Han fick blommor, tröja, halsduk, bok, och vinebröd, och julgodis av mig^^
Advent igår!
Nya bilder:
måndag 30 november 2009
söndag 29 november 2009
fredag 27 november 2009
Stygn
Ska ta bort stygnen idag. Usch va de gör ont, blä. Det brukar kittlas när jag tar bort stygn, men nu har det inte läkt ordentligt så det gör svinont. Bajs. Ska ta svininfluensasprutan också. Usch. Fy och hu jeda mig. Varför var jag tvungen att göra det igen, och till råga på allt få sy? Jag som trodde jag hade slutat... Och det har jag!
torsdag 26 november 2009
Gamla smycken
Dåligt
Usch vad jag är dålig på att uppdatera. Jag kan bara rapportera det: min födelsedag var skit. Visst jag hade en lyckad fest innan min födelsedag, men just dagen då jag föddes för 17 år sedan var skit. Jag gick inte till skolan och var ensam hela dagen.
Jag har gjort massor med nya smycken, och de ska jag så småningom fota och lägga in här. Så länge blir det en bild jag redigerat.
Jag har gjort massor med nya smycken, och de ska jag så småningom fota och lägga in här. Så länge blir det en bild jag redigerat.
måndag 23 november 2009
söndag 22 november 2009
fest
Hade födelsedagsfest igår. Eftersom mamma vet att jag gillar att göra smycken så fick jag material till det, jag fick även pengar, kläder, smycken och en bild-sudoku-bok. Ella hade gjort ett armband själv, det var jättegulligt :)
Sedan kom Mats släkt, och de var snälla. Jag fick ett helt set med målargrejer, skissblock, särskilda pennor och ett jättesött skrivblock. Jag fick även ett presentkort på cubus. Jag borde vara glad. Men den där känslan försvinner inte. Sorg. Men jag skrattade och hade kul och jag pratade om pinsamheter jag vart med om. Jag borde vara glad..
Ny bild:
Sedan kom Mats släkt, och de var snälla. Jag fick ett helt set med målargrejer, skissblock, särskilda pennor och ett jättesött skrivblock. Jag fick även ett presentkort på cubus. Jag borde vara glad. Men den där känslan försvinner inte. Sorg. Men jag skrattade och hade kul och jag pratade om pinsamheter jag vart med om. Jag borde vara glad..
Ny bild:
fredag 20 november 2009
Ungdomar.se
Jag känner mig nästan rädd varje gång jag ska logga in på ungdomar.se. "är det någon elak kommentar, tro?". Så känner jag. Varför kan folk inte hålla god ton? Jag orkar inte vara rädd och känslig hela tiden, men jag har ju en sådan diagnos som gör att jag är en väldigt känslig människa under mina depressiva perioder. Jag pallar inte mer skit. Det har jag redan fått tillräckligt när man var barn. Barn kan vara så otroligt elaka mot varandra. Slag, knuffar, knivhot, ord som sätter spår. Och en sjukdom till råga på allt. Jag är bara en människa som behöver lite förståelse, inte en som bara tycker synd om sig själv. Men det är klart, det kanske framstår så, och det kan jag inte göra så mycket åt.
Idag har jag vart blandat glad och ledsen. Glad för min födelsedagsfest som jag ska ha i morgon, och ledsen för det som hände rätt nyligen. Flashbacks kommer tillbaka jämt och ständigt.
Sjukhuset, sårvatten, stygn... Jag mår illa.
Idag har jag vart blandat glad och ledsen. Glad för min födelsedagsfest som jag ska ha i morgon, och ledsen för det som hände rätt nyligen. Flashbacks kommer tillbaka jämt och ständigt.
Sjukhuset, sårvatten, stygn... Jag mår illa.
Nya bilder
torsdag 19 november 2009
Kom-i-håg armband
tisdag 17 november 2009
Positivt
För en gångs skull ett POSITIVT möte med socialen. Jag ska få en kontaktperson om redan några veckor. Det är en relativt bra tid för en sådan sak brukar ta lång tid. Den personen ska eventuellt va med ibland i skolan, och på fritiden. Jag ser det inte som pinsamt om en sådan person är med i skolan, för jag har liksom inget att dölja. Jag är alltid öppen. Jag känner mig positiv idag. Kan detta vara sant? Efter ÅR har jag äntligen fått en lösning på min diagnos. Jag tror det är så att om man har en diagnos går det lättare. När jag inte hade någon diagnos sa de bara "Jaha, vad ska vi göra åt det då?", och när jag var borta från skolan behandlade de mig som en brottsling bara för att jag hade "skolplikt". Nu är jag ju sjukskriven så det tar de faktiskt hänsyn till
Jaha..
