag trycker jämt in mina egna så de inte syns så mycket. Fast lite lite gör inget om de syns förstårs. 

När mina kompisar snackar stereotypa killgrejer är jag alltid inkluderad. När dem snackar om stereotypa tjejgrejer känner jag mig utanför och lite av en outsider. Jag brukar inte ens förstå alltid vad de snackar om. Det är ett exempel på sammanhang jag identifirerar mig som demi-man.

Fast när det gäller sex (mellan kvinnor) identifierar jag mig som demi-kvinna förstårs, för det är ju det enda jag kan göra då jag har en kvinnas anatomi när det gäller just den biten. Och inom det området trivs jag faktiskt bra som demi-kvinna och så.

Lite natt-tankar om HBTQ blev det här alltså. Tack och god natt.

/Oraklet

Utdrag ur min tanke-bok...

Här kommer fler utdrag ur min tanke- och filosofibok. Obs! Finns risk att folk - dvs ni som läser - inte förstår allt, för jag tänker lite konstigt ibland...

Vissa kända filosofer anser att världen är odelbar och föränderlig. Jag håller delvis med, men jag tror den är odelbar men i ständig rörelse. Att den går i cycler.

Ja, jag kan t.o.m filosofera om sex...

Kan naivitet och intelligens hänga ihop? Inte enligt min teori i alla fall...

Röriga tankar om expanderad IQ/procent på hjärnaktivitet

Och om man då hamnar i något slags "drömtillstånd" (där man är kapabel att tänka) efter döden - för vem vet? - betyder det att man existrerar då? Och är existens bara till för levande ting? Kan man "vara" dvs existera även efter ens fysiska död? Om existens sitter i tanken kanske tanken kan leva vidare men är det en ytterligare en expantion av "att vara, att existera"?

/Oraklet

Citat

"Jag har aldrig förstått grejen med att teckna så realistiskt som möjligt. Vill man ha en bild som ser ut som ett fotografi kan man ju lika gärna ta ett riktigt fotografi av objektet? Det är just av den anledningen jag bara tecknar serier."

"Maybe I shouldn't call myself a musician. Saying I like to do experiments with alots of different sounds is a bit closer to the truth."

Ibland undrar jag om det jag säger egentligen är smart eller korkat...

Min tanke-bok

Jag har en tanke-bok. En bok med tankar. Det är en bok där jag skriver ner sånt jag tänker på. Det är ingen dagbok för den är inte på något sätt hemlig. Det är mer en filosofibok med små teorier om sånt jag tänker på. Vissa teorier är rätt logiska och enligt mig rätt bra, medans andra mest liknar röriga skisser på tanke-kartor.

Jag tror jag ska börja publicera utdrag ur denna bok. Mest för att denna sida är mitt personliga bollplank.

En text om hat och förakt

Det är en känsla jag burit inom mig ganska länge nu faktiskt. Jag vet inte exakt vart den kommer ifrån. Men jag känner ett väldigt starkt hat, men framför allt ett väldigt starkt förakt mot människor och mänskligheten. Särskilt mot killar och män. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra av känslan och konkret beskriva varför det är som det är.

När jag bemöter folk är jag alltid trevlig. Oavsett vad de har för kön eller livshistoria. Jag behandlar alla likadant. Men inombords kan jag otroligt ofta bara känna hat och förakt mot män. En del tror att detta beror på att jag blivit så illa behandlad av män, men jag tror inte det bara beror på det. Jag har blivit illa behandlad av kvinnor med, om än inte på samma sätt. Jag har också alltid vart den som dömer efter individen. Är du schysst mot mig är jag schysst mot dig, oavsett vad du har för kön. Därför behandlar jag alla människor lika. Trots det känner jag ett starkt ogillande mot killar. Och det har växt fram mer det senaste året.

Det har ingenting med sexualitet att göra. Att bara för att jag inte attraheras av en kuk så har jag bestämt mig för att hata alla kukbärare. Många tycks tro att det är så. Men så är det inte. För jag attraheras inte av exakt alla kvinnor heller. Ultrafeminina tjejer är t.ex för mig helt ointressanta. Men jag känner inte förakt mot dem. Fast kanske lite. Kanske känner jag helt enkelt förakt mot normer? Dvs maskulina killar och feminina tjejer? För feminina killar skulle jag nog inte förakta lika mycket. 

Det är rätt jobbigt att ha så mycket hat inom sig, särskilt när det bara dykt upp bara sådär och jag inte vet vad jag ska göra med det. Men det är faktiskt inte bara killar jag "stör mig" på. En annan slags hatkänsla som börjar växa fram är mitt starka ogillande för religion. Jag vill inte ogilla det egentligen, men kan inte låta bli att göra det. Religion skapar mest krig och hat. Så jag hatar deras hat med andra ord. Och jag ogillar att bli tvångsmatad med information om religion. Jag blir irriterad av att tvingas höra och se religiösa saker, bara för att religiösa människor vill värva anhängare. Detta är en känsla som växer och växer. Jag blir lätt irriterad över det ju mer tiden har gått. Men jag tror män är en del även i mitt starka ogillande av religion: de flesta religioner är ur oerhört patriarikala synvinklar. Allt fokus är på män, män, kungar, män, föda söner, och en massa män. Det är också ur deras synvinkel allt utgås från.

Så där riktas även religionsproblematiken på män. Jag stör mig, nästan ofrivilligt, på män. Jag har blivit trött på dem helt enkelt. Men jag är också trött på de kvinnor som är för dumma för att fatta när de blir överkörda av män och försvarar dessa. 

Igår hade jag och syrran en diskussion om hur världen sett ut om kvinnor hade regerat. Visst, det hade fortfarande funnits svält, tortyrmetoder, katastrofer och så vidare, men våldet hade nog varit mindre.

Ofta på kvällen så funderar jag på hur världen skulle se ut utan män och killar. Jag menar två kvinnor kan ju numera skaffa barn med varandra utan män inblandade. Så varför är kvinnors status fortfarande så låg i världen? Varför regerar egentligen män? Den biologiska aspekten hade kunna leda till att kvinnorna tog över världen. Men det är väl därför kvinnor inte gör det. För att det inte är män.

Män har ju genom hela historien härskat över världen. I historien berättas bara om män. Män som härskat, män som uppfunnit saker och fått pris, män som bestämt över andra. För varje kvinna som presterat högt genom historien finns det tjugo män på det. Jag föraktar det faktum att det inte alls handlar om intellektuell begåvning utan om att kvinnor varit för begränsade för att kunna få en chans.

Och när de får en chans - och knappt det ens då världen ändå ser ut som den gör - då är de ett par jävla feminister.

Tro mig, jag vill inte vara såhär hatisk. Men jag är det.

Tro mig, jag vill tycka att alla är lika mycket värda. Samtidigt vet jag att det är bullshit.

Tro mig, utåt sett behandlar jag alla människot likadant.

Tro mig, innuti känner jag för män så som rasister och homofober känner för en gay-blatte som mig.

Jag vet inte om jag någonsin kommer bli av med de här känslorna. Jag hoppas det, för de tär på mig. Samtidigt är känslorna verkligen inte hämtade ur tomma luften.

Det är väl egentligen det som är det värsta av allt.

/Oraklet

Uppdatering: Detta är givetvis inte något som är på individnivå, utan är rent allmänt. De killkompisar jag har och de män som ingår i min familj älskar jag ju givetvis precis lika mycket som mina kvinnliga och icke-binära familjemedlemmar/kompisar.

Varför jag är en stereotypisk nörd

Jag har tänkt på en sak. Förutom HBTQ-stereotypen så finns det en annan stereotyp i samhället som jag faktiskt passar in i, nämligen den typiska nörden. Kolla bara här....

- Jag intresserar mig för sånt som alltid har klassats som rätt nördigt: att läsa, att programmera (matte!), att lära mig allt om random saker jag bara fastnar för.

- Jag gillar vetenskap och vetenskapliga teorier.

- Jag var lite av en plugghäst i skolan. I alla fall i de ämnen jag tyckte var intressanta. Det var bl.a språk, naturämnen, musik/estetik och SO-ämnen.

- Den dagen jag upptäckte mitt gehör hade jag kunnat välja vilket instrument som helst, men jag valde piano. Och elbas och gitarr också då, men det är snarare mina "på sidan av-intrument". Jag valde ett digitalpiano med "classical grand piano" touch när jag köpte mitt eget instrument... Piano har - i alla fall i min skola när jag var liten - klassats som något ganska töntigt.

- När jag upptäckte att det var roligt att skriva låtar, så blev det gång på gång klassiska stycken som kom fram från mina virrvarr av noter. Trots att jag själv lyssnar mest på rock.

- Jag använder hatt och klär mig i vanliga långärmade skjortor som kofta/tröja ovanpå enfärgade tröjor. Jag har ibland även svarta fyrkantiga glasögon. Jag är som tagen ur en high school film där jag porträtterar någon 16-årig geek guy som genom hela filmen betraktas som en töntig outsider

- Jag snöar in mig på massa olika områden. Och läser som en tok tills jag kan onödigt mycket om just det ämnet.

- Folk ser mig ibland som besserwisser även om jag verkligen försöker att inte vara sådan.

- Jag vet hur man argumenterar utan att ta till skällsord. Folk påstår att bara nördar pratar "propert"

- Nästan alla jag möter anser att jag är "egen". Såna kommentarer brukar vara stereotypiskt för någon med lite nördig personlighet.

- Det faktum att jag vet om min nördighet säger väl egentligen allt. De flesta nördar vet att de är betraktade som nördar.

Menar verkligen inget dåligt med detta inlägg. Jag står för det jag skrivit ovan. Jag rår inte för att jag gillar rutiga skjortor, klassiska hattar, siffror och ljudet av en flygel. Det är sådan jag är. Och nu när jag läser igenom detta inlägg, så börjar jag tänka att nördighet kanske rentav är något positivt? Jag menar det jag nyss beskrev är ju helt underbara saker... *drömmer mig bort*

/Oraklet

Tråkiga smaklökar?!

Ibland så säger jag så konstiga saker... Det händer oftast när jag glömt att koppla på hjärnan...

Idag kläckte jag ur mig detta citat:

"Du har så tråkiga smaklökar..!"

Fråga fan vad jag menade med det...

Jag gör samhället en tjänst

Är annars inte den som tar selfies... Men just idag skiner jag i ljuset av mig själv... Eller inte.

Sedan har jag funderat på hur stor okunskapen är kring allt som inte är standard i samhället. De flesta menar egentligen inget illa genom att inte förstå sig på sånt som skiljer sig från normen. Idag förstod jag det. Jag pratade med en person som genuint inte kunde förstå vissa saker, personen t.o.m frågade om inte pansexualitet var något sjukt... Okej jag är inte pansexuell men vi kom in på det ämnet... Anyway, denna person var inte sånhär för att hen var en douche bag, utan snarare för att denne inte kunde relatera till det hela och förstå fenomenet. När jag sen försökte förklara om detta, var det som en aha-upplevelse för personen... Slutsumman: personen fick ny kunskap och tyckte inte längre att fenomenet var något fel eller konstigt, och ändrade således åsikt om detta.

Jag väljer visserligen mina tillfällen, det är inte min skyldighet att utbilda människor om allt från psykiatri till hbtq (som är två heeelt olika saker såklart, men det är dessa två ämnen jag själv är en del i. De är dock inte sammankopplade på något sätt för det), men då och då gör jag samhället en tjänst och verkligen förklarar fakta istället för att bli arg på en person som inte förstår.

Okunskap handlar inte om hat och att förtrycka en minoritet, utan det handlar om just brist på kunskap. Det är inte säkert en person med fördomar förstår.

De som hatar och förtrycker andra är de som oftast har kunskap, men väljer att hata sådant de inte kan relatera till eller som enligt deras egen ideologi är "fel och konstigt".

Jag väljer att förhålla mig lite lagomt casual till detta. Vad samhället tycker är korrekt när det handlar om såväl HBTQ, till hur man ska vara, vad man ska göra, hur man ska leva i allmänhet (sånt som rör även cis-personer dvs heterosexuella kvinnor/män) berör inte mig. Då och då får jag dock mina ljusa stunder och ger det störda samhället en chans att bli mindre störd.

Och btw, från en sak till en annan.. när man tänker efter... Enligt min erfarenhet är det mer accepterat att vara trans female to male (dvs gå från kvinnlig till manlig) än tvärtom. Det beror på att kvinnlighet på något vänster har fått lägre status än manlighet. Emellertid byter en kvinna upp sig om hon är manlig, medan om en man är kvinnlig så blir det mer "konstigt" som om han liksom byter ner sig... Varför det? Kvinnlighet är ju ljusår bättre än manlighet. Det tycker typ alla. I alla fall de jag pratat med, både män och kvinnor, hetereosexuella cis-män också. Jag är inte manlig för att jag väljer det, jag råkar vara född sådan här. Kommer dock alltid tycka att kvinnor alltid kommer vara lite bättre än alla andra, trots att jag själv inte är en (tyvärr hehe). Med underlag för detta kanske det inte är så konstigt att jag dras till kvinnor?

/Oraklet

Why being an artist?!

Flashbacks

Flashbacks som ringer i öronen 

Tvång och isolering 

Slag och övergrepp 

Jag kan inte spjärna emot. 

Vill inte höra, 

inte se, 

inte känna, 

vad minnena gör med mig. 

Flashbacks. 

Jag ser dem, 

känner, hör, andas 

Hela jag förvrids i plågor 

Jag är där igen.

Nattblå

När himlen håller på att bli svart,
innan natten när den är sådär djupblå,
jag vet inte var och jag vet verkligen inte vart,
då sitter jag där och bara försöker förstå.

Nattblå himmel med virvlande tankar,
jag ser mig om men är ensam här,
fram och tillbaka genom det blåa jag vankar,
njuter av att jag bara är.

Darker shades of our past

En forcerad text om känslor som inte ens går att förstå

Tyngd.
Inombords finns en tyngd.
Känslorna är inte riktiga,
känns monotont byggda.
Ändå känner jag mig inte direkt melankolisk.
Bara nästan.

En forcerad text,
förvirrade, okontrollerade, kanske rentav
ofullständiga känslor, skrivs ner.

Hur ska man förstå,
livet, världen, omgivningen.
När man knappt kan förstå sina egna
-känslor,
-tankar,
-handlingar.

Jag är inte ledsen....
...men heller inte glad.
Jag är inte genuint likgiltig heller.
En - inte helt medioker - tystnad sänker sig.

Hur mår jag?
Hade lika gärna kunna varit en lika stor
LIVSFILOSOFI
som "Vad finns bortom universum?"

I disappear within myself. 

This smoke can be compared with my feelings:

Flying in all directions, and suddenly they're completely gone.

Another day

Ännu en dag har gått, och nu ska jag snart sova. För er har jag gjort denna bild... En liten påminnelse bara! Bilden är dock rätt gammal, även om budskapet som är skrivit på den är ny...