Folk med diagnos

Folk med psykisk diagnos har nog roligare.
I alla fall vissa.
Man lär sig ta vara på det man har.
Kanske har jag ingenting.
Men jag kan ju ialla fall tro det.

De tittar när vi går på stan,
min far och jag.
Vi vågar vara de vi är.
Vi flummar och dummar oss.
Han med sin gömda OCD,
och jag med min knäppa bipolär.

Ena minuten är jag manisk.
För att sedan gömma mig bakom mitt röda hår.
Ena minuten är jag hyper.
För adhd har jag tydligen också haft i flera år.

En bipolär sjukdom.
Som jag tydligen har.
Låter som något förfärligt.
Som glassplitter här och var.