Idag händer det.. Ska på ett soc-möte igen. Ska få en såndära kontaktmänniska^^ Håhå jaja.
Jag känner mig kluven iför det här. Lite besviken över att jag inte kan klara mig själv. Men också glad över att det blev beviljat och plus att jag inte vill bli inlagd igen.
Jag tror att jag tar vara på livet, och att jag kan ta vara på det ännu mer om jag får en kontaktperson. Jag menar, jag är ju den som bestämmer över vad vi ska göra tsm. Jag vill ha en ung kvinna som kontaktperson. En som kan bli min kompis, men som samtidigt får betalt för det (av komunen såklart). Det känns lite snopet. Men ja, jag får väl ta det som finns..
Jag känner mig kluven iför det här. Lite besviken över att jag inte kan klara mig själv. Men också glad över att det blev beviljat och plus att jag inte vill bli inlagd igen.
Jag tror att jag tar vara på livet, och att jag kan ta vara på det ännu mer om jag får en kontaktperson. Jag menar, jag är ju den som bestämmer över vad vi ska göra tsm. Jag vill ha en ung kvinna som kontaktperson. En som kan bli min kompis, men som samtidigt får betalt för det (av komunen såklart). Det känns lite snopet. Men ja, jag får väl ta det som finns..
måndag 16 november 2009
Min smyckeshörna
Såhär ser min smyckeshörna ut. Här finns materialet till smyckena jag gör, och här hamnar också mina alster^^
Ingen skola idag heller
Jaha, ingen skola idag heller.. Jag förstår inte varför, men så är det och så får det vara. Jag lever mycket komplicerat nu för tiden. Allt ska falla på sin egna plats, men den platsen finns inte. Jag är trött, jättetrött av medicinen som tar upp järn från kroppen. Jag blir irriterad lätt och får alla att känna sig obekväma. Vad är detta? Varför nu?
Jag lever och andas, men det känns som om min inre person inte vill att jag ska göra det. Jag bara går som en outdöd zombie, och jag bara följer med i svängarna utan att vidröra dem.
Jag bara förstör för min omgivning med dessa saker..
Jag lever och andas, men det känns som om min inre person inte vill att jag ska göra det. Jag bara går som en outdöd zombie, och jag bara följer med i svängarna utan att vidröra dem.
Jag bara förstör för min omgivning med dessa saker..
söndag 15 november 2009
Fullt upp med att leva
Jag känner verkligen att jag lever just nu. Om livet bara leker, så leker också ens existens. Man blir mindre levande om att går som det ska. Har man smärta hela tiden förstärks den levande känslan, och den är i det fallet negativ.
Ja, jag vet. Jag pratar mycket i gåtor, jag pratar mycket i ord, och jag leker med svenska språket. Jag tror det är för att jag bär på så mycket som vill komma ut. Jag spenderar mycket tid med att sitta vid datorn och skriva. Hur länge som hellst. Jag känner mig levande på ett positivt sätt när jag skriver. Och även min passion för att tillverka smycken. Jag känner mig i sådana situationer levande på ett magiskt nästan verkligt sätt. Jag tror inte på ödet, jag tror inte på ett hellyckligt liv. Men en sak tror jag på: min egen styrka. J
ag försöker andas. In och ut. Ut och in. Men det går trögt. Jag bara famlar runt i tystnaden, men ändå njuter jag sålänge det varar. Jag bara ler mot ondskan. Den som följt mig så många år. År av utredningar, mobbning, slag och syner. Syner som bara jag såg. Medans andra håller på med sina yliga saker tänker jag på livet efter döden.
Kanske finns det inget? Kanske finns allt. Jag vet inte.
Ja, jag vet. Jag pratar mycket i gåtor, jag pratar mycket i ord, och jag leker med svenska språket. Jag tror det är för att jag bär på så mycket som vill komma ut. Jag spenderar mycket tid med att sitta vid datorn och skriva. Hur länge som hellst. Jag känner mig levande på ett positivt sätt när jag skriver. Och även min passion för att tillverka smycken. Jag känner mig i sådana situationer levande på ett magiskt nästan verkligt sätt. Jag tror inte på ödet, jag tror inte på ett hellyckligt liv. Men en sak tror jag på: min egen styrka. J
ag försöker andas. In och ut. Ut och in. Men det går trögt. Jag bara famlar runt i tystnaden, men ändå njuter jag sålänge det varar. Jag bara ler mot ondskan. Den som följt mig så många år. År av utredningar, mobbning, slag och syner. Syner som bara jag såg. Medans andra håller på med sina yliga saker tänker jag på livet efter döden.
