Vad har man för vänner?

Nu har jag gått och tänkt på det här ett tag. Jag fick massa kommentarer på facebook när jag uppdaterade om mitt mående på sjukhuset. De ville så gärna komma och hälsa på. Alla vänner som man typ annars aldrig pratar med. Men när det väl kom till kritan som kom det ingen. Ingen jävla "vän" kommer under mina 5 veckor på psyket.
"Vi kommer absolut och hälsar på!"
"Jag ringer dig ikväll!"
"Vi mååååååste ses, gumman!"
Kalla mig aldrig "gumman" mer. Kalla mig inte "vän" för helvete! Vad är man för vänner om man inte kan lyfta arslet och komma och hälsa på "sin lilla gumma" som är "stark och håller ut"?

Ska nog säga upp kontakten med alla dessa vänner. För när en vän mår dåligt ska man finnas.

Jag har alltid funnits för dessa personer. Lagt ner tid och ork på att hjälpa till med (vad jag kallar) skitproblem. Men man får ingenting tillbaka.

Men om jag skulle avsluta kontakten med alla, då skulle jag inte ha några kvar. För av alla dessa vänner jag har så kom fan INGEN. Det kom släkt, det kom familj, det kommer vänner till mina föräldrar... Mina egna jämgamla vänner kom dock inte.

Ni vet vilka ni är och jag tänker aldrig hjälpa er med era problem längre.

Tack och hej.
Tricia