Nu tänkte jag berätta om året då hela mitt liv vände. Jag började må dåligt redan som litet barn egentligen, så jag har inget minne av hur mitt liv var innan. Men jag kan berätta om hur det vände.
Den första punkten som jag tar upp är det faktumet att boken gavs ut det här året. Bara den punkten skulle ensam kunna göra det här året till det bästa året i mitt liv hittills. Jag har fått mejl både till min epost, på Facebook och kommentarer i bloggen från folk som redan köpt boken. Jag hoppas att det kommer fortsätta i den här stilen!
Ja, mitt första, egna, riktiga hem! Inte illa minsann. Har självklart haft det bra hos mina föräldrar, men inget går att jämföra med sitt alldeles egna ställe! Och behandlingshemmet kan man inte kalla "hem" ens.
Första gången jag ser mig själv på en tv-ruta. Pratar givetvis nu om tv4 väst-inslaget. Och det var ju dessutom tur att jag inte blev anonym, som de sa att jag skulle. Jag misstänker att de läste kritiken i min blogg och därför tänkte om en aning. För jo, de läser nämligen min blogg. När hon kom från tv4, så sa hon det...
Det finns inte mycket att säga om den här punkten egentligen. Men den är ganska viktig att ha med.
Visserligen ideellt arbete, men det är en bra merit att ha i ett CV! Dessutom har jag ju ingen utbildning, så jag hade tur på den fronten... Fast jag ska plugga till hösten. Har inte med den punkten här eftersom jag inte vet om jag kommer in, men isåfall är det ytterligare en punkt!
Finns inte mycket att säga om detta, mer än att det är jävligt skönt att ha gått ner över 12kg och bara ha 3 mediciner istället för 6-7 mediciner som jag hade innan!
Jag har inte varit helt skadefri, men just skärfri har jag varit i snart 1,5 år! Det finns massa sätt att skada sig på, så jag ska vara ärlig och säga att jag inte varit fri så länge. Men helt självskadefri har jag varit minst sedan 1 april, för jag vet att jag varit helt "ren" sedan jag flyttade in i lägenheten. Jag har inte ens haft "sug" att skada mig sedan jag flyttade in, vilket är överraskande skönt! Och än så länge är det stabilt, och det fortsätter nog så också. Bara att folk litar på mig och att jag tar hand om allt här hemma själv, ger mig skäl till att inte förstöra det jag lyckats med nu. Tittar jag på de punkter ovan här, så är det minsta jag vill göra att skada mig själv. Jag ska förresten laserbehandla mina ärr till hösten, och det är ju också ett skäl till att inte förstöra det jag jobbat för!
Nu ska jag snart iväg till språkcaféet. Förresten så är det ju bara juni, och halva 2013 är kvar. Undrar vad som kommer hända härnäst? 7 fler höjdpunkter? Man får ju i alla fall hoppas att inget förstör det jag byggt upp, men det tror jag inte :)
Kärlek,
Tricia.
