Helgen har varit magnifik! I fredags kom Mike hem till mig för att spendera helgen här, och vi har haft det jättemysigt och romantiskt, igår var vi bjudna på 5-års-kalas hos hans kusin med familj (varav Mikes kusiner - 5-åringens äldre syskon - även är nära vänner till mig), och idag har vi varit bjudna på middag, också hos mina vänner/Mikes kusiner. Fast det är alltid svårt att säga hej då när älsklingen ska hem igen. Tyvärr bor inte jag och min pojkvän i samma stad. Men vi ses ändå relativt ofta. Ses igen om två veckor. Men jag kommer aldrig vänja mig vid dessa hjärtslitande farväl...
Under tiden mitt hjärta läker bjuder jag på en filosofisk tanke jag haft. Den är nedskriven på en väldigt gammal bild av mig. Har redan delat med mig av min ypperliga visdom *hostar* på Instagram/Twitter/Facebook/Poeter.se, så det är möjligt att vissa av er som läser redan sett texten. Take care!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar