Inget samvete

Tyst lyssnade jag efter något som indikerade att jag hade rätt. I mörkret satt jag och bara teg. Jag hör, jag ser, jag känner. Men det räknas inte. Han hade vaknat bredvid mig.
"Varför sitter du där? Är du hög eller?" frågade han.
Jag var absolut inte hög, det visste han. Han ville nog bara lite lagom elakt referera till alla mina miljoner psykofarmaka.
"Hörru, varför svarar du inte? Du ska svara när jag pratar med dig!"
Orden blev plötsligt högljudda och vassa och jag blev rädd. Inte nu igen.
"Du vet att jag inte har något samvete eller hur?", fortsatte han och log ett litet, märkligt, snett leende.
Nej, det visste jag mycket väl. Jag tittade ner i madrassen.
"Varför är du så förbannat tyst?!"
Min tystnad gjorde honom upprörd, det visste jag, men vad skulle jag göra? Sa jag någonting skulle det också bli fel.
"Jag vet inte vad jag ska säga..." började jag.
"Använd din hjärna, för helvete, så ska du se att det går bättre? Eller vill du att jag ska banka fram något ur dig istället?"
"Det är just därför jag inte vågar säga något, för vad jag än gör är det ju fel!"
Blixtsnabbt for hans hand fram som tidigare varit gömd under täcket. Blottade sin näve som tog ett hårt tag om min hals och klämde åt.
"Var inte så kaxig"
Jag kände tårarna komma men vägrade att gråta. Han log och gav mig ett hårt slag i magen.
"Gå och lägg dig, din jävla slyna"
Jag lade mig ner, kurade ihop mig och höll mig för magen. Kände mig ensammast i hela världen.

- - -

Skrivpuff 5/12-17: "Hör"

- - -

Ett litet soundtrack till texten:



/Oraklet

London - dag 4

Idag besökte vi China Town, och sist och störst: THRILLER LIVE - A TRIBUTE OF MICHAEL JACKSON. Det var en musikal på Lyric Theatre där det var olika personer (proffessionella dansare etc) som dansade och sjöng Michael Jackson's (och Jackson 5) mest kända låtar. Wow, jag blev mållös. De var helt otroligt lika Michael själv! Ett tag kändes det som om någon hade svingat en trollstav och väckt upp en död... Det var även barn som spelade den unga Michael Jackson. Värt att nämna är att den riktiga Michael Jackson själv har varit på en av dessa konserter som jag besökte, när den första såg dagens ljus 1991 och grundaren känner Michael personligen! Först var det dock bara en musikal, men efter hans död blev det som en hyllning till hans musik.

Ni som följt min blogg ett tag vet att jag älskar MJJ's musik, så detta var resans höjdpunkt för mig!

Jag framför ingången till Thriller live

Vi provade att dricka "Ginger beer". Det var gaaaanska gott. Fast inte riktigt 'min' smak...

Mamma tog en bild på mig när jag står i en telefonkiosk i väntan på att musikalen 
ska börja.

Vi var inne på m&m's world under tiden.

Inne på M&M's world

Inne på China Town

Vi hade jättebra platser på Thriller Live. Tyvärr fick man inte ta några bilder på showen, så jag har inga bilder som kan "bevisa" hur OTROLIGT likt det var! Om ni ska till London nån gång, så rekomenderar jag er att se om någon av Michael Jacksons minnes-musikaler av producenten Adrian Grant går! Då kommer ni förstå vad jag menar!

Program över musikalen, och information om såväl de medverkande 

och MJJ själv

Skylten utanför Lyrics Theatre säger en del...

Biljetten till musikalen.

I morgon åker vi (tråkigt nog) tillbaka till Sverige igen... Men det har varit väldigt spännande och resan hit var över all förväntan!

/Tricia.