Kanske finns det inget? Kanske finns allt. Jag vet inte.
nyredigerat gammalt foto
Detta är min syster och min styvsyster när de var yngre. Det var den första bilden jag tog med min systemkamera. Hittade den precis nu, och har redigerat den lite. Här kommer lite dikter också.
(Dikterna har inget med bilden att göra)
BESVIKELSE
Besvikelse är ett ord
människor kommit på
för att förändra verkligheten
och sedan minnas
vad som är fel
LURAD!
Du är förtjusande idag!
Tack!
Jag skoja bara!
Lurad!
GHASTLY
Ghastly är ett spöke. Det hörs på namnet.
Eller nej. Han är ett minne.
Han ser ut som en människa av kött och blod.
Men han är död.
Eller, han och han. Den, kanske man skulle säga.
Han kan bli vad han vill.
Även en hon.
Ghastly är ett minne i ditt sinne.
(Dikterna har inget med bilden att göra)
BESVIKELSE
Besvikelse är ett ord
människor kommit på
för att förändra verkligheten
och sedan minnas
vad som är fel
LURAD!
Du är förtjusande idag!
Tack!
Jag skoja bara!
Lurad!
GHASTLY
Ghastly är ett spöke. Det hörs på namnet.
Eller nej. Han är ett minne.
Han ser ut som en människa av kött och blod.
Men han är död.
Eller, han och han. Den, kanske man skulle säga.
Han kan bli vad han vill.
Även en hon.
Ghastly är ett minne i ditt sinne.
lördag 14 november 2009
fredag 13 november 2009
Detta representerar mig
SIFFERPUSSEL OCH ORDLEKAR^^ min psykolog sa att jag har hög IQ, undrar varför...
Att leva med Cassandra
Att leva i en värld där man inte passar in är svårt nog. Men mer komplicerat blir det om man har en sjukdom. Den jag har, tar över mig totalt. Jag orkar knappt något längre. Jag lever i en värld av förvirrig, en värld fylld av frågor, som världen inte är kapabel till att ge. Vad är mest plågsamt: att ha frågor, eller att ha vetskapen om att man aldrig kommer att få ett svar?
Jag ser den flickan, Hon heter Cassandra, och hon finns inom mig. Hon ser ut som en ängel. Ljus hy, nästan vit, bakom henne kan man skymta vingar. Mörkt, lockigt hår. Men, bakom det fantasifulla yttre finns såklart det inre, mindre glamorösa verkligheten.
Cassandra drar ner mig. Långt under jorden. Hon leder mig långsamt in i mörkret omgring oss.
- Vart är vi påväg? flämtar jag.
- Shut up, väser hon.
Jag är vilseledd, jag är bortkopplad. Hon tvingar mig till hemska saker. Som att skära i huden på mig själv, eller leka med människor så de blir rädda- Hon bara förstör- Men så kommer en grön ljusstråle. Den skär rakt in i Cassandra. Jag sväljer försiktigt, och när medicicinen, den räddande abilify når magen, så dör hon.
Jag ser den flickan, Hon heter Cassandra, och hon finns inom mig. Hon ser ut som en ängel. Ljus hy, nästan vit, bakom henne kan man skymta vingar. Mörkt, lockigt hår. Men, bakom det fantasifulla yttre finns såklart det inre, mindre glamorösa verkligheten.
Cassandra drar ner mig. Långt under jorden. Hon leder mig långsamt in i mörkret omgring oss.
- Vart är vi påväg? flämtar jag.
- Shut up, väser hon.
Jag är vilseledd, jag är bortkopplad. Hon tvingar mig till hemska saker. Som att skära i huden på mig själv, eller leka med människor så de blir rädda- Hon bara förstör- Men så kommer en grön ljusstråle. Den skär rakt in i Cassandra. Jag sväljer försiktigt, och när medicicinen, den räddande abilify når magen, så dör hon.
torsdag 12 november 2009
Dagens dikt
Vita vingar.
Vitt hus.
Vitt ljussken.
Vitt havsbrus.
Vita sängar.
I sjukhusets sal.
Vita handlingar.
Du hade inget val.
Vit blomma.
Vit knopp.
Vita moln, på solens topp.
Allt är vitt.
Allt är ditt.
För du är universums mitt.
KELSIEY.COM
poeter.se/KELSIEY
KELSIEY.wordpress
Vitt hus.
Vitt ljussken.
Vitt havsbrus.
Vita sängar.
I sjukhusets sal.
Vita handlingar.
Du hade inget val.
Vit blomma.
Vit knopp.
Vita moln, på solens topp.
Allt är vitt.
Allt är ditt.
För du är universums mitt.
KELSIEY.COM
poeter.se/KELSIEY
KELSIEY.wordpress
onsdag 11 november 2009
Dagens dikt
Jag säger det rent ut
Jag gillar inte dig
Du säger det rent ut
Du gillar inte mig
Vi säger det rent ut
Vi gillar inte varann
Det är bara det
Att vi ju inte var
det vi skulle vara
utan kärleken vi inte har
KELSIEY.COM
poeter.se/KELSIEY
Jag gillar inte dig
Du säger det rent ut
Du gillar inte mig
Vi säger det rent ut
Vi gillar inte varann
Det är bara det
Att vi ju inte var
det vi skulle vara
utan kärleken vi inte har
KELSIEY.COM
poeter.se/KELSIEY
Nytt för skrivarkonst
Domänet krånglade med skrivarkonst.com, så nu är adressen tydligen kelsiey.wordpress.com .
Back to the beginning 6
Jag sover utomhus i ett rött tält.
Utanför viner vinden,
men jag sover lika ljupt för det.
Vi tältar i trädgården,
vi leker,
sover,
och äter smörgåsarna vi hade med.
Men snart ska vi in i värmen.
Dricka varm choklad.
Och tillbaka till verkligheten,
som inte finns
Utanför viner vinden,
men jag sover lika ljupt för det.
Vi tältar i trädgården,
vi leker,
sover,
och äter smörgåsarna vi hade med.
Men snart ska vi in i värmen.
Dricka varm choklad.
Och tillbaka till verkligheten,
som inte finns
Back to the beginning 5
Jag lekte så otroligt fint.
Det sa mammas väninnor.
Se så fint de leker!
Jag gjort sandkakor i sanden,
log stort,
och mitt mörka hår vajade i vinden.
Det sa mammas väninnor.
Se så fint de leker!
Jag gjort sandkakor i sanden,
log stort,
och mitt mörka hår vajade i vinden.
Kreativa vingar
Kreativa vingar.
Med vana händer trär jag pärlan på tråden.
Kreativa vingar.
Med darrande hand målar jag tavlan, den som föreställer dig.
Kreativa vingar.
Med de kreativa vingarna flyger jag genom kreativitetens värld.
Med vana händer trär jag pärlan på tråden.
Kreativa vingar.
Med darrande hand målar jag tavlan, den som föreställer dig.
Kreativa vingar.
Med de kreativa vingarna flyger jag genom kreativitetens värld.
Psykiatrins fel
Jag har som sagt erfarenhet av psykiatriska inläggningar. Det finns en hel del som behövs åtgärdas, och en hel del fel.
Fel: Man får inte gu utanför ett visst område, och känner sig inlåst.
Effekten blir: Man blir deprimerad, mer isolerad, och känner inte att man förtjänar bättre. Livet blir ett fängelse.
Åtgärd: Varför kan inte ens kontaktperson gå med en på en promenad så man får lite avvänjning från ensamheten? Jag förstår om man inte kan gå ensam, men någon personal borde väl kunna vara med en i så fall?
Fel: Man får inte ha mobiltelefon.
Effekten blir: Man får ingen kontakt med omvärlden. Hur ska man då blir frisk?
Åtgärd: Varför kan inte varje patient ha en egen bärbar telefon, med eget nummer som man endast kan ringa på (inte sms:a eller andra funktioner)?
Fel: Man får inte gå i kortarmat.
Effekten blir: på sommaren blir det outhärdligt och man känner sig kränkt.
Åtgärd: Man får vissa stunder på dagen då man är ensam med en läkare då man får lufta av sig lite.
Fel: Man får ingen respekt om man är tvångsinlagd, medan andra som självmant lags in får mer respekt.
Effekten blir: At man får sämre självförstroende, och inläggningen gör ingen nytta.
Åtgärd: Personalen tar en stund varje dag för att lära känna patienten och ger den lite andrum
Fel: Man får inte gu utanför ett visst område, och känner sig inlåst.
Effekten blir: Man blir deprimerad, mer isolerad, och känner inte att man förtjänar bättre. Livet blir ett fängelse.
Åtgärd: Varför kan inte ens kontaktperson gå med en på en promenad så man får lite avvänjning från ensamheten? Jag förstår om man inte kan gå ensam, men någon personal borde väl kunna vara med en i så fall?
Fel: Man får inte ha mobiltelefon.
