Mina sinnen ljuger inte - del 5: En förändring

Är det så konstigt att jag oroar mig? Är det så konstigt att varje dag känns som en melankolisk smörja?

Marre sitter och tittar ut genom fönstret. Det är förfärligt, att man får lov att luras sådär. Men nu är det som det är. Lärar-Kurt pratar om räta vinkelns ekvation, och ingen verkar bry sig, minst av alla bryr sig lärar-Kurt. Utanför blåser vinden.

Skolan är slut för dagen och Sam går ut genom porten, hon möter Marre bakom skolan och ser länge på henne.

"Jaha, ska vi börja duellen?"

Marre ler stort.

"Nej, här ska fan inte bli en duell. Jag har redan vunnit över dig för många gånger på kort tid. Jag skrev så för att se om du skulle dyka upp. För om du gjorde det, tänkte jag bjuda hem dig på te."

Sam flinar.

"Du är ju sinnessjuk! Men, jag accepterar din inbjudan."

Påväg mot bussen som ska ta dem till Marres morsas palats - fast egentligen är det ju inget palats - så känner Sam hur Marre tar tag i hennes hand.

"Vad gör du?"

"Tycker det är mysigare att gå så här"

"Du är ju knäpp..."

De två tjejerna sätter sig i busskuren. Väntan på bussen blev inte särskilt långvarig.

Väl hemma hos Marre så sätter de sig i Marres rum.

"Vet du, jag tänkte på det där du sa om att du inte vill gå hem efter skolan... Du vet, du kan få komma hit istället, om du vill."

"Jag är inte ute efter välgörenhet!" Utbrister Sam med en kränkt min och fortsätter

"Jag behöver ingen hjälp från någon"

"Det är inte frågan om välgörenhet, din idiot. Jag skulle inte förslå det om inte jag själv ville det" svarar Marre surt.

"Förlåt"

"Vill du ha te?"

Frågan kommer från Marre medan Sam tittar sig runt i det dunkla, men lyxiga sovrummet. De gyllene gardinerna släpper in skymningen alldeles lagomt mycket.

"Ja, tack"

När Sam kommer hem den kvällen känner hon sig sådär härligt varm, även om hon öppnade sin ytterdörr med en klump i magen och förväntade sig en utskällning av Charlie. Men inget sådant hände. Lättnaden spred sig i hennes inre och hon smög in i sitt rum. 

Det kändes nästan som om det slitna huset vajade med vinden, när hon satte sig i sin säng och tänkte på hur allt hade varit den dagen. Hon hade genuint förberett sig för en duell med Marre.

Det mest förvånande var att det verkade som om Marre hade ett samvete. Uppenbarligen så kan människor förändras. Men förändringen känns så plötslig. Och konstig.

- - -

Skrivpuff 1/7-2016: "Konstigt".

- - -

Soundtrack till denna berättelse, klicka!
[Länken leder till en liten video på min musiksida på Instagram]

/Oraklet

Mina sinnen ljuger inte - del 4

Del 4 i berättelsen om Marre och Sam. Alla delar finns HÄR.

- - -

Sam smyger tyst ut på balkongen, greppar tag om trädgrenen som sträcker sig ner mot gräsmattan, och hoppar den sista metern ner. Det är så hon alltid lämnar huset, eftersom hon inte vill bli upptäckt av Charlie och Roxanne, hennes vårdnadshavare. Klockan närmar sig midnatt och hon känner bara för en promenad. Och varken Charlie eller Sam kommer ändå bry sig om hon är ute eller inne.

Natten är kall, luften är fuktig. Hon känner sig märkligt tom, men fridfull. Sneddar mot kyrkogården och tittar in. Sam älskar kyrkogården, hon ser det som en mystisk och lite spännande plats. Och en mötesplats för att träffa sina föräldrar. Hon går fram till gravstenen. "Makarna Olivia och Rose Elrosy". Sam lägger en ros på graven och sätter sig framför den. Hon börjar prata, så som hon alltid gör när hon besöker sina mödrars grav.
"Mor, jag har haft en rätt bra vecka. Visst, jag har bråkat med Marre, som vanligt. Hennes gäng är alltid på mig. Men jag tror inte längre att hon hatar mig. För idag så började hon hångla med mig av ingen särskild anledning! Visst, Charlie och Roxanne är idioter, men tack vare dem är jag i alla fall inte hemlös. Jag snattade en anime-tidning i affären, men annars har jag skött mig bra. Jag har det ändå rätt bra, trots Charlie´s vrede. Skolmaten är bra, jag har bra vänner och jag är kreativ, precis som ni alltid var när ni levde. Jag är okej."

Det var bara en sak som inte stämde med det hon sa. Hon har inte alls några vänner. Sam fnyser. Vad ska man med vänner till? Hon drar händerna genom det kortklippta röda håret, drar upp baggyjeansen som höll på att ramla ner när hon ställde sig upp.

På väg ut från kyrkogården möter hon Damien, en av Marres kumpaner. Det kala huvudet och de illa sittande kläderna har inte förändrats, men det har attityden.
"Hej Sam" kvittrar han och drar ett till bloss av cigarren.
"Röker du cigarr?"
"Nej, jag röker gräs"
"Va?!"
"Det är en cigarr ser du väl! Jag sa bara så för att du ställer en fråga som är självklar!"
"Äh"

Damien svänger plötsligt kroppen mot Sams håll och ser på henne.
"Jag menade inte det där jag sa förut, om att det skulle vara något fel med att gilla tjejer... Om man är tjej alltså."
Sam flinar.
"Som om din åsikt skulle betyda ett skit för mig...", svarar hon nonchalant.
"Fast du förtjänar all spö du fick", flinar Damien tillbaka och armbågar Sam på sidan. Hårt.
"Vi ses i skolan imorgon"
Sam tänker att Damien är rätt harmlös ändå. Fast han slår jävligt hårt.

Väckarklockan ringer och Marre slår upp ögonen. Hon funderar på gårdagen. Hon funderar på Sam. Hon vet inte vad hon ska tycka om henne. Hon är tilldragande, men alldeles för uppkäftig för Marres smak. Men, hon är intressant. Och jävligt störande.

"Hej Marre, hur är det? Åh titta, där borta är Sam. Ska vi...?"
Damien nickar åt Sams håll och gör en menande min mot henne.
"Äh låt henne vara idag. Vi måste ju fan inte överdriva eller hur?"
Marre säger meningen överdrivet högt, bara så att Sam ska höra den. Sam flinar som svar.

En lapp flyger genom klassrummet, och Sam fångar den.
"Vi ska göra upp ikväll. Bara knytnävar, inga vapen tillåtna. Vågar du utmana mig?
Puss, Marre"

Sam brister ut i gapskratt. Varför vet hon inte, troligtvis beror det på både det udda innehållet på lappen, samt dess absurda formulering.

- - -

Skrivpuff 25/6-2016: "Harmlös".

- - -

/Oraklet

Trixie & Truls nr 16

Alla "Trixie & Truls"-serier finns även på Google Picasa.

/Oraklet

Bilder från Italien!

Här nedan tänkte jag visa några av bilderna jag tog i Italien! För att se alla bilderna, besök fotoarkivet som finns under Foto, konst & musik på denna blogg.

- - -

Vissa av bilderna fick dålig kvalitét när jag laddade upp dem i bloggen. Besök albumet i mitt arkiv för att se bättre (och fler!) bilder:
https://picasaweb.google.com/105508024727119458735/6298711850744303969#

- - -

/Oraklet

Rom!

Då är jag plötsligt i Italien. Eller så plötsligt är det ju inte förstårs, men här är jag i alla fall!

Jag går ut och går

Jag utforskar gamla byggnader,

Och jättebra jag mår.

Spankulerar runt då och då,

Tittar mig vankelmodigt omkring;

"Vilken väg var det nu jag skulle gå?!",

Jag lever för dagen,

Fast fan vad jag fick ont i magen!

Nu och för alltid

För alltid och nu

Finns inte mycket mer

Att säga ju.

Här är en bild från mitt sovrumsfönster (dock fotat med ipad):

Bilder som jag tagit med min kamera kommer dyka upp på mitt fotoarkiv senare.

[Länk till fotoarkiv i menyn ovan under fliken "övrig kreativitet!"]

Arrividerci!

/Oraklet

West Pride 2016

Idag var jag på Pride festivalen i Göteborg! Tog lite bilder och gungade med i vimlet!

Glada människor och glada regnbågsfärger...

Transflaggan!

Scenen.

Random gammal cykel. Vet inte varför jag fotade den...

West Pride 12/6-16. Pride festivalen i Göteborg 2016. West Pride - LGBT celebration days in Gothenburg, Sweden. #hbtq #westpride #pride #pridefestival #pride2016 #sommar #sweden #lgbt #göteborg #gothenburg #idassommarvisa #transperson #gay #queer #agender #rainbow #regnbågsflagga

Ett filmklipp publicerat av Tricia Tyler Furtado🎨📷🌈 (@its1daydreamer) Jun 12, 2016 kl. 12:04 PDT

- - -

MITT FOTO/MEDIA/KONST-ARKIV: https://picasaweb.google.com/105508024727119458735

- - -

/Oraklet

Snövit - musikal på Lisebergshallen

Idag var jag på Snövit-musikal på Lisebergshallen med pappa och Emma.