Min aftonbladetblogg var värd 13 644 kr på bloggvarde.se!
---
Mitt dopnamn var först Patricia, men sen bytter jag namn till Tricia år 2008!
---
Farmors farbror var lite småkänd konstnär (Birger Berntsson), och enligt farmor har jag ärvt hans penselförmåga!
---
Jag livrädd för fiskmåsar, eftersom en mås anföll mig och min tonfiskmacka i lysekil 2010!
---
Jag är rädd för fjärilar, särskilt vita/ljusgula, eftersom jag såg en fjäril stor som en fågel i Indien 2005!
---
Jag kom in i en musikklass i 8an efter att ha provsjungit.
---
Det skrevs en artikel om min förra blogg i Bloggande Ifokus!
---
När jag var liten så hade jag sopranröst och sjöng massor i kyrkan.
---
Jag blev knivhotad en gång när jag gick i 7an.
---
Jag har telefonskräck, och kan inte prata i telefon mer än exakt 7 minuter!
---
Ibland känner jag inte igen mig själv i spegeln, och tror därför att det står någon annan framför mig.
onsdag 29 juni 2011
Hemma från göteborg
Igår var jag, Madde och mamma i gbg. Det var jättemysigt. Jag köpte ett par gröna, leopardmönstrade byxor, i silkesmjukt tyg. De är sjukt snygga ska ni veta. Ni får se dem imorn. Sedan köpte jag skottsrutiga, färgglada kortbyxor, två bh:ar, och trosor. Jag köpte också massa onödiga saker, som bara var sååååå kawaii! Det var sudd, klistermärken i plast, och en söt liten börs som man kan lägga småpengar i! Älskar söta saker, jag samlar nämligen på det. Har en hel hylla i mitt rum med t.ex ”hello kitty”, ”moshi moshi kawaii” och mangafigurer från japan. Har aldrig vart i japan, men skulle inte säga nej mot att åka dit!
Här kommer lite bilder, de är tagna med camen, så bättre bilder kommer i morgon, för jag orkade inte ta dem nu.
Börs
Stickers
Sudd med nallebjörnar. Lägg märke till piercingen i läppen. Köpte den igår. Hade piercing i läppen när jag var ”emo”, sen växte det igen. Men för några dagar sen tryckte jag in ett örhänge, och det gjorde inte alls ont. Så. Nu har jag piercing igen bara inte med ett så stort smycke som jag hade då, utan en liten pärla.
/T
Här kommer lite bilder, de är tagna med camen, så bättre bilder kommer i morgon, för jag orkade inte ta dem nu.
Börs
Stickers
Sudd med nallebjörnar. Lägg märke till piercingen i läppen. Köpte den igår. Hade piercing i läppen när jag var ”emo”, sen växte det igen. Men för några dagar sen tryckte jag in ett örhänge, och det gjorde inte alls ont. Så. Nu har jag piercing igen bara inte med ett så stort smycke som jag hade då, utan en liten pärla.
/T
Midsommar + dokumentär
Jag och Madde skippade midsommar och gjorde istället en liten fotodokumentär! Här kommer den...
Kommer nog publicera fler videobloggar inom kort!
Kommer nog publicera fler videobloggar inom kort!
Jag tittar
Jag tittar på solen, men blir inte bländad
Jag tittar på molnen, men ser inga figurer
Jag tittar på trädet, men ser inga fåglar
Jag tittar på månen, men ser inte ljuset
Jag tittar i spegeln, men ser inte mig själv
(C) Tricia Johansson 2011
Jag tittar på molnen, men ser inga figurer
Jag tittar på trädet, men ser inga fåglar
Jag tittar på månen, men ser inte ljuset
Jag tittar i spegeln, men ser inte mig själv
(C) Tricia Johansson 2011
tisdag 21 juni 2011
Madde gästbloggar
Hejsan!
Nu är de Madde (Tricias syster) som skriver! Tänkte gästblogga lite här och skriva om hur det är att ha en syster med ADHD och bipolär.
Asså jag har tänkt mycket på det här med min systers diagnoser. Visst det kan vara svårt och ledsamt ibland men om inte Tricia skulle haft ADHD och bipolär skulle hon inte var samma person. Hon skulle inte haft samma personlighet och egenskaper, talanger, begåvningar som hon har idag. Vi skulle inte alls stå varandra så nära som vi gör och Jag skulle nog inte heller vart samma person.
Slutord tillägnade Madeleine från Tricias bok "Gröna nyanser".
Jag har lärt mig så mycket av min syster om psykologi och diagnoser.
Om Tricia inte hade haft ADHD skulle ja fortfarande tro att alla som har de va "konstiga", och allmänt dumma/knäppa. Aa ja trodde faktiskt att det var så innan ja fick reda på att min syster hade just ADHD. Jag kommer ihåg när jag var mindre så bodde vi i ett hus och i vårt villaområde så bodde det en kille som hade ADHD. jag och min syster trodde han va helt konstig (det va innan Tricia hade fått sin diagnos) och vi va nästan lite rädda för honom. Vi sa jämt sånt som "Aa det är han med ADHD"
Jag gillar inte att det finns dom som nedverderar sånna med diagnoser som är psykist sjuka. Men sammtidigt kan ja förstå och vet hur lätt det är att skapa sig egna fördommar och tankar om hur de kan vara. jag hör ofta dom som säger typ "Ditt jävla ADHD-barn" eller "CP-barn" För även CP är en diagnos/sjukdom! Det har nu mera blivit som ett skällsord och det är synd för det finns fortfarande dom som har den diagnosen.
Jag har lärt mig att man inte ska ha fördommar om psykist sjuka. Man kan inte säga att det är på ett visst sätt för än man har sett det på riktigt. Det är just denna bloggens budskap om att motverka fördommar om psykist sjuka.
På vilket sätt kan det vara svårt eller jobbigt att ha en syster som är psykist sjuk?
Ibland kan det vara svårt att planera saker som man ska göra t.ex att åka till Liseberg. Ena minuten kan hon säga att hon vill åka dit och i nästa minut har hon ändrat sig helt och vill inte alls längre.^^ Man kan aldrig ta något förgivet liksom.
Sen är de jobbigt när folk har en massa fördommar och säger saker som "Jävla ADHD-barn" utan att dom vet att min syster har det och inte äns vet hur nån med ADHD är och vad det innebär att ha det.
Skrivet av Madeleine Johansson 2011
Nu är de Madde (Tricias syster) som skriver! Tänkte gästblogga lite här och skriva om hur det är att ha en syster med ADHD och bipolär.
Asså jag har tänkt mycket på det här med min systers diagnoser. Visst det kan vara svårt och ledsamt ibland men om inte Tricia skulle haft ADHD och bipolär skulle hon inte var samma person. Hon skulle inte haft samma personlighet och egenskaper, talanger, begåvningar som hon har idag. Vi skulle inte alls stå varandra så nära som vi gör och Jag skulle nog inte heller vart samma person.
Slutord tillägnade Madeleine från Tricias bok "Gröna nyanser".
Jag har lärt mig så mycket av min syster om psykologi och diagnoser.
Om Tricia inte hade haft ADHD skulle ja fortfarande tro att alla som har de va "konstiga", och allmänt dumma/knäppa. Aa ja trodde faktiskt att det var så innan ja fick reda på att min syster hade just ADHD. Jag kommer ihåg när jag var mindre så bodde vi i ett hus och i vårt villaområde så bodde det en kille som hade ADHD. jag och min syster trodde han va helt konstig (det va innan Tricia hade fått sin diagnos) och vi va nästan lite rädda för honom. Vi sa jämt sånt som "Aa det är han med ADHD"
Jag gillar inte att det finns dom som nedverderar sånna med diagnoser som är psykist sjuka. Men sammtidigt kan ja förstå och vet hur lätt det är att skapa sig egna fördommar och tankar om hur de kan vara. jag hör ofta dom som säger typ "Ditt jävla ADHD-barn" eller "CP-barn" För även CP är en diagnos/sjukdom! Det har nu mera blivit som ett skällsord och det är synd för det finns fortfarande dom som har den diagnosen.
Jag har lärt mig att man inte ska ha fördommar om psykist sjuka. Man kan inte säga att det är på ett visst sätt för än man har sett det på riktigt. Det är just denna bloggens budskap om att motverka fördommar om psykist sjuka.
På vilket sätt kan det vara svårt eller jobbigt att ha en syster som är psykist sjuk?
Ibland kan det vara svårt att planera saker som man ska göra t.ex att åka till Liseberg. Ena minuten kan hon säga att hon vill åka dit och i nästa minut har hon ändrat sig helt och vill inte alls längre.^^ Man kan aldrig ta något förgivet liksom.
Sen är de jobbigt när folk har en massa fördommar och säger saker som "Jävla ADHD-barn" utan att dom vet att min syster har det och inte äns vet hur nån med ADHD är och vad det innebär att ha det.
Skrivet av Madeleine Johansson 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)