Besökaren i mitt huvud

onsdag 29 november 2017

Besökaren i mitt huvud

Jag letade efter ett svar. For runt i rummet och vevade runt med armarna i en hysterisk, roterande rörelse. Hon tittade förundrat på mig.
"Det där hjälper inte", sa hon.
Det gjorde bara saken värre. Jag vet väl mycket väl att det inte hjälper, men besökaren i mitt huvud ville inte försvinna.
"Slutar du inte blir vi tvungna att bälta dig, förstår du" fortsatte hon.
Det där orden hjälpte mig ungefär lika mycket som att slå en stekpanna i huvudet skulle gjort.
Jag slutade veva med armarna för en stund. Jag kände mig inte lika överväldigad, för skötaren hade ställt sig i ett hörn av rummet nu, en bit bort från mig. Alla sinnesintryck blev plötsligt mjukare.
"Du ser, det var väl inte så svårt?" sa hon och gick fram mot mig, kanske för att göra någon tröstande gest. Men det satte bara igång mitt inre kaos igen.
Hon skakade på huvudet, ringde på fler personal.
Denna besökare i mitt huvud försvann inte för det.

- - -

Skrivpuff 29/11-17: "Besökare"

- - -

Nej, jag är inte på sjukhus just nu, detta är en text taget ur mitt förflutna.