My mood is a f*cking merry-go-round!

Både igår och idag har mitt mående varit extremt dåligt, fast har ingen aning om varför. Det är tyvärr så i den funktionsnedsättning jag har, att jag kan få återkommande depressioner "utan anledning". I texten i föregående inlägg (10/2-14) försöker jag få känslorna att uttryckas i skrift. Det gick väl sådär..

Igår var jag mest passiv hela dagen, och fick inte gjort något vettigt. Idag mår jag fortfarande konstigt, men har i alla fall tagit itu med lite skolarbete. Jag fick förresten A på mitt arbete om Psykiatrins utveckling (i ämnet Psykiatri 1). Lite underligt att jag ändå lyckas hålla en sådan hög standard på skolarbetet, trots att jag mår som jag mår...?

Har pluggat Etik och människans livsvillkor idag också, men det är dock ett ämne som jag inte är så värst intresserad av, men som jag måste läsa för att det ingår i min utbildning. Jag trodde jag skulle tycka ämnet var roligt och intressant, men det var tyvärr inte riktigt som jag trodde. Tror dock det kan bero på lärarna jag har. Känns som om de inte är så pedagogiska... Men jag blir i alla fall godkänd. Det duger.

Idag har jag hursomhelst skrivit på en filmrecension som är en av uppgifterna i Psykiatri 1 (handlar om en tjej på institution), samt om tvångssteriliseringen av unga kvinnor som skedde på 50-talet, som ansågs ha "dåligt arvsanlag" dvs psykiska åkommor. Inte vidare muntert att jobba med detta när jag redan är lite nere. Men det är ju tur att detta är ett ämne jag är bra på, så därför går det rätt lätt i alla fall. Sen har jag - som tur är - ett rätt starkt psyke och påverkas inte negativt av saker utifrån. Min nedstämdhet kommer helt och hållet från mig själv.

Igår när allt var så jobbigt, så hade jag i alla fall M vid min sida. Han är en underbar pojkvän. Trots att jag "är som jag är", så älskar han mig. Postade denna bild på min Instagram, som är ord tagna från verkligheten: