Här kommer första delen av en splitterny berättelse om tvillingarna Alicia och Alexandra. En liten saga om relationer, familjen och vardagsäventyr som kan betyda mycket! Denna saga skapades precis nu, samma dag som detta inlägg! Ska försöka fylla på med nya små bitar då och då!
Del 1.
Alicia är en sådandär fridfull person. Hennes tvillingsyster Alexandra är dock motsatsen, som oftast skojbråkade och var högljudd, mest likt en liten pojke!
- Det är egentligen ett under att ni kommer överens! Fast det är ju klart, motsatser dras ju till varandra, säger Karin, flickornas fostermamma och blinkar med ena ögat.
- ... och tvillingar sägs ha en del gemensamma gener, eller det lät ju fel men jag vet inte hur jag ska uttrycka mig, fyller Matt i som är Karins man.
Alicia och Alexandra kunde egentligen inte ha det bättre. Trots att deras föräldrar dog, och flickorna endast var 4 år gamla, så kom de till en underbar fosterfamilj som älskade dem som sina egna barn. Nu är systrarna 12.
De har 4 fostersyskon, Emil, Lovisa, Linnéa och Sofie. Dessa kunde lika gärna vara Alicia och Alexandras riktiga syskon. Så mycket bus och skojbråk som de hittar på fanns inte när deras föräldrar levde.
Ibland får Alexandra dåligt samvete när hon tänker på en gång då hon kom fram till Karin som 9 år gammal.
- Får jag kalla dig för mamma? Jag tycker det är bra att mamma och pappa dog, utan det skulle jag inte ha dig och alla mina syskon som jag nu har! Mamma? Är det fel att säga så...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar