Mina sinnen ljuger inte

Första delen av en eventuell berättelse...

Ljudet av tårar hördes inte. För sånt hörs inte. Men hade tårar kunnat ge ljud ifrån sig, så hade hela rummet dånat. Här satt hon och lyssnade på fiolmusik, på lägsta möjliga volym för att inte störa resten av huset. Hon studerade tavlorna framför sig. De hade hennes mamma målat. Det var allt som fanns kvar efter branden och ett av hörnen var fortfarande svart från lågorna. När brandmännen släkt elden, som ätit upp största delen av huset, kunde hon urskilja några saker som inte var svarta av kol. Tavlorna. Sam vill inte minnas.

Det var ljust och fint väder. Skolklockan ringer och Sam ser hur alla barn och ungdomar på skolgården springer in. Hon ser det stökiga gänget bredvid porten, de som alltid muckar gräl med alla. Hon hamnar då och då i slagsmål med Marre. Varför? För att Sam är den enda som inte accepterar skit från dem. Fast det är något visst med Marre och hennes långa ljusa, nästa vita, hår, hennes ljusgröna ögon som man kan drunkna i. Så farlig, så elak, men så tilldragande. Som en sagofigur.

"Är det inte lilla rödluvan som kommer?" tjuter någon ur Marres gäng just som Sam går förbi.
"Ja, jag är rödhårig, stör det dig? Kanske mitt röda hår bränner din stackars hud som eld eller?" snäser Sam och kom på att det lät töntigare när hon sa det högt än när hon tänkte det i huvudet. Hon tänkte smidigt glida förbi de fyra personerna som hånler, men så subtilt blev inte rörelsen när Marre tar tag i hennes krage och griper hårt tag om Sams nacke.

"En dag kommer jag vinna över dig. Du bör inte vara så uppkäftig"
Marres gröna ögon borrar sig in i Sam, som trots smärtan i nacken blir lite pirrig av de där ögonen. Hon hånler tillbaka på gänget.

"Visst, in your dreams!" skrattar hon och går in genom huvudentrén.
"Jävla tomboy alltså"

Lektionerna går och på rasten sätter sig Sam i skuggan under ett träd och läser i mobilen för att verka upptagen. Hon känner en karatespark i ryggen och dunsar handlöst ner på marken.
När hon tittar upp ser hon Marre som kisar med ögonen mot henne.

"Jaså, du måste gå på bakifrån för att ha en chans..." morrar Sam och tittar ilsket på sin rival.
"Det här får du för att du jämt är så uppkäftig, det är jag som regerar på den här skolan!" skriker Marre och måttar ett slag mot Sam som väjer undan i sista stund. Ett flin bryter ut och Marre blir röd i ansiktet av irritation. Några fler slag, och några fler missar och när Marres ansikte är precis intill Sam så trycker sig Sam emot henne med all kraft och kysser henne.
"Vad fan sysslar du med din jävla hora?!"
"Hånglar med dig, vad ser det ut som? Om du inte kunde uppfatta det så borde din uppfattningsförmåga vara ganska tillplattad!" flinar Sam till en förvirrad Marre. De två tjejerna bara ser på varandra. Sams rival blev besegrad av en kyss.