Jag är tjej. Jag mår dåligt. Klart jag tycker det är bra att samhället tar upp problemet med tjejer som mår dåligt. Att tjejer skär sig, svälter sig och skadar sig själva på en hand full olika sätt. När någon ifrågasätter varför killarna inte uppmärksammas så får man ofta svar som "de är flest tjejer som ringer BRIS", "Det är de som berättar om hur de mår bättre än killarna, där ser man dem. Man kan ju inte neka att de är flest av dem!" och så försöker man kasta undan killar som inte vågar.
Jag är - som jag skrev - kvinna. Många kvinnor har en tendens att både vilja vara stark och visa att kvinnor är lika mycket värda, men samtidigt, när det är något de inte vill - bära något som är för tungt exempelvis - säga "Men jag är ju tjej, och du är starkare än mig!" och sedan vrida det mot att killen ska vara så tuff och hela tiden hjälpa till. Det handlar inte om svaghet, det handlar om att ibland manipulera för att få som man vill. För det har ju alltid varit så - tjejer bär inte tunga saker. Det gäller dock allt möjligt som killar tvingas göra, inte bara tyngd. Det var ett exempel. Det finns ju även exemplet om att killarna "ska" ge tjejerna deras jacka om det blir kallt, eller "ska" betala hela notan på restaurang. Det är ju också en del i att kvinnor faktiskt fortsätter bli förknippade som svaga i samhället - kan de inte värma sig själva eller betala sin del som jämställdhet ska utgå ifrån? Bådas gemensamma ansvar? Därför är det fortfarande så för en del, kvinnan ska vara lika mycket värd, men ser ändå sig själv som ett offer, men till sin fördel på samma gång? Hur ska man ha det..?
Jag tycker absolut att alla är lika mycket värda, oavsett kön. Detta påstående gäller ju inte alla, men många har detta i bakhuvudet. Man är lärd så från barndomen. Min fråga är då hur kvinnor som beter sig på detta sätt ska kunna känna sig mer värda om de faktiskt själva orsakar sina problem till en viss del? Jag är medveten om att det är mestadels killar och män som håller på med våldtäkt, mord, och misshandel. Att en del tjejer som blivit utsatta för detta och alla killar över en kam är dock förståeligt från min sida. Det är ju ofta tal om att "tjejerna kan väl inte dra alla över en kan, alla är ju inte sådana?". Då har jag tänkt ett steg längre: Det är ju inte tjejernas tro på att killar är sådana som är en skev syn, och felaktig - det är dessa män som begått brottet som gjort dessa tjejer sådana. De kan ju inte vara på ett annat sätt, det är omöjligt. Alltså är det de männen som gjort kvinnorna illa som smutskastat alla andra godhjärtade män - inte kvinnans syn på dem! Ska man få någon att bli skyldig så är det dessa som begått brottet som gjort livet surt för de som inte begått brottet!
Men för dessa män och killar som inte gjort brottet då? Hur ska man ta hand om dessa om de mår dåligt? Om de blir våldtagna av andra killar eller också även kvinnor (!) varför uppmärksammas inte det? Det är inte de oskyldiga killarnas fel att de skyldiga satt dem i smutsen? Samhället måste se även dem - hur svårt det än är, och även om tjejer syns mer, så måste de ta sitt ansvar att i alla fall försöka ta reda på hur killarna mår! Om man säger att killar inte vågar söka hjälp - hur ska de då kunna våga om de blir behandlade så? Ingen kille som mår dåligt vill väl ta första steget? Det är ju skrämmande, det förstår till och med jag som är kvinna! Och att kvinnor tycker att allt möjligt är läskigt, det är ju okej?
Jag vill nämna att jag inte är emot kvinnor, och jag har aldrig varit i en situation då jag hellre skulle vilja vara man, eller att jag har emot ett visst kön. Jag trivs som kvinna, men jag vill lyfta upp dessa oskyldiga män och pojkar, som inte blir hörda. Jag är en av få kvinnor som vill det! Man ser alltid sina egna behov. Men hur kan så få kvinnor reagera på orättvisan? Om exempelvis pensionärer som levt under tid då männen hade makt, då borde väl i alla fall de människorna se samma mönster - kvinnorna blev orättvist behandlade, och det var jobbigt - i det här fallet blir killarna orättvist behandlade, är inte det samma sak? Sätt dig in i det!
Och så det här med skolan. Tjejer har ju massor av press, de ska vara snygga och smala. De ska passa in. De tror att alla killar bara vill ha tjejer som ser ut på ett visst sätt. Och ibland stämmer detta, tragiskt nog. Tonårskillar är inte änglar, men inte tjejerna heller. Har inte killar det också tufft? Har ni inte hört påståendet att "killar inte får gråta"? Det är ju en press i sig!
Nu kanske jag pratar om massa olika saker, och här kommer faktiskt ytterligare en sak jag funderat på. Allt jag har sagt har dock en röd tråd - samhällets syn på killarna. Den sista saken jag måste säga är följande.
Varför talas det bara om unga mammor? Pappor då? Många har inpräntat i sig att kvinnan bär ansvaret, för hon har fött barnet med sin kropp. Det är också en orättvisa för killar. Visst är det påfrestande att föda ett barn, det kan jag förstå fast jag inte fött barn själv, men tänk på att pappan är lika mycket pappa som kvinnan är mamma för barnet! Olyckligtvis tar många unga pappor inte sitt ansvar, och det är precis samma jämförelse som med män som begår brott mot kvinnor: dessa unga pappor försätter alla unga pappor i fara och i dålig sits med sitt beteende. Men även om många män förstör för andra män, så borde ju vi kvinnor ändå förstå att man måste åtminstone försöka se livet ur en mans synvinkel som har ett problem. Kvinnorna har ju själva problem, därför kan det väl inte vara ett så svårt krav?
Så där jag började, när jag läste om att massa tjejer mår dåligt, då tänkte jag med en gång på detta:
Inga killar vågar söka hjälp för detta, enbart på grund av dessa fakta. Även om killar är en minoritet vad gör det då för fel att att uppmärksamma även dem, även om tjejerna oftast söker hjälpen? Om man lyfter upp även killar kommer ju de också förhoppningsvis våga söka hjälp, och samhället kan se att även de mår dåligt så de kan ändra statistiksiffrorna. Man kan uppmärksamma även en minoritet, inte bara en majoritet. För som sagt, om de uppmärksammas kommer snart alla förvånas av hur många killar som också mår precis lika dåligt och kanske söker hjälp. Då kommer det väga lika! Det är jag faktiskt ganska säker på!
Tricia Johansson, 19. Skrivet 22/5-12.
Roligt att någon har tänkt på killarna. De kommer ofta "lätt bort" och är samtidigt kanske också för rädda att visa "sig svaga" och vågar därför inte fråga om hjälp.
SvaraRadera