Här kommer bokomslag, handling + de första två kapitlen. Resten kommer efter hand.
Bokomslag:
Handling:
Mina personliga erfarenheter om ADHD, varvat med fakta om diagnoserna Bipolär sjukdom, och ADHD. Denna bok är en terapi för mig, samtidigt som den kan hjälpa andra, och vara nyttig för exempel sjukhuspersonal. Allt är skrivit ur mitt perspektiv
I boken finner du också lite av mina texter, och egna funderingar.
Innehåll
1. Vad har jag för roll?
2. Vad är egentligen adhd, och vad är en affektiv sjukdom?
3. Att ha integritet
4. Självironi och självrespekt
5. Att skriva en krönika
6. Att göra sig sjukare än man är
7. Att göra sig förstådd
8. Att vara normalstörd
9. Att ge folk ett nytt perspektiv
10. Är man sin sjukdom?
11. Hur ska sjukhuspersonal bete sig?
12. Argument
13. Att vara det lite extra
14. Att bli behandlad som en frisk
Kapitel 1. Vad har jag för roll?
Jag skriver om erfarenheter, fakta och personer jag pratat med. Men även om sjukhuspersonal. Den här boken är till för att människor ska förstå, och att andra med adhd kan få hjälp att förstå sig själva.
Jag själv har adhd, och jag vill kunna visa att man kan vara smart och sansad. Allt jag skriver är mitt eget material, men jag lånar även citat, och fakta, men anger källor.
Jag har även affektiv sjukdom. Jag skriver om mig själv på ett diskret sätt. Jag vill förtydliga dessa diagnoser utan att lägga ut mig helt.
Jag är krönikör och har blivit publicerad i en ungdomsbok, efter att jag kommit till final i en skrivartävling. Jag har även skrivit för lokaltidningen med en krönika.
Att handskas med dessa funktionshinder är inte helt lätt. Och denna bok är inget register för hur du ska vara. Den är en bok med mina egna erfarenheter och det finns inget rätt eller fel. Dock hoppas jag att boken skapar positiva reaktioner, och mer förståelse
Kapitel 2. Vad är egentligen adhd och en affektiv sjukdom?
Jag har den affektiva bipolära syndromet typ två, vilket betyder att jag är manisk, som betyder att man har en sjuklig upprymdhet, och att man hallucinerar. De affektiva syndromet är en störning som berör känslorna, och ofta ingår kronisk depression i denna störning. En kronisk depression är ingen vanlig depression, utan den bestående (kronisk) det vill säga, man blir aldrig av med den.
I tonåren är man ofta ganska orolig, och många kallar sig själva depressiva. Depression är mer allvarligt och är en diagnos, såsom schizofreni och autism, och inte sätter man säg själv i sådana mediciniska diagnoser helt plötsligt? Så varför sätter man då diagnosen depression på sig själv?
Att vara deprimerad innebär mycket, inte endast att vara deppig. Mer än hälften av personer som kallar sig deprimerade är inte depressiva.
Adhd är en ganska missuppfattad sjukdom. Många tror att adhd och överaktivitet är samma sak för att den riktiga betydelsen kallas Attention Deficit Hyperactivity Disorder. Det finns flera underdiagnoser, även en som kallas adhd – underaktiv disorder (disorder=sjukdom), även som i namnet där det nämns Deficit, vilket betyder underskott eller brist.
Oftast har personer med adhd inte den bipolära störningen som jag också blivit diagnoserad med. Jag har mött sjukhuspersonal som sagt att sådana fall inte blivit korrekt utredda och förnekad det som för mig är verklighet. En behandlare inom barn och ungdoms psykiatrin sa att bordelinestörning inte ges till barn, men att det i vissa fall gör det. Samma är det med schizofreni. När jag läste Torey Haydens bok ”Bara Barnet” så var det en pojke runt 5-6 åldern som fått diagnosen Schizofreni.
Varför jag tog upp borderline och schizofreni är att de är samma med dessa fall som med de hopflätade diagnoserna adhd och bipolär störning ofta anses som inkorrekt. Samtidigt som det är viktigt att få en diagnos om märker att man får problem med ens symptom så får man komma ihåg att man inte är sin sjukdom.
