Januari - Jag bestämde mig för att inte åka tillbaka till behandlingshem (vändpunkten) + nyhetsrepotage
Okej, här började alltså år 2013 - vändpunktens år! Trots myndigheter och mina föräldrars åsikter om att stanna på det behandlingshem som sakta bröt ner mig, vägrade jag att åka tillbaka. Jag kunde inte tagit ett bättre beslut. För det var just det beslutet som räddade mig, och gjorde att jag nu lever det liv jag lever idag!
Mitt i kaoset med lägenhetsvisning, flytt från boende etc, så visades det ett repotage om mig (som ni lite äldre bloggläsare vet) och om att det inte finns tillräckligt med resurser på s.k behandlingshem för människor med psykiska funktionsnedsättningar, men som inte har problem med intellekt, underbegåvning, droger eller kriminalitet. Mitt problem grundades enbart på ohälsa, inget annat. Hem för denna problematik är ovanliga.
April - Jag flyttade till egen lägenhet + får rätt medicinering
Jag fick veta att jag kunde få lägenheten i januari/februari, men kontraktet började gälla i april och jag flyttade in på långfredagen, strax innan 1 april. Det kändes underbart att vara fri. Sen dess har jag skött allt som har med lägenhet att göra, dvs städning, tvätt, räkningar osv. Kändes skönt att kunna klara sig själv.
Vid denna tidpunkt (ungefär) började jag med min Litium-behandling, vilket har givit mig chansen att leva fullt ut. Litiumet gör att jag är den person jag skulle vart om jag inte haft en funktionsnedsättning. Andra mediciner jag haft har ändrat min personlighet och/eller blockerat mina känslor. Litiumet är tvärtom: den "tar bort" (inom viss mån) det sjuka så att det friska framhävs, utan att förändra mina karaktärsdrag. Jag glömmer aldrig den dagen min mamma sa till min läkare, med tårar i ögonen: "Jag har äntligen fått tillbaka min dotter".
Maj - Börjar satsa på pianospelandet
Jag har varit musikalisk sen den dagen jag föddes, ja jag föddes ju trots allt in i en familj/släkt av musiker. Men först nu förstod jag att det var piano som var min grej. Jag har sjungit sen mina allra tidigaste år, men det var mest för att omgivningen ansåg att jag var duktig. Nu fann jag att pianospelet både var roligt, men också att det lindrade min oro, ångest och när jag hade lättare deppiga perioder. Det blev min terapi. Sen är det ju ett plus att jag faktiskt själv tycker att jag kan vad jag gör, även om jag spelar på hobbynivå.
Juni - Jag släppte min bok Heltidsdrömmaren
I juni var min bok "Heltidsdrömmaren" officiellt släppt, även om utgivningsdatumet är den 22 juli. Arbetet med boken höll på i nästan 1 år, så jag var så glad och stolt när den äntligen var klar!
Juli - Min bok finns tillgänglig för alla
Vid denna tidpunkt hade "Heltidsdrömmaren" börjat säljas på Solentro.se, men också i alla nätbutiker (CDON, Adlibris etc). Jag blev så glad första gången jag fick se den i en nätbutik, den första att beställa in boken var Bokus.com (jag fick det mejlat till mig av en person från tryckeriet).
Biblioteken började dock ta in boken först i september, pga processen att "få ut" en bok, ibland tar några månader.
Augusti - Släpper min diktbok & börjar studera
Jag släpper min 2a officiella bok "Gröna nyanser", även fast den varit publicerad sedan 2010. Nu fick den sig en liten omarbetning och stukturen förändrades.
Jag kom även in på vuxenutbildning (gymnasienivå och eftergymnasial nivå), i kurserna Psyklogi 1 och Socialpedagogik. Studierna gick underbart bra, trots att jag inte vart i skolan på 5 år. Well, jag har dåliga erfarenheter av skolans värld, men mitt plugggande har det aldrig varit fel på!
September - Jag är med på bokmässan
Min bok "Heltidsdrömmaren" var med på Bokmässan i Göteborg, på Solentro's mässplats!
November - Minskar bostöd och höjer min egen funktionalitet
Visserligen hade jag större delen av året klarat mig själv och haft ytterst lite hjälp från kommunen (boendestöd), samt jag hade avbokat rätt mycket. Men nu bestämde jag mig för att minska stödet en hel del. Det hade jag redan pratat om i oktober, och nu har jag knappt nån hjälp alls, vilket känns sååå skönt!
Väldigt ofta har jag redan gjort allt jag ska göra när boendestödet kommer, vilket gör att jag anser att tiden de ger mig, likagärna kan läggas på någon annan. Jag tycker också det är lite häftigt när folk påpekar att jag ibland t.o.m klarar saker och ting bättre än alla "friska" ungdomar...
December - Klarar skolan, är med i antologi & träffar världens underbaraste kille
Nu har jag gått klart kurserna med rätt höga betyg, och har även kommit in på kurser till våren (Psykiatri, Etik och människors livsvillkor). Jag klarade detta, och det var inte alls så svårt som jag trodde, så skolan blir nog en lätt match!
Jag fick även veta att jag kommit med i en bok av Poeter.se, som heter "Poesi 10.0", med min dikt "Föräldrars kärlek övervinner allt". Det var en jubeleumssamling, och det känns så roligt att bli publicerad igen!
I december detta år blev jag även tillsammans med min pojkvän, och då kändes det på något sätt som att mitt liv var fullständigt. Vi hade träffats några månader innan, tack vare gemensamma vänner, och sen pratat lite sporadiskt. Men sen blommade kärleken helt "plötsligt" upp, det var t.o.m så jag inte riktigt hängde med först, och nu kunde vi inte vara mer in love, haha. Vi hör ihop, helt enkelt.
Min sammanfattning:
Jag vad ska jag säga? Det har hänt så mycket det här året, och hittils har det varit det bästa i hela mitt liv. Alla pusselbitar hamnar på plats, och allt som hänt hör ihop och bildar en helhet: lycka och en slags befrielse. Jag tänker nu i efterhand att allt som hänt har varit sammanlänkat, och om inte alla dessa saker skulle hänt skulle mitt liv inte varit riktigt helt - då hade det fattats en pusselbit i den färdiga bilden. Men samtidigt känner jag tacksamhet, för att så här mycket bra saker händer på bara ett år, är ju faktiskt lite sällsynt.
Jag hoppas alla som läser detta har haft ett underbart år också, och att nästa år fortsätter lika bra som detta år slutar.
Detta inlägg är tidsinställt eftersom jag firar nyår med min pojkvän, och inget ska få hindra våran lycka...
(Gammal bild)
Kärlek,