Effekten blir: Man får ingen kontakt med omvärlden. Hur ska man då blir frisk?
Åtgärd: Varför kan inte varje patient ha en egen bärbar telefon, med eget nummer som man endast kan ringa på (inte sms:a eller andra funktioner)?
Fel: Man får inte gå i kortarmat.
Effekten blir: på sommaren blir det outhärdligt och man känner sig kränkt.
Åtgärd: Man får vissa stunder på dagen då man är ensam med en läkare då man får lufta av sig lite.
Fel: Man får ingen respekt om man är tvångsinlagd, medan andra som självmant lags in får mer respekt.
Effekten blir: At man får sämre självförstroende, och inläggningen gör ingen nytta.
Åtgärd: Personalen tar en stund varje dag för att lära känna patienten och ger den lite andrum
tisdag 10 november 2009
My name is Kelsiey
Jag har alltid varit dubbel.
Två personer i en.
Den sjukliga Tricia.
Och den friskförklarade Kelsiey.
Jag lever med de båda.
De båda är en del av mig.
Jag känner som dem båda.
Men jag känner dem var för sig.
KELSIEY.COM
Två personer i en.
Den sjukliga Tricia.
Och den friskförklarade Kelsiey.
Jag lever med de båda.
De båda är en del av mig.
Jag känner som dem båda.
Men jag känner dem var för sig.
KELSIEY.COM
Vitt
Vita vingar.
Vitt hus.
Vitt ljussken.
Vitt havsbrus.
Vita sängar.
I sjukhusets sal.
Vita handlingar.
Du hade inget val.
Vit blomma.
Vit knopp.
Vita moln, på solens topp.
Allt är vitt.
Allt är ditt.
För du är universums mitt.
Vitt hus.
Vitt ljussken.
Vitt havsbrus.
Vita sängar.
I sjukhusets sal.
Vita handlingar.
Du hade inget val.
Vit blomma.
Vit knopp.
Vita moln, på solens topp.
Allt är vitt.
Allt är ditt.
För du är universums mitt.
måndag 9 november 2009
Kärleken vi inte har
Jag säger det rent ut
Jag gillar inte dig
Du säger det rent ut
Du gillar inte mig
Vi säger det rent ut
Vi gillar inte varann
Det är bara det
Att vi ju inte var
det vi skulle vara
utan kärleken vi inte har
Jag gillar inte dig
Du säger det rent ut
Du gillar inte mig
Vi säger det rent ut
Vi gillar inte varann
Det är bara det
Att vi ju inte var
det vi skulle vara
utan kärleken vi inte har
söndag 8 november 2009
Fars dag
Min pappa stället upp otroligt mycket för mig, med min sjukdom, min skolgång som är lite tilltrasslad pga specialscheman osv. Därför har jag köpt världens finaste fars dag presenter. Men lägger inte in dem här än, för då kanske pappa går in och ser innan han hunnit öppna dem^^
Här är iaf lite nya bilder jag fotat
Här är iaf lite nya bilder jag fotat
Nyrenoverat
Mitt nya rum är färdigt nu. När mamma flyttade ihop med sin man så hade alla barnen utom jag ett rum och jag var väldigt upprörd, men nu har jag finally fått ett eget rum. Jag vet att jag låter lite fjantig, men jag kände mig grymt utanför. Nu känner jag mig som en del i familjen.
Jag tror att jag uppförstorar allt för att jag har vissa diagnoser. Adhd och bipolär till exempel. Det gör att ett fint hus kan bli en ruin, ett vackert hav kan bli kvicksand, och ett hel familj kan bli halv. Nu har jag insett att allt inte behöver bli en så stor grej.
Undra när man blir vuxen? Nästa år fyller jag 18 men jag kommer aldrig bli helt vuxen^^
Här är iaf bilderna av rummet:
Jag tror att jag uppförstorar allt för att jag har vissa diagnoser. Adhd och bipolär till exempel. Det gör att ett fint hus kan bli en ruin, ett vackert hav kan bli kvicksand, och ett hel familj kan bli halv. Nu har jag insett att allt inte behöver bli en så stor grej.
Undra när man blir vuxen? Nästa år fyller jag 18 men jag kommer aldrig bli helt vuxen^^
Här är iaf bilderna av rummet:
lördag 7 november 2009
onsdag 4 november 2009
tisdag 3 november 2009
Idag
Var bara på en lektion i skolan. Italienskan. Den betyder mycket för mig, jag hoppas en dag få åka till italien^^ Jag ligger efter rätt mycket, eftersom jag vart mycket sjuk ett tag. Måste plugga..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)