www.ettorakel.blogspot.com
- - -

NY SKRIVBLOGG:
TRICIAJOHANSSON.WEEBLY.COM/BLOGG

måndag 25 februari 2019

Inget vittne

Inget vittne

Jag har inget vittne,
alltså har det inte hänt.
Jag har ingen som tror mig,
nåja nån enstaka har jag,
men det flesta andra, nej.
Jag har inget minne,
från vissa av sakerna.
Har bara fragment,
för vad som hänt.

Jag har inget vittne,
alltså ingen som var där.
Ingen som såg,
och det var bra.
På sätt och vis kanske en fördel.
Jag hade inte kunnat se vittnet i ögonen,
om detta vittne funnits.

Demonerna som är i mitt huvud ibland kan ha många skepnader. Och om vittnet i dikten fanns, skulle den blivit ännu en demon.

En passande låt till dikten. "Blott en dag". Man ska ta ett ögonblick i sänder. Video inspelad i onsdags på min pianoövning i kyrkan.


- - -

Dagens skrivpuff 25/2-19:
"Skriv en text (t.ex. skönlitterär, poem, debattinlägg, kåseri) inspirerad av
Vittne"

- - -

/Oraklet

onsdag 13 februari 2019

Otrolig känsla

Ur mina berättelser om Avoranic.
Finns även under Planeten Norphor och Cassidy och Castor.

- - -

Otrolig känsla

Det var en otrolig känsla. Av nedstämdhet. Hon kunde inte urskilja mörkt från ljust och ljust från mörkt. Allt kändes hopplöst nu.

Cassidy tittade på Noria.
"Jag vet att det kan kännas så just nu" sa hon.
Noria tittade upp och nickade till svar.

Just nu, det känns alltid såhär. Hon vet inte varför och kanske slutar hon även bry sig. Men hon var glad att hon hade en vän i det hela.
"Du älskade honom eller hur?"
Noria nickade till svar igen. Cassidy visste precis allt hon kände. Hur kunde hon veta det?
"Älskade du någon, du vet, när du bodde på Jorden?" frågade Noria och Cassidy tittade genast ner i marken.
"Ja".
"Hur gick det med den personen?"
Noria ångrade lite att hon ställde frågan när hon såg Cassidys ansiktsuttryck. Nu såg hon också nedstämd ut.
"Hon dog".
Noria ångrade att hon frågade nu. Nels var i alla fall inte död. Han var bara rent omöjlig. Avoranic må vara en värld med mycket som Jorden aldrig hade. Men kärlek fungerar alltid den samma. Det gör ont, en otrolig känsla man inte kan mäta med något. Avoranic har tre blodröda månar på nätterna. Jorden har en vit lysande måne. Det finns många olikheter. I Avoranic är det inte ovanligt att små barn utvecklar konsten att kunna förflytta saker med tankekraft. Sådant kan inte jordiska barn göra. Men kärleken är densamma överallt.

"Får jag fråga om det var därför du flyttade hit?" frågar Noria.
"Åh nej, verkligen inte. Hit kom jag av en ren slump faktiskt".
"Så du vill inte vara här?"
"Jo såklart. Jag saknar jorden ibland, men jag vill vara här mer än där. Jag hade inget liv som var värt att leva där".

Kärleken är den samma överallt. Men även livslusten. Otroliga känslor.

Noria.


SOUNDTRACKS:
Dark musings - komponerad av mig:

En gammal video där jag spelar delar ur "Can you feel the love tonight" (från Lejongkungen) på viola och piano:


- - -

Inspirerad av dagens Skrivpuff 13/2-19:
"Skriv en text (t.ex. skönlitterär, poem, debattinlägg, kåseri) inspirerad av
Otrolig"

- - -

/Oraklet