 |
| (Klicka) |
onsdag 24 oktober 2012
tisdag 23 oktober 2012
måndag 10 september 2012
Jag tror på dig! - del 3
"Jag förstår vad du menar", svarade Lex på Linnéas förklaring om varför hon sprungit ut från byggnaden.
"Gör du?", svarade hon och torkade ögonen, trots att hon redan gjort det ett oräkneligt antal gånger tidigare, och de sedan länge varit torra.
"Vilken skola går du på?", undrade Lex. "Jag menar, vi var tydligen väldigt nära, när vi stötte på varandra".
"Sofiaskolan", svarade hon och väntade nästan hoppfullt att han skulle svara samma.
"Jag går på Nyx, du vet, skolan brevid".
"Vilken skola går du på?", undrade Lex. "Jag menar, vi var tydligen väldigt nära, när vi stötte på varandra".
"Sofiaskolan", svarade hon och väntade nästan hoppfullt att han skulle svara samma.
"Jag går på Nyx, du vet, skolan brevid".
Synd att vi inte går i samma klass, tänkte Linnéa när hon låg i sin säng den kvällen. Hon hörde sin mamma gråta i vardagsrummet. Det var flera år sedan hennes pappa dog, men det gjorde tydligen lika ont fortfarande. I alla fall för hennes mamma. Linnéa själv hade glömt honom för länge sedan.
En dag kommer jag må bra igen, en dag kommer jag att visa dem, tänkte Lex när han satt vid matbordet samma kväll. Hans ytterst ordinära familj åt köttfärssås och spaghetti, och Lex var som vanligt osynlig. Han hade sju stycken äldre bröder, och en lillasyster. Han glömdes alltid bort. Men det gjorde inget. För idag, för första gången sedan han kan minnas, hade någon lyssnat på honom. Bara honom.
söndag 2 september 2012
Sisters of Distance
Yo!
Jag och min lillasyster Madde har skapat en gemensam blogg, eftersom jag flyttar till ett gruppboende i morgon. Vi vill hålla kontakten, men bloggen är inte så värst depressiv som det låter.. Tvärtom vill vi ha en HUMORBLOGG!
Här finns den:
www.sistersofdistance.blogg.se
Jag och min lillasyster Madde har skapat en gemensam blogg, eftersom jag flyttar till ett gruppboende i morgon. Vi vill hålla kontakten, men bloggen är inte så värst depressiv som det låter.. Tvärtom vill vi ha en HUMORBLOGG!
Här finns den:
www.sistersofdistance.blogg.se
fredag 31 augusti 2012
För att jag inte blev som jag skulle
För att jag inte blev som jag skulle bli
den där som inte blev som hon borde
den som aldrig kommer bli som ni
men som ändå en entré i livet gjorde
För att jag blev den jag är
och ser tillbaka på hur jag var
kanske är det så vi lär
att uppskatta det vi just nu har
Kanske blev jag en fel person
kanske blev lite felgjord just där
därför att jag är just hon
tjejen som aldrig blev populär
Men blev jag inte den jag blev
så skulle man ju undra
var är Tricia, världen blev skev?
man kan ju min unikhet beundra!
© 31/8-12
den där som inte blev som hon borde
den som aldrig kommer bli som ni
men som ändå en entré i livet gjorde
För att jag blev den jag är
och ser tillbaka på hur jag var
kanske är det så vi lär
att uppskatta det vi just nu har
Kanske blev jag en fel person
kanske blev lite felgjord just där
därför att jag är just hon
tjejen som aldrig blev populär
Men blev jag inte den jag blev
så skulle man ju undra
var är Tricia, världen blev skev?
man kan ju min unikhet beundra!
© 31/8-12
För att jag inte blev som jag skulle
För att jag inte blev som jag skulle bli
den där som inte blev som hon borde
den som aldrig kommer bli som ni
men som ändå en entré i livet gjorde
För att jag blev den jag är
och ser tillbaka på hur jag var
kanske är det så vi lär
att uppskatta det vi just nu har
Kanske blev jag en fel person
kanske blev lite felgjord just där
därför att jag är just hon
tjejen som aldrig blev populär
Men blev jag inte den jag blev
så skulle man ju undra
var är Tricia, världen blev skev?
man kan ju min unikhet beundra!
