Dramatic life

Fotot ovan innehåller nån tanke som kom från mitt huvud... Bilden är gammal. Mitt 14-åriga jag...

Ja, det är rätt mycket just nu. Funderar mycket. Sen händer det jobbiga saker i livet, som på något sätt blockerar mig från att leva fullt ut.

Jag vet att jag har en princip på bloggen. Jag försöker enbart "promota" mina olika konstnärliga projekt. Men nu gör jag sådär som jag gör ibland, skriver om känslor. Det är okej att bara hoppa över detta inlägg och kika på de inläggen som handlar om skrivande/foto/musik istället.

Som jag sa, mycket saker händer. Mycket saker har hänt. Som ni ju vet om ni läser min historia. Och jag tror ni även förstår att mycket av den sammanfattningen jag gjort är "förminskat", samt att jag plockat bort en hel del händelser. Antingen på grund av min/andras integritet, att de varit för "brutala" för att skrivas offentligt, eller att jag helt enkelt inte bearbetat det. Samma händelser togs heller aldrig upp i min bok (Heltidsdrömmaren). Men det är alltså inte helt över. Det har hänt mycket efter "historiens avslut". Det vill säga den historia jag redan skrivit ner. Men det är långt ifrån över.

Mitt självskadebeteende är i stort sett borta. Jag är inte längre inom psykiatrin. Min sjukdom är hanterbar. Det är inte det. Det är bara det att händelser ibland upprepar sig. Traumatiska händelser. Och det gör mig givetvis uppriven. Om man sen adderar min rätt tunga depression på detta... Det blir inte direkt en bra ekvation. Men som ni läsare vet håller jag lite distans i bloggen. Jag vet att vissa av mina gamla inlägg är lite väl utlämnande, och ser jag vissa såna nu i efterhand har jag tagit bort dem. Men nu skriver jag inte om för privata saker längre. Jag håller bloggen personlig, men inte för privat.

Trots det måste jag ändå säga att detta gör att jag är lite inaktiv med allt just nu. Måste nog bearbeta mig själv. Läka. Jag tror de flesta märkt att blogginläggen är lite glesare, att det kommer upp väldigt få texter, och att min serie (Trixie & Truls) nästan helt upphört (tillfälligt). Jag vill gärna fortsätta skriva här. Och det kommer jag göra. Att blogga har blivit naturligt för mig, och jag ser det som ett utmärkt sätt att visa världen min kreativitet. Men givetvis kan blogginläggen skifta. Antingen bli glesa, att vissa arbeten blir färre av, samt att själva "stämningen" i inläggen kan ändra sig. Just nu känns många inlägg fruktansvärt melankoliska. Men nu vet ni alltså varför.

Och som ni säkert listat ut tänker jag inte gå in mer på exakt vad som hänt i mitt liv. Exakt vad jag mår dåligt över. Exakt vilka de traumatiska händelserna är. Vet ni varför? Detta är inte någon depressionsblogg där jag ska gnälla om livet. Sen väljer jag givetvis att vara sparsam med detaljer för att jag inte vill vända ut och in på mig själv offentligt. Plus att jag säkerligen också drar med mina närmst anhöriga i fallet mot avgrunden, om jag skulle göra så.

Syftet med detta inlägg var bara att upplysa om inläggens oregelbundna publiceringar, att visa kreationer tillfälligt försvinner/blir mindre, samt att stämningen/temat i inläggen kan vara lite annorlunda.