är jag inuti som en vissen ros
Nerför kinden rinner en osynlig tår
Och känslorna blir till mos.
Kan inte urskilja detta
hur jag kan vara så grundläggande trött
Inget kan få min börda att lätta
Detta är de svåraste känslor jag mött.
Vet inte varför mina känslor inte lyder
varför de irrar omkring som de vill
trots att jag har allt omkring som betyder
Så vägrar känslorna stå still.
(C) Tricia Furtado 10/2-14 poeter.se/sneakymasterwriter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar