Mitt nya rum är färdigt nu. När mamma flyttade ihop med sin man så hade alla barnen utom jag ett rum och jag var väldigt upprörd, men nu har jag finally fått ett eget rum. Jag vet att jag låter lite fjantig, men jag kände mig grymt utanför. Nu känner jag mig som en del i familjen.
Jag tror att jag uppförstorar allt för att jag har vissa diagnoser. Adhd och bipolär till exempel. Det gör att ett fint hus kan bli en ruin, ett vackert hav kan bli kvicksand, och ett hel familj kan bli halv. Nu har jag insett att allt inte behöver bli en så stor grej.
Undra när man blir vuxen? Nästa år fyller jag 18 men jag kommer aldrig bli helt vuxen^^
Här är iaf bilderna av rummet:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar