Den andra flickan

Gammal novell skriven 2009

Alexis såg in i den andra flickan, som såg ut som henne själv. Hon kollade på flickan på andra sidan, med långt svart hår, så långt att det nådde midjan, himmelsblå ögon, och blek, vit hy. Flickan stirrade tillbaka. Hon hade en ond, kall blick. Det gick inte att ta miste på vreden som gömdes bakom det uttryckslösa ansiktet. Ögonen sa så mycket. Hon hade inte trott på det själv, förens hon själv känt känslan. Känslan av att vara halv. 

”Varför låtar du dem göra såhär mot dej?”, tänkte hon och kollade på flickan framför sig. Flickan stirrade tillbaka. Alexis tog mod till sig och sa ”Jag vill slå sönder dig!”. Hon skämdes lite, när hon hörde hur grym hon lät. Hon lät precis som alla som sa så till henne i skolan. Hon tittade tillbaka på flickan som såg ut som henne själv. Tillslut så stod Alexis inte ut med åsynen av flickan längre, hon slet tag i spegeln som hängde framför henne på väggen, och slängde in den i garderoben. Spegeln skymdes av en stor, mörkgrön rock, och nu syntes bara halva Alexis spegelbild. ”Jag vill aldrig mer se dej”. Hon hörde hur dum hennes röst lät. Patetiskt, och sorgligt dum. 

- Alex ? 
Jo Tuesday, stod i dörröppningen. 
- Ja?, Svarade Alex, som skyndade sig att stänga dörren till garderoben. 
- Pratar du med dig själv nu igen? 
- Nej. 
Jo skyndade sig ut i köket igen, och Alexis, hörde hur hon började prata i telefonen igen. ”Ja, det låter bra, Charlie, ta med dej hela jävla gänget till Central Park, så köper vi ut öl”. Alexis hörde det ungefär varje fredag när Jo ringde runt till sina kompisar. Hon va så avundsjuk på Jo. Så mycket kompisar som Jo Tuesday Rébel hade, var svårt att ha. Det var ju förklaringen till att Alexis Vicky Tuesday, stod och pratade med sig själv. Hon önskade att hon va lika populär som sin syster. Jo kom in i rummet igen. 
- Jag går till Henke, vrålade hon när hon lånade Alexis hårborste. 
- Ja, visst. Gör det. 

Hon var avundsjuk. Så jävla avundsjuk. Hon inspekterade Jo, som stod och kammade sitt ljusa fuskblonda hår. Det var Jo, som hade blivit den snygga. Det va Jo, som blivit den populära. Det va Jo, som hade blivit familjens stolthet. Det var så underligt att två syskon kunde vara så olika. Det märkligaste, i det att de var så olika, var att de egentligen var födda till att vara lika. De är tvillingar. Enäggstvillingar. Men det märks förstås inte. Jo var bäst av dem bägge. Jo, hade fått de bästa generna, och Alexis hade fått de som blev över. Det var så hon brukade tänka. Det var så det kändes. 
- Jag sticker nu !! 
- Okej, fint ! 
Det var inte meningen att det skulle bli så snäsigt svar, men så blev det. Och tänker man efter så var det kanske inte så konstigt, då dessa tankar pågick i hennes huvud. 
- Vad är det? 
- Inget. 
Jo skyndade sig ut genom dörren. 
- Vi syns sen syrran! 

Det var inte Jos fel. Nej, Jo var en bra syster. Hon kunde väll antagligen inte hjälpa att Alexis inte lyckades bra hos klasskompisarna i skolan. En suck ekade från Alexis, ut i den tomma luften. Ibland undrade hon hur hon stod ut med sig själv. Svaret på frågan var nog ganska enkel: hon stod inte ut med sig själv. 

Foto taget av mig. Min syster på bilden. Hon har inget med texten ovan att göra, men tyckte denna bilden passade så bra :)

Skrivpuff - 2 Juni 2012

Skriv om att framhäva (skrivpuff)

Alexis bakslag.
Alexis sneglade över sitt skrivhäfte på Andrea som satt i bänken framför. Utan lärarens vetskap så läste hon av sin fiendes arbetsuppgift. Alexis fnissade till, men lyckades inte hålla sig till en diskret nivå när hon såg sin rival skriva exakt rätt tal i matteboken. "Jävla pluggis!" tänkte hon för sig själv.

"Alexis Sanders!" röt läraren, Mrs Alison med skarp, ljus röst.
"Det var inte mitt fel!" försökte Alexis tränga fram utan att ens veta vad hon svarade emot på.
"Jag ser ju att du skriver av Andrea!" fortsatte läraren med lika hög röst som innan.
Andrea Lexman vände sig hastigt om.
"Vad fan håller du på med?" undrade Andrea argt, men fick inte mer än en blängande blick och en suck till svar. Klassen hade slutat att arbeta med sina uppgifter.

Det spelade ingen roll att Mrs Alison började skrika. I lärarnas värld var det elevernas eget ansvar att sköta sitt arbete, de menade på att det inte direkt gick ut över lärarna om eleverna blev underbetalade McDonalds-biträden. Men vad spelade det för roll egentligen? Alexis hade fått all information hon behövde från Andreas uppgift och nästa dag skulle de ändå ha en annan lärare. Han skulle inte få veta sanningen, och hon skulle få alla rätt på provet!

Andrea blev irriterad på sin bror på vägen hem. Hennes bror, Pontus, hade nyligen fått körkort och lät sig luras av sin lillasysters änglaansikte. Han körde henne precis överallt och gjorde allt hon bad om. I lärarnas ögon var Andrea en ängel, och Alexis ett problembarn. Ingen tänkte på att de kanske var lika skyldiga båda två. Kanske var Alexis så problemframkallande för att ingen tog henne på allvar och endast lyssnade på Andrea? Ingen brydde sig ändå, så det hade Alexis också slutat göra, och Andrea hade fortsatt leva ett falskt prinsessliv.

"Utomordentligt!" tjöt Mr Patrick och slängde ner mattebokens facit tillsammans med Alexis uppgift på bänken framför henne. Andreas min var dock bister när hon fick tillbaka sitt prov.
"Visst är jag ett geni!" gapade Alexis i högan sky och kände sig oerhört stolt, trots att hon faktiskt skrivit av sin klasskompis. Men senare undrade hon varför Andrea inte fick lika bra betyg när hon hade skrivit av henne?

"Sluta framhäva dig själv, dumskalle!" tjöt Victor i bänken bredvid.
"Är du avundsjuk, fetto?", skrek Alexis rakt i ansiktet på honom, och till hennes förtjusning så blev han röd i ansiktet och fick tårar i ögonen.
"Sånt här prat vill jag inte höra i mitt klassrum!" tillrättavisade Mr Patrick strängt.
Klassen viskade.

På vägen ut kolliderade Alexis med Andrea i korridoren för att Victor i ren raseri knuffat till henne vid utgången. Innan hon hann få ett utbrott på honom så hade både hon och Andrea tappat sina böcker och Andreas mattehäfte slogs upp i mittensidan där Alexis skrivit av talen ifrån. Till sin förvåning såg Alexis att hon skrivit fel på en nolla! Hon hade skrivit 30 istället för 35 på en uppgift. Det förklarade varför hon fick bättre betyg än sin rival. Hon hade turligt nog fått rätt när hon sett fel på talet, och talet hade visat sig få fel resultat från Andreas svar. Andreas ögon blev röda av hat.
"På grund av en nolla, den där tjocke Victor som knuffade mig, så fick jag reda på att jag skrivit fel på en nolla i din mattebok! Visst är det helt otroligt, din loser?" skrattade Alexis och fick ett gråtande ansikte till svar. I samma stund vände Victor riktning, slet till sig Alexis prov och slet det i bitar.
"På grund av en nolla som mig, fick du ingen nolla alls på provet! Så går det när man framhäver sig själv på fel sätt!", sa Victor triumferande till en oerhörd förvånad Alexis, som började stortjuta i kör med sin rival!