Låsta bloggen

Välkommen till min bearbetningsblogg. Här skriver jag av mig, och det är ingen ide för dig att läsa om du inte gillar brutalt ärliga bloggar. Okej, det är inte superbra att skriva så mkt som sig själv offentligt, men jag skriver lite åt gången, och blir det för mkt privat så låser jag bloggen Denna bloggen är låst nu Öppen igen! Menmen. Just nu är den öppen. Jao. Här kommer jag skriva om psykiatri, mitt mående, bipolär sjukdom, gammalt självskadebeteende m.m. Börja nu inte kommentera om att jag kanske "triggar" folk (jag kommer INTE visa bilder bara så ni vet Jag visar bilder här, för denna är låst, och du som fått lösenordet, får faktiskt finna dig i det, eller gå här ifrån! Med andra ord, jag har en del bilder, men det är ditt ansvar om du vill läsa eller inte. Jag tar inget ansvar för om DU blir "triggad" eller ej, för det är alltid ens eget ansvar. Man kan bli supertriggad, men det är ens eget ansvar vad man gör med det), för det är min blogg, och ni tar själva ert eget ansvar om ni läser inte. Och man måste skriva ur sitt innersta om man ska informera. Så denna bloggen är självisk, och du får gärna ta del av mitt liv, men var så snäll och klaga inte. Men du får hjärtans gärna kommentera ! Mitt namn är Tricia Johansson,

Trött på dessa saker:

* Att folk snor mina stallplaner på stallet.se (inget samvete eller?)
* Att en konstig tjej säger att jag kommenterar bloggar i andras namn (va??)
* Att mina kompisar inte är kompisar (ååh)

Hittade en bild

Som min syster tagit på mig i sommar.

Några ensamma fotografier

Man känner sig ensam när man tittar på mina fotografier.. Det är liksom meningen.

[Klicka på bilderna för att se dem i större format]

Mellanlandning

Nu kommer miss R igen. Direkt när hon gick satte jag mig med mini-PCn i knäet och tänkte vara aktiv på denna bloggen. Hon kom och ringde på dörren, och jag blev en jävla mellanlandningsplats... Hennes föräldrar ville inte hämta henne, och hon mellanlandade hos mig för att sedan inte ens säga hej då, och gå till några andra när de behagade henne. Jag är utnyttjad. Jag orkar inte protestera. Jag har inte råd att förlora fler kompisar pga sjukdomen. Jag kan hålla dem kvar genom att offra mig som någon jävla mellanlandning.

När de vill prata känslor så är jag tydligen en bra lyssnare. Men att göra roliga grejer sparar de till någon annan. Att leka psykolog duger jag till, ingenting mer.

Jag får väl offra mig som en leksak så jag inte blir utan någonting alls.

Små serier om mobbning och ADHD

Gjort lite serier på ToonDoo.com. JAg kommer med jämna mellanrum lägga in seriestripar om främst ADHD och mobbning för att upplysa om problemen.

Klicka på serierna för att läsa dem i större format :)

Slusscafeet