© Tricia Johansson 31/8-12
den där som inte blev som hon borde
den som aldrig kommer bli som ni
men som ändå en entré i livet gjorde
För att jag blev den jag är
och ser tillbaka på hur jag var
kanske är det så vi lär
att uppskatta det vi just nu har
Kanske blev jag en fel person
kanske blev lite felgjord just där
därför att jag är just hon
tjejen som aldrig blev populär
Men blev jag inte den jag blev
så skulle man ju undra
var är Tricia, världen blev skev?
man kan ju min unikhet beundra!
© Tricia Johansson 31/8-12
Skrivpuff 31 augusti 2012
Skriv om energi (skrivpuff)
Återfunnen energi!
Nioåriga Anabel leker på gården hemma vid radhuset när hennes fyraårige kusin Werner staplar fram till henne. Anabel har långt, mört, lockigt hår som vajar i vinden, och nu när Werner tar tag i det så ramlar han framlänges rakt i ryggen på henne.
- Vad gör du? väser hon och känner sig oerhört irriterad när sandslottet hon byggt på förstörs på mitten. Hon knuffar irriterat bort honom och önskar intensivt att hon skulle haft en lillasyster. Men det enda hon har är sin lilla kusin som familjen ska ta hand om under sommaren, då hans mamma och pappa oplanerat bestämt sig för att åka på semester i Thailand.
Nu kämpar sig i alla fall Werner fram till henne genom sanden, och ser alldeles utmattad ut. Anabel lägger handen på hans panna.
- Jag känner mig sjuu-huuk! gnäller han och tittar med stora blåa ögon, som en ledsen hundvalp på henne.
- Du är ju inte särskilt varm, konstaterar hon och börjar återigen gräva i sandlådan.
- Annhaaabeel! fortsätter han och lägger sig tjurigt ner på marken och hon tröttnar efter ett tag.
- Ja ja, jag hämtar mamma! snäser hon irriterat.
Men i samma ögonblick så ställer sig Werner upp och tar en chokladpralin ur Anabels godispåse. Därefter en till. Och en till. När halva påsen är uppäten så kommer Anabel tillbaka med sin mamma.
- Werneeerr! Gapar hon och finner att där bara ligger ett fåtal chokladbitar kvar. Hon tittar sammanbitet på honom.
- Nu mår jag bra igen! ler han och skuttar i väg.
- Du ska få en ny godispåse, gumman! tröstar mamman.
- Han fick ju bara tillbaka sin energi av sockret i chokladen i alla fall... Men jag tror faktiskt han bara lurades! flinade Anabel lite halvspydigt, men kunde inte låta bli att faktiskt le!
© Trichia Johansson 31 Augusti 2012.
Återfunnen energi!
Nioåriga Anabel leker på gården hemma vid radhuset när hennes fyraårige kusin Werner staplar fram till henne. Anabel har långt, mört, lockigt hår som vajar i vinden, och nu när Werner tar tag i det så ramlar han framlänges rakt i ryggen på henne.
- Vad gör du? väser hon och känner sig oerhört irriterad när sandslottet hon byggt på förstörs på mitten. Hon knuffar irriterat bort honom och önskar intensivt att hon skulle haft en lillasyster. Men det enda hon har är sin lilla kusin som familjen ska ta hand om under sommaren, då hans mamma och pappa oplanerat bestämt sig för att åka på semester i Thailand.
Nu kämpar sig i alla fall Werner fram till henne genom sanden, och ser alldeles utmattad ut. Anabel lägger handen på hans panna.
- Jag känner mig sjuu-huuk! gnäller han och tittar med stora blåa ögon, som en ledsen hundvalp på henne.
- Du är ju inte särskilt varm, konstaterar hon och börjar återigen gräva i sandlådan.
- Annhaaabeel! fortsätter han och lägger sig tjurigt ner på marken och hon tröttnar efter ett tag.
- Ja ja, jag hämtar mamma! snäser hon irriterat.
Men i samma ögonblick så ställer sig Werner upp och tar en chokladpralin ur Anabels godispåse. Därefter en till. Och en till. När halva påsen är uppäten så kommer Anabel tillbaka med sin mamma.
- Werneeerr! Gapar hon och finner att där bara ligger ett fåtal chokladbitar kvar. Hon tittar sammanbitet på honom.
- Nu mår jag bra igen! ler han och skuttar i väg.
- Du ska få en ny godispåse, gumman! tröstar mamman.
- Han fick ju bara tillbaka sin energi av sockret i chokladen i alla fall... Men jag tror faktiskt han bara lurades! flinade Anabel lite halvspydigt, men kunde inte låta bli att faktiskt le!
© Trichia Johansson 31 Augusti 2012.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)