Dessa ungjävlar!

Jag tror aldrig någon insåg hur illa det kunde slutat. Det började som små, men aldrig helt oskyldiga bussteck som vi ungar i den lilla byn utförde. Med inflytande av de äldre ungarna… Det började med att jag träffade R.

“Sluta vara så paranoid! Ingen märker oss..”, vrålade hon när hon faktiskt bara krossat en ruta i ett radhusområde den kvällen. För det var uppenbarligen inte en stor grej för henne.


Någon kikade ut genom fönstret på lägenheten och vi kutade iväg. R var inte så snabb med tanke på hennes kroppsbyggnad. Hon var rätt biffig. Jag försvann däremot snabbt från platsen.


Varför är jag med på detta?


Nästa dag tyckte de äldre ungarna av någon anledning att jag inte skött mig väl. Jag kastade bara ett ägg under vandaliseringen av bilparkeringen. Jag visste vad alla i området tänkte om oss, dessa ungjävlar! De bestämde sig alltså för att jag förtjänade ett kok stryk. Jag sprang från platsen och trodde för en sekund att jag kommit undan. Men nej, där stod R. Men hon tänkte inte slå mig. Istället föreslog hon att vi skulle klä oss som prostituerade och ragga killar.

"Men jag är ju bara 11 år! Jag vill inte göra något sånt!" protesterade jag förskräckt.

"Kom igen, va inte så jävla mesig. Men det är klart, du är ju bara en fjantig neger..", kontrade R. Det sistnämnda ordet fick mig dock att reagera.

"Vad sa du?"

"Att du är en jävla neger", svarade R hur lugnt som helst.

Jag var van vid att höra sådant, men i detta sammanhang lät det så nedsättande. Jag tog ett steg mot henne och måste nog ha sett väldigt arg ut, för hon tog det som en invite till slagsmål. Oj då, den avsikten hade jag verkligen inte! Jag var bara så arg...


Två sekunder senare låg jag nedslagen på marken. Under själva striden hade R's lillasyster och min lillasyster varit närvarande (fel plats vid fel tillfälle, som vanligt) och nu var de uppriktig oroade över mitt nederlag. Jag satte mig stelt upp. R hade försvunnit för länge sen. Jag hade ont i sidan och blödde lite här och var.

"Tricia lider för fan!" tjöt R's lillasyster till en granne som råkade gå förbi just då, och det är den sista repliken jag kommer ihåg från den här episoden.