Madde gästbloggar

Hejsan!

Nu är de Madde (Tricias syster) som skriver! Tänkte gästblogga lite här och skriva om hur det är att ha en syster med ADHD och bipolär.

Asså jag har tänkt mycket på det här med min systers diagnoser. Visst det kan vara svårt och ledsamt ibland men om inte Tricia skulle haft ADHD och bipolär skulle hon inte var samma person. Hon skulle inte haft samma personlighet och egenskaper, talanger, begåvningar som hon har idag. Vi skulle inte alls stå varandra så nära som vi gör och Jag skulle nog inte heller vart samma person.


Slutord tillägnade Madeleine från Tricias bok "Gröna nyanser".

Jag har lärt mig så mycket av min syster om psykologi och diagnoser.
Om Tricia inte hade haft ADHD skulle ja fortfarande tro att alla som har de va "konstiga", och allmänt dumma/knäppa. Aa ja trodde faktiskt att det var så innan ja fick reda på att min syster hade just ADHD. Jag kommer ihåg när jag var mindre så bodde vi i ett hus och i vårt villaområde så bodde det en kille som hade ADHD. jag och min syster trodde han va helt konstig (det va innan Tricia hade fått sin diagnos) och vi va nästan lite rädda för honom. Vi sa jämt sånt som "Aa det är han med ADHD"

Jag gillar inte att det finns dom som nedverderar sånna med diagnoser som är psykist sjuka. Men sammtidigt kan ja förstå och vet hur lätt det är att skapa sig egna fördommar och tankar om hur de kan vara. jag hör ofta dom som säger typ "Ditt jävla ADHD-barn" eller "CP-barn" För även CP är en diagnos/sjukdom! Det har nu mera blivit som ett skällsord och det är synd för det finns fortfarande dom som har den diagnosen.

Jag har lärt mig att man inte ska ha fördommar om psykist sjuka. Man kan inte säga att det är på ett visst sätt för än man har sett det på riktigt. Det är just denna bloggens budskap om att motverka fördommar om psykist sjuka.

På vilket sätt kan det vara svårt eller jobbigt att ha en syster som är psykist sjuk?

Ibland kan det vara svårt att planera saker som man ska göra t.ex att åka till Liseberg. Ena minuten kan hon säga att hon vill åka dit och i nästa minut har hon ändrat sig helt och vill inte alls längre.^^ Man kan aldrig ta något förgivet liksom.

Sen är de jobbigt när folk har en massa fördommar och säger saker som "Jävla ADHD-barn" utan att dom vet att min syster har det och inte äns vet hur nån med ADHD är och vad det innebär att ha det.

Skrivet av Madeleine Johansson 2011