Hur hamnade du där uppe?

Ur mina serier om Nya Trixie och Truls.
Här finns även Gamla Trixie och Truls.

- - -

Hur hamnade du där uppe?

Trixie försöker städa, men det är lika jobbigt att städa en stor herrgård som det låter. Och ingen har hon som kan hjälpa henne heller. För Trolla är ute på vift och Truls är Truls. En evighet, en evighet, en evighet... Och dammsugare-sladden räckte inte genom ens halva korridoren för det är ju så stort överallt.

Det är inte som att Trixie är otacksam över att ha ärvt ett så stort hus och relativt trevligt från sin morbror, men det är så jobbigt att städa stora hus. Särskilt när resten av familjen aldrig hjälper till. Visst, Trolla är ett barn så hon kanske kan få bli lämnad i fred, men Truls?

Trixie kikar ut genom fönstret och ser Truls stå och balansera en sill på nosen. Vad gör den där katten egentligen? "Han är ju galen", funderar Trixie för sig själv. Kanske för galen för att man ska kunna begära att han ska vara till nån som helst hjälp.

Samtidigt som hon kikar ut genom fönstret får hon syn på Trolla. Hon hänger och dinglar i ett av de många döda träden som finns i trädgården. Hur tusan hamna hon där uppe? Och den frågan ställer hon till Trolla när hon springer till hennes undsättning också.

"Hur hamna du där uppe, människa?" undrar Trixie och är både oroad och arg på samma gång.
"Jag är inte ens en människa, utan ett troll, men skitsamma.. jag vet inte! Det började blåsa så mycket att jag flög iväg och fastnade!"
"Ja du kom ju långt innan du fastnade. Skulle inte du ner till hamnen och leka med din barkbåt?" lägger sig Truls i och ler irriterande, fortfarande koncentrerad på sin sill och att den ska balansera på nosen.
"Men om du visste att Trolla satt fast i ett träd, varför hjälpte du henne inte?" frågar Trixie förargad och blänger på Truls och hans evinnerliga sill.
"Jag är också kort, jag kan inte göra något"
"Men jag är lång och du kunde sagt till mig så kunde jag gjorde något för att hjälpa till", svarar Trixie och så börjar de tjafsa om saken.

"Ja såvida jag inte var upptagen med att äta pannkakor... annars hjälper jag alltid troll i nöd!", var Trixies ord innan Trolla avbryter:
"Ska du hjälpa mig nån gång då?"
"Jaha, ja, för jag äter ju inte pannkakor!" garvar Trixie och lyfter ner Trolla från trädet.
"Jag kan inte bestämma mig för om jag gillade att hänga i trädet eller inte" filosoferar Trolla, "för det var lite trevligt att bara dingla och se en bit längre över marken än jag brukar göra". Trolla skrattar och skuttar ner för kullen med sin barkbåt i högsta hugg.

En liten Trixie & Truls serie/illustration

En liten video med soundtrack till texten + illustration progress video

Hela soundtracket till texten:

Låten heter "The Change" och är komponerad och gjord av mig :)

- - -

Inspirerad av dagens Skrivpuff 11/1-19:

"Skriv en text (t.ex. skönlitterär, debattinlägg, kåseri) inspirerad av
Annars"

- - -

/Oraklet