Klart att saker är för bra för att det ska va realistiskt. Ingenting är som det verkar. Inget kommer förändras och jag kommer alltid att tvivla. Jag kommer inte känna tillit. Aldrig mer kan det bli så idealiskt som jag trodde det hade blivit.
Jag har ett digitalt piano som jag gett namnet Emmanuel. Längtar efter att få spela på honom. Att spela är den enda sak i världen som får mig att glömma mina bekymmer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar