Den gula grodan

Det var en gång en gul groda som ville få en vän. Han gick ner till dammen för att hitta en lekkamrat, men fann där att alla de andra grodorna var gröna. "Kolla på den gula paddan!", skrek dem. Den gula grodan blev arg ooch skrek: "jag är en groda och inte en padda!", men de andra grodorna hade redan försvunnit.

En kväll smög en räv i buskarna och grodorna sov på sina näckrosblad i dammen. Men inte den gula grodan. Det var mörkt och man kunde inte se räven, men den gula grodan hörde honom.

När den gula grodan väckte de andra grodorna, så hörde de räven också. Men de kunde inte se den för att det var så mörkt. Men när den gula grodan hoppat upp ur vattnet så lyste hans gula färg som en ljusfackla och alla grodor kunde därför se att det låg en liten grotta under en sten, som var för liten för räven att komma in i. På så sätt kunde grodorna gömma sig.

Den gula grodan blev en hjälte som det berättades om länge om, i generation efter generation. Han var grodan som räddade hela grodornas släkte.