www.ettorakel.blogspot.com
- - -

NY SKRIVBLOGG:
ELDVARELSE.BLOGSPOT.COM

tisdag 19 januari 2016

Sprickan i väggen

Skrivpuff 19/1-16: Skriv om "fåra"

- - -

SPRICKAN I VÄGGEN

Det är en spricka i väggen
Jag ser på den och undrar hur den kom dit
Kanske var det ett slagsmål här,
någon dunsade in i väggen med otrolig kraft.

Fast kanske var det någon som ristade in sprickan,
med flit,
slet med att få fram ett budskap,
kanske var det ett rop på hjälp.

Eller kanske är det en dålig vägg,
väggen kanske har möglat och sen spruckit.

Kanske en barnfamilj har bott här,
och kanske ett barn har bråkat med sitt syskon,
och råkat skada väggen.

Men det kan ju också vart så att här bodde en konstnär,
som blev frusterad på sitt arbete.
Slog knytnäven i väggen.

Fast knytnäven kunde ju också tillhöra en ensamstående förälder,
som fick en meltdown över att denne inte fick vardagen att gå ihop.

Fåran i väggen stirrar på mig,
medan jag går ut från lägenheten som hyresvärden haft visning i.

söndag 17 januari 2016

Foto & filmdag + Midnight stars "musikvideo"

Idag har jag och min fader varit på Hunneberg och fotat och filmat lite. Jag har nu gjort en liten kombinerad "musikvideo" till min låt "Midnight stars" (mest på kul), och en 'fotovideo' som ni kan se nedan:




För den som vill veta hur det VERKLIGEN lät under inspelningen av Midnight stars videon, så finns en "Behind the scenes" på min Facebooksida:


Midnight stars - behind the scenes!
Midnight stars - 'behind the scenes':Hur det EGENTLIGEN lät när vi spelade in "Midnight stars - music video & photography video"!
Publicerat av Tyler's Arts 'N' Creativity den 17 januari 2016

Direktlänk till 'Behind the scenes" på Facebook: https://www.facebook.com/triciajohanssonofficial/videos/1017331014990021



Här nedan kommer några av fotona jag tog på Hunneberg...









/Oraklet

fredag 15 januari 2016

Min resa till Japan!

Jag var i Japan (Tokyo & Kyoto) sommaren 2015, och det tror jag inte jag berättat om här i bloggen eftersom jag hade en paus i bloggandet då. Men nu har jag klippt ihop en liten film från min Japan-resa (videoklipp och foton) och ja lite pianomusik jag spelat in lade jag in som filmmusik. Hoppas ni gillar't!

Fotar med Nikon D5000 (18-105mm) och filmade med Sony Experia z3 (därav halvdålig kvalité).
Spelar på Yamaha P-35 digitalpiano och spelade in med Garageband app (lite dålig kvalité, jag vet).


/Oraklet

torsdag 14 januari 2016

Krossa systemet

Skrivpuff 14/1-16: Skriv om "System"

- - -

Pennorna skrapar i skrivsalen och eleverna suckar med jämna mellanrum. Läraren hade precis givit klassen en uppgift. Att skriva om vad som helst som inkluderar en känsla. Aline tittar ner på sitt tomma papper. Hon känner sig som pappret, tom. Men så får hon en idé:

"Jag förväntas skriva något om kärlek,
jag förväntas skriva något som är av stereotyp
Jag förväntas skriva om hur jag känner, som jag inte förväntas visa utåt.

Det förväntas något cliché av mig,
Men det förväntas ändå något av djup
Man förväntas av så mycket,
annars skulle vi inte få en sådan här uppgift: stereotyp, cliché
Ni lärare tror att vi elever är djupa innerst inne,
måste få uttrycka oss.

Men jag är Aline.
Visst, jag är kär, jag är kär i Hanna.
Visst, jag kan vara en stereotyp:
jag är en stereotypisk hårdrockare som headbangar.
Visst, har jag känslor jag inte visar utåt:
jag störs av den här uppgiften utan att sucka som resten av klassen.
Visst är jag djup, jag funderar på hur mycket spaghetti varje elev har ätit i sitt liv.

Men jag är inte cliché, för jag ska krossa det här systemet!"

Aline tittar upp från sitt papper och ler för sig själv. Hon vet att den sure läraren kommer ge henne lägsta möjliga betyg. Men vad spelar det för roll när hon för första gången i sitt liv givit sig själv det högsta betyget?

söndag 10 januari 2016

Drottningen och Herr Larsson

Skrivpuff 10/1-16: Skriv om ordet "Slarvig".

Pepp, Sickan och Krusberth i "Drottningen och Herr Larsson"

Pepp, Sickan och Krusberth är en humoristisk följetong och detta är novell nummer fyra om dem.

