Varför jag är en stereotypisk nörd

Jag har tänkt på en sak. Förutom HBTQ-stereotypen så finns det en annan stereotyp i samhället som jag faktiskt passar in i, nämligen den typiska nörden. Kolla bara här....

- Jag intresserar mig för sånt som alltid har klassats som rätt nördigt: att läsa, att programmera (matte!), att lära mig allt om random saker jag bara fastnar för.

- Jag gillar vetenskap och vetenskapliga teorier.

- Jag var lite av en plugghäst i skolan. I alla fall i de ämnen jag tyckte var intressanta. Det var bl.a språk, naturämnen, musik/estetik och SO-ämnen.

- Den dagen jag upptäckte mitt gehör hade jag kunnat välja vilket instrument som helst, men jag valde piano. Och elbas och gitarr också då, men det är snarare mina "på sidan av-intrument". Jag valde ett digitalpiano med "classical grand piano" touch när jag köpte mitt eget instrument... Piano har - i alla fall i min skola när jag var liten - klassats som något ganska töntigt.

- När jag upptäckte att det var roligt att skriva låtar, så blev det gång på gång klassiska stycken som kom fram från mina virrvarr av noter. Trots att jag själv lyssnar mest på rock.

- Jag använder hatt och klär mig i vanliga långärmade skjortor som kofta/tröja ovanpå enfärgade tröjor. Jag har ibland även svarta fyrkantiga glasögon. Jag är som tagen ur en high school film där jag porträtterar någon 16-årig geek guy som genom hela filmen betraktas som en töntig outsider

- Jag snöar in mig på massa olika områden. Och läser som en tok tills jag kan onödigt mycket om just det ämnet.

- Folk ser mig ibland som besserwisser även om jag verkligen försöker att inte vara sådan.

- Jag vet hur man argumenterar utan att ta till skällsord. Folk påstår att bara nördar pratar "propert"

- Nästan alla jag möter anser att jag är "egen". Såna kommentarer brukar vara stereotypiskt för någon med lite nördig personlighet.

- Det faktum att jag vet om min nördighet säger väl egentligen allt. De flesta nördar vet att de är betraktade som nördar.

Menar verkligen inget dåligt med detta inlägg. Jag står för det jag skrivit ovan. Jag rår inte för att jag gillar rutiga skjortor, klassiska hattar, siffror och ljudet av en flygel. Det är sådan jag är. Och nu när jag läser igenom detta inlägg, så börjar jag tänka att nördighet kanske rentav är något positivt? Jag menar det jag nyss beskrev är ju helt underbara saker... *drömmer mig bort*

/Oraklet