- - -

Pepp sneglade på Sickan som satt kutryggig i solstolen. Nu tror ni förstårs att det är sommar eftersom jag skrev "solstol" men så är det minsann inte. För det är höst och Sickans moster har precis flyttat till ett nytt torp i skogen och hade ännu inte fått dit flyttlasset. Så de fick sitta på ett par gamla solstolar tills vidare.

Luften i torpet var fuktig och Sickan tycker det luktade surt. Men han kände sig ändå ganska vankelmodig över flytten då deras gamla hem hade luktat marshmallows, vilket även den lukten kunde bli tröttsam i längden!

"Nä men kom igen nu, så illa luktar det inte", försökte Pepp och tvinnade sitt röda hår runt lillfingret. Hon hade en vemodig uppsyn. "Nu bor du ju närmare Krusberth också. Du har ju bara flyttat tvåhundra meter, det är väl inget och känna sig vankelmodig över?! Fast lite surt luktar d.."

"Jaja, nu räcker det med att försöka muntra upp mig!"

I samma stund hade Krusberth vaknat. Pepp och Sickan är de enda vänner Krusberth har. De är förstårs bara små ynkliga och klenbenta tonåringar, men eftersom Krusberth är den griniga gubbe han är, så får han nöja sig med detta sällskap. Gubben satte sig på sängkanten och borstade bak sina fyra hårstrån medan han slirade lite i tanken och kände sig tvehågsen när han kom på att han ej fått någon frukost på sängen idag heller. Klart han bor själv, och de klenbenta ungdomarna bor på andra sidan byn, men folk är så småaktiga som inte kan göra frukost åt andra, eftersinnade Krusberth där han satt.

Plötsligt ringde det på dörren. Det var Pepp och Sickan.
För dig som inte vet är Pepp en flicka på 13 år som nog kan betraktas som trions huvud. Inte mycket till huvud, men får ta vad man har... Sickan är 14 år  och hans signalament är en sliten beige basker-keps. Krusberth är en grinig 50-åring som de gillar att hänga med för att det inte finns så många andra att förbrödra sig med i området.

"Jaha, och nu kommer ni? Varför fick jag ingen frukost på sängen?"
"Va? Jag vill ha kaffe", svarar Pepp och rotar sig genast fast i hans soffa medans hunden Buster slemmar ner hennes strumpor.
"Ha och ha..." muttrar gubben och slår på kaffekokaren. "Ni ska bara ha och ha och ha och ha och..."
"Jaja vad är detta?" svarar Sickan utan att egentligen svara och håller fram en tavla på en proper kvinna i medelåldern. Hon hade silvergrått, långt, lockligt hår, skrattrynkor och log med ett självsäkert men ödmjukt leende mot fotografen.
"Är det din flickvän?"
"Va? Nej du vet väl att jag bara haft pojkvänner?" grymtar Krusberth från köket och sneglar pillemariskt på Sickan. "Dessutom är hon kunglig. Aldrig att jag skulle orka ha att göra med kungligheter..."
"Va?" utbrister Pepp förundrat och hoppar ut till Sickan i vardagsrummet där han står och trycker i ett hörn med bilder på kungligheter.
"Varför har du ens bilder på kungligheter?" början hon spörja ihärdigt medan Krusberth kommer ut med kaffe.

Nu blev Krusberth sådär tvehågsen igen.
"Ja hur var det nu... Min ingifta fasters faders... erhm farbror..? Var bror till.. Hmm Herr Larsson..."
"Vem är Herr Larsson?" frågade ungdomarna och såg bortkomna ut.

Plötsligt hördes en sträv och lite smått näsvis röst i bortre änden av rummet:
"Nej nej nej, det var din ingifta fasters faders morbrors bror. Om jag får be!"

De två ungdomarna och den gamle mannen tittade förskräckt mot dörren och såg den propra damen i silverlockar stå där.

"Va? Men vad är detta... Ah jag bugar å det ödmjukaste.." börjar Krusberth och bockar för damen.
"Det där är väl inte nödvändigt unge herr Krusberth", fnyser Damen, "Vi är ju släkt".
Bakom damen står en liten böjd farbror och tittar fram.
"Nej men det var längesen!" tjuter Krusberth och springer fram till paret.
"Vem pratar han med?" viskar Sickan till Pepp.
"Ingen aning.."
"Barn, låt mig presentera Drottning Smaragda, min gammelgammelfaster och.. erhm.. Herr Larsson. Han fick ingen kunglig titel för han kände inte för't helt enkelt..."

Ungdomarna stirrar framför sig, de förstår ingenting.
"Ja men var inte oförskämda, hälsa nu på ers höghet!" tjatar Krusberth och tänker att den här generationens ungdomar är ovanligt otursamma när de tänker. Tänk att bara sitta där och dega när de har en kunglighet i rummet! Så slarvigt uppfostrade de är!
"Det gör ingenting", skrockar Drottningen och klappar Krusberth på axeln. "Jag är bara ytterligare en av dina förnimmelser".

"Varför hänger vi med dementa gubbar?" frågar Sickan och ställer tillbaka kortet på byrån.
"Jag är inte dement! Visa lite vördnad om jag får be!"
"Låt honom hållas..." försöker Pepp men det bryter ut i bråk.
Gubben tjatar om slarvig uppfostran ända tills Sickans flyttlass kom, tolv timmar senare.

- - -

Idéer av Tricia Furtado och Per-Anders Johansson (min käre fader). Författad av mig, Tricia. Vissa detaljer fick farsan i alla fall bidraga med som inspiration till denna berättelse, för att det är lite kul att fantisera far och dotter/son emellan! Det är min och farsans favoritsysselsättning nämligen...

/Oraklet

lördag 9 januari 2016

Utdrag ur min tanke-bok...

Här kommer fler utdrag ur min tanke- och filosofibok. Obs! Finns risk att folk - dvs ni som läser - inte förstår allt, för jag tänker lite konstigt ibland...

Vissa kända filosofer anser att världen är odelbar och föränderlig. Jag håller delvis med, men jag tror den är odelbar men i ständig rörelse. Att den går i cycler.

Ja, jag kan t.o.m filosofera om sex...

Kan naivitet och intelligens hänga ihop? Inte enligt min teori i alla fall...

Röriga tankar om expanderad IQ/procent på hjärnaktivitet

Och om man då hamnar i något slags "drömtillstånd" (där man är kapabel att tänka) efter döden - för vem vet? - betyder det att man existrerar då? Och är existens bara till för levande ting? Kan man "vara" dvs existera även efter ens fysiska död? Om existens sitter i tanken kanske tanken kan leva vidare men är det en ytterligare en expantion av "att vara, att existera"?

/Oraklet

tisdag 5 januari 2016

Mina sinnen ljuger inte

Första delen av en eventuell berättelse...

Ljudet av tårar hördes inte. För sånt hörs inte. Men hade tårar kunnat ge ljud ifrån sig, så hade hela rummet dånat. Här satt hon och lyssnade på fiolmusik, på lägsta möjliga volym för att inte störa resten av huset. Hon studerade tavlorna framför sig. De hade hennes mamma målat. Det var allt som fanns kvar efter branden och ett av hörnen var fortfarande svart från lågorna. När brandmännen släkt elden, som ätit upp största delen av huset, kunde hon urskilja några saker som inte var svarta av kol. Tavlorna. Sam vill inte minnas.

Det var ljust och fint väder. Skolklockan ringer och Sam ser hur alla barn och ungdomar på skolgården springer in. Hon ser det stökiga gänget bredvid porten, de som alltid muckar gräl med alla. Hon hamnar då och då i slagsmål med Marre. Varför? För att Sam är den enda som inte accepterar skit från dem. Fast det är något visst med Marre och hennes långa ljusa, nästa vita, hår, hennes ljusgröna ögon som man kan drunkna i. Så farlig, så elak, men så tilldragande. Som en sagofigur.

"Är det inte lilla rödluvan som kommer?" tjuter någon ur Marres gäng just som Sam går förbi.
"Ja, jag är rödhårig, stör det dig? Kanske mitt röda hår bränner din stackars hud som eld eller?" snäser Sam och kom på att det lät töntigare när hon sa det högt än när hon tänkte det i huvudet. Hon tänkte smidigt glida förbi de fyra personerna som hånler, men så subtilt blev inte rörelsen när Marre tar tag i hennes krage och griper hårt tag om Sams nacke.

"En dag kommer jag vinna över dig. Du bör inte vara så uppkäftig"
Marres gröna ögon borrar sig in i Sam, som trots smärtan i nacken blir lite pirrig av de där ögonen. Hon hånler tillbaka på gänget.

"Visst, in your dreams!" skrattar hon och går in genom huvudentrén.
"Jävla tomboy alltså"

Lektionerna går och på rasten sätter sig Sam i skuggan under ett träd och läser i mobilen för att verka upptagen. Hon känner en karatespark i ryggen och dunsar handlöst ner på marken.
När hon tittar upp ser hon Marre som kisar med ögonen mot henne.

"Jaså, du måste gå på bakifrån för att ha en chans..." morrar Sam och tittar ilsket på sin rival.
"Det här får du för att du jämt är så uppkäftig, det är jag som regerar på den här skolan!" skriker Marre och måttar ett slag mot Sam som väjer undan i sista stund. Ett flin bryter ut och Marre blir röd i ansiktet av irritation. Några fler slag, och några fler missar och när Marres ansikte är precis intill Sam så trycker sig Sam emot henne med all kraft och kysser henne.
"Vad fan sysslar du med din jävla hora?!"
"Hånglar med dig, vad ser det ut som? Om du inte kunde uppfatta det så borde din uppfattningsförmåga vara ganska tillplattad!" flinar Sam till en förvirrad Marre. De två tjejerna bara ser på varandra. Sams rival blev besegrad av